Löpningsdagbok

Måste börja detta inlägg med att berätta något komiskt. Imorse bajsade en äcklig jävla skitfågel mitt på mitt huvud på vägen till jobbet. Måttligt road först, men är ju egentligen bara roligt och satan vad de skrattade på jobbet. Kändes kul faktiskt. Bonda genom bajs är ju alltid det bästa, funkar i alla lägen och i alla kulturer!

Sprang lite ikväll. Först med Björn till Snäck och sen fortsättning på egen hand.Ganska långsamt tempo i början med en kvalitetspaus med att vada lite i havet vid snäck och sen en rask avslutning. Totalt 14,25 km på cirkus 1h45min vilket ger en kilometertid på 7,36 min. Räknar vi bort pausen blir det effektiv löptid på 1h30min vilket ger en kilometertid på 6,31min. Helt okej. Avslut med 50 situps och 40 armhävningar. Lägg därtill 4 h cykling på jobbet så blir motionsnivån denna annars rätt tråkiga måndag ganska hög. I like!

Anna fyllde år på ett tak

Igår firade vi Annas födelsedag. Det var Annas födelsedag och den firades på ett tak med tårta, goda drycker, glädje, gamman, spex och kikare samt arga leken. Mycket trevligt var det. Efteråt fortsatte firandet på lillebror, sen surfan och sen gick jag hem till en mycket fin person. Jag gillar henne mycket, hon är strålande vacker och fin. Tyvärr grämer jag mig lite över detta, är rädd för att gå för hårt framåt, vilket jag absolut inte vill. Det är lätt hänt att det blir så, men försöker jobba med detta för hon är för viktig för att skrämma bort och förstöra som ju har hänt tidigare. Hoppas hon kan förstå mina svagheter med just detta och att jag är medveten om detta även om jag kan bli lite för på säkerligen. Men det är för att jag så gärna vill träffa henne och vara med henne. Finns ju många som pratat, skrivit och sjungit om detta så jag väljer därför att citera den eminente Lars Demian samt briljante Björn Afzelius:

"Men nånting det har jag lärt, om man håller något kärt
så får man inte hålla det för hårt"
// Demian "Skallen full av brännvin"

"Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt" //Afzelius "Ikaros"

En annan som sammanfattar det hela rätt så bra är självaste kungen.
Kungen Bruce alltså:

"In a world of doubt and fear
I wake at night and reach to find you near
Lost in a dream, you caught me as I fell
I want more than just a dream to tell"
// Bruce Springsteen "Happy"

Avslutar med lite bilder från gårdagen uppe på taket:

Tårta och tak


Martin gottar sig med die Torte


Det nya filtret vid namn Binocular


Carola, Kalle och Calle


Carola var fin som vanligt


Sanna var fin som vanligt

Kajsa var fin som vanligt

Axel var fin som vanligt. Kommer sakna honom enormt!

Kalle var fin som vanligt

Lolita är så fin

Lolita, eller Lola, är himla fin alltså. Se bara:

Idag slokade hatten. Grillat var gott men jag är så jävla trött. Tänk er att cykla runt och dela ut cirka 120 kg post på fyra timmar, det blir ganska tungt. Lägg därtill gårdagens träning och på tok för lite sömn, såklart man slokar och somnar in då och då. Men Lolita är fortfarande fin.

Löpningsdagbok

Har från och med idag påbörjat en löpningsdagbok. Efter varje löpning kommer jag lägga upp en kartbild med löpslingan utlagd, samt skriva ner tiden. På så vis håller jag koll på min löpning bättre och om någon är intresserad så kan ni ju alltid testa att springa likadant.

Tiden för detta var 60 minuter, vilket ger ett kilometertempo på 5 minuter.

Gamla jobbet...

Hur mycket det än kan ha sett ut som att jag ogillade stålverket, så saknar jag det. I en period hatade jag det, men det grodde på mig och tillslut gillade jag det skarpt. Nu saknar jag gubbarna, ugnen, röken, tungmetallerna, legeringarna och allt det andra. Inte minst saknar jag det faktum att det där åtminstone var en någorlunda sjysst atmosfär mellan chefer och arbetare. Även om jag vet alla problem med t ex Risto så är han inget emot chefen på det nya. Där är det som en blandning mellan lågskolenivå och militär diktatur. Frihet under ansvar existerar knappast. Förvisso börjar det ta sig friskt med själva sysslorna så kanske blir det bättre när man upprepat femtioelva gånger att man faktiskt kan sitt arbete. Hursomhelst saknar jag stålis, jag saknar också farsan och att jobba med honom.

Jaha du Citymail

Kan ju konstatera att Citymail är riktigt jobbigt. Jag sliter på och jobbar stenhårt med att lära mig allt det nya och trots att jag hittills haft i princip nya distrikt så får man skit. Tydligen kämpar jag enligt dem inte tillräckligt hårt då jag en gång sprungit till Statoil för att handla ett äpple och en gång druckit kaffe till tre minuter över sju. Det är tydligen lallande i deras värld. I min värld är det konsekvent brott mot arbetstidslagen, man har rätt till pauser och i nästan alla tänkbara fall till en halvtimmes rast som räknas som fri tid. Men inte på citymail inte. Där bryr dom sig inte mycket om hur svårt det kan va att komma som ny. Hade ju varit en helt annan sak om jag fått jobba med de distrikt jag övade i maj, nu är det väl fan klart att andra behöver hjälpa mig, men tydligen ska jag kunna sortera tretusen brev på samma tid som dem som haft eget distrikt bra mycket längre än jag. Och kan jag inte det så ska jag då för fan inte ha någon paus eller någonting. Tycker dom borde läsa arbetstidslagen lite:

15 §

Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 §

Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 §

Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

Update

En liten uppdatering. Orkar inte spåna ihop nån lång text så får bli i punktform.

- 2879 är en siffra som indikerar olästa mail på hotmail.
- 2026 är en siffra som indikerar olästa mail på yahoo.
Jag brukar läsa min mail tokigt ofta är kontentan.

- Torsdags spenderades i Sigtuna

- Fredagen spenderades i fylledimman

- Lördagen spenderades i sängen

- Söndagen spenderades i stugan

- Måndagen spenderades i stålverkets matsal och i trädgården med staketmålning samt i soffan med fotboll. Grym Hollandsmatch! Tyvärr blir det säkert Holland Sverige får mötra om de går vidare till kvartsfinal, mycket tyder på det.

- Tisdagen spenderas i stålverkets matsal och i soffan med Sverige-matchen. Svårtippat, jag är bekymrad, men förhoppningsvis vinner Sverige. Hursomhelst skall den traditionsenliga maräng/glass/banan/jordgubb och grädderöran intagas som alltid ända sedan den lyckliga sommaren 1994 då den intogs och resultatet ju blev strålande. Jag tror det finns ett samband; vägrar helt enkelt inse att det inte gått nåt vidare sen dess trots att desserten alltid intagits i samband med VM och EM.

- Spånar lite på en ny tatuering. Får se vad det blir.

Säger som Mormor gjorde i söndags: Hej då jävla gubbjävlar! Hon är senil och visste nog inte riktigt vem jag och morfar var. Sjukt roligt någonstans där inne i tragiken ändå, så hej då gubbjävlar...för denna gång.

Stockholm Marathon

I lördags var det äntligen dags. Äntligen fick man chansen att slutföra detta "projekt" som funnits med mig en lång tid, både på gott och ont. Är nöjd över att jag tränat så pass mycket som jag gjort, men missnöjd med att jag egentligen tränat för lite och onkonsekvent, vilket då och då gett mig ångest. Nu fick det bära eller brista, jag visste att när dagen var över så skulle även detta vara över, hur det än gick i loppet.

Hur gick det då i loppet? Mitt mål var att springa på fem timmar och jag sprang på 4 timmar och 25 minuter, vilket är radikalt mycket bättre än förväntat. Därför är jag sjukt nöjd. Utöver det är jag mycket nöjd att jag orkade med hela loppet, att man rent mentalt lyckades fortsätta fast det gjorde så in i helvete ont efter cirka 2 mil. Varje steg smärtade hårt, men jag var fast besluten att fortsätta. Därför är jag stolt över mig själv. Sammanfattningsvis kan man säga att det var inte konditionen detta lopp hängde på, blev aldrig speciellt andfådd, utan det är huruvida benen orkar med dessa 4,2 mil. Det man faktiskt gör är att misshandla och slå sönder musklerna i benen och ingenting annat. Nu visade det sig att jag orkade det så jag är mycket glad och lycklig.
Så här måndagen efter är jag väldigt stel och sliten i benen, men klarar ialla fall av att gå och cykla så helt handikappad är jag ej, om än något såklart. Diverse skavsår, blåsor under fötterna, skavsår på ljumskarna, bröstvårtorna samt insidan av överarmarna är väl ialla fall tecken på att man gjort något extraordinärt.

Tejpning av foten innan loppet.

Innan loppet, försöker klura ut hur tidschipet ska sitta.

Precis innan jag går till startfållan

Så här glad kan man ju vara på den beryktade västerbron

Det fanns en stins!

3 minuter efter målgång, 4,2 mil i benen. Mer glad än trött verkar det som

Lite mer samlad, kanske en halvtimme efter målgång

Det var allt från ett av mitt livs största prestationer. Tack till Mor, bror, Sara, Clara och Constanza som var ute och stöttade i spåret. Tack även till alla andra som följt och stöttat på tv och i tanken. Att veta att ni gjort det värmer och glädjer samt gav mig en extra kraft därute i loppet!