Göran Rosenberg - Det förlorade landet
Med stor briljans och träffsäkerhet lyckas Göran Rosenberg ta läsaren med på en resa som visar på sidor av sionismens historia som de flesta kanske inte känner till. Han tar upp den judiska "frigörelsen" från upplysningen och framåt genom nationalstatens framväxt till dagens Israel. Han påvisar den judiska röreslens vitt skilda resonemang genom historiens gång; hur den i mångt och mycket liknar samtliga nationers och folks något illusinsartade tanke om den egna "rasens" överlägsenhet. Visste ni exempelvis att även judar försökte använda sig av rasbiologi för att bevisa, precis som tyskarnas snedvridna idé om arierna, att de var det "utvalda" folket? På det sättet och många andra försökte även judarna råda bot på "det judiska problemet" som var lika verkligt för judar som för andra i Europa; boken påvisar med stringens att den judiska rörelsen även bidrog till att skapa det "problem" som de själva sökte en lösning på. Sådant och liknande saker låter oss som läsare få veta att antisemitismen inte alls är lika enkelriktat som vi får lära oss i en skolbok.
Vidare tar han oss in i processerna som ligger bakom skapandet av den israeliska staten. Om hur synen på hur det skulle gå till var vitt skilda. Var det en judisk stat, ett territorium som var lösningen eller skulle israel fungera som ett mer moraliskt högsäte för judar runt om i världen där ägandet till territoriet inte var målet utan snarare ett medel? I denna diskussion lyfter han fram Ahad Haám, en judisk "antisionist" om man så vill, som redan 1891 hade klart för sig hur ett israel där araberna förtrycks, som i dagsläget, skulle komma att utvecklas och växa fram. Se bara på detta citat:
Vidare tar han oss in i processerna som ligger bakom skapandet av den israeliska staten. Om hur synen på hur det skulle gå till var vitt skilda. Var det en judisk stat, ett territorium som var lösningen eller skulle israel fungera som ett mer moraliskt högsäte för judar runt om i världen där ägandet till territoriet inte var målet utan snarare ett medel? I denna diskussion lyfter han fram Ahad Haám, en judisk "antisionist" om man så vill, som redan 1891 hade klart för sig hur ett israel där araberna förtrycks, som i dagsläget, skulle komma att utvecklas och växa fram. Se bara på detta citat:
"En sak vi med all säkerhet borde lärt oss av vår historia och nutid är att inte skapa illvilja mot oss hos den lokala befolkningen. Vi måste behandla den lokala befolkningen med kärlek och respekt, rättvist och anständigt. Och vad gör våra bröder i Landet Israel, precis motsatsen! Nyss var de slavar i sina exilländer, och plötsligt befinner de sig i ett tillstånd av gränslös och anarkisk frihet, såsom alltid när slaven har blivit kung; och de behandlar araberna med fientlighet och grymhet, inkräktar på deras områden, slår den skamligt och utan orsak och har tillochmed mage att skryta om det. Våra bröder har rätt när de säger att araberna bara hedrar den som visar mod och styrka, men det gör de bara när motparten har rätten på sin sida. Det är något helt annat när araben anser att motståndarens handlingar är omoraliska och olagliga. I sådana fall kommer han länge svälja sin vrede, men i hans hjärta växer den och i det långa loppet kommer han att visa sig full av längtan efter hämnd och återupprättelse."
Tyvärr var det inte tillräckligt många som lyssnade på Ahad Haám, för se var vi nu har hamnat. Precis det han sade för så längesen pågår ju nu och fortsätter att pågå. I stort för att den sionism som växte fram såg territoriet som ett mål i sig och inte som ett medel för den judiska frigörelsen där moralens fana skulle vara den ledande. Mitt råd till alla är att läsa denna bok för att få en bättre förståelse för varför konflikten i Palestina pågår och kommer fortsätta pågå i all överskådlig framtid. Det fina med boken är att den inte pekar finger på någon utan mer ser till processerna som ledde fram till det som komma skulle. Dock fanns vid flera tillfällen möjlighet att hindra utvecklingen, men tyvärr gick det som det gick och Israel blev en imperialistisk stat som mindre och mindre hade att göra med judendom som religion utan istället den påklistrade bilden av den judiska rasens överhöghet gentemot araberna.
Nu kanske jag låter en smula antisemitisk, men det är så fel det kan vara; är jag något så är det antisionist och ser med avsky på vad staten Israel gör mot Palestinierna på daglig basis. Märk väl att jag syftar på staten Israel, inte på något vis judendomen eller den så kallade judiska rasen. faktum är att inte tror på begreppet "ras" på något sätt. Det är fullständigt oviktigt, likaså föraktar jag nationalism som rörelse samt patriotism som inte kan liknas vid något annat än nationell girighet gentemot andra.
Nu kanske jag låter en smula antisemitisk, men det är så fel det kan vara; är jag något så är det antisionist och ser med avsky på vad staten Israel gör mot Palestinierna på daglig basis. Märk väl att jag syftar på staten Israel, inte på något vis judendomen eller den så kallade judiska rasen. faktum är att inte tror på begreppet "ras" på något sätt. Det är fullständigt oviktigt, likaså föraktar jag nationalism som rörelse samt patriotism som inte kan liknas vid något annat än nationell girighet gentemot andra.
Det förlorade landet. Läs den!!!
Tack för mig! Ett av mina seriösare inlägg på länge. Avslutar med lite finfin hiphop av Immortal Technique, som givetvis är politisk även den, men lättar ändå upp på ett sätt. Behandlar ju även Ghetto-problematiken, precis som Rosenberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar