Hatar det faktum att jag ska sabba allt! Nu var det ju något som verkade bra på gång. Varför skulle jag börja tro att det var på gång att gå åt helvete? Varför därefter se till så att det faktiskt gör det? Varför så orolig att bli bränd igen? Trodde jag kommit över mina svagheter, men uppenbarligen inte.
Hoppas hursomhelst att inget är skrivet i sten, att vi kanske kan träffas igen nångång. Har ju ialla fall inte gjort något medvetet elakt, har ju mestadels varit jävligt knepig, krånglig och knäpp i huvudet. Det är självklart endast upp till henne...
Nu orkar jag inte hålla på och deppa längre. Är så jävla trist att jag inte kan sluta bara, men ska försöka göra lite grejer, fast jag inte har nån större lust till dem. Bland annat blir det att sova i en grotta på fredag med lite folk. Det kommer bli kallt, men jäkligt kul tror jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar