Inatt drömde jag att det var Stockholm Marathon imorgon och att jag inte hade tränat nånting. Värsta paniken tilltog för man vet ju såklart att ingen kan springa 4,2 mil utan att ha tränat innan. Som tur var så var det en dröm.
Drömde därefter att en viss person pratade med mig igen. Tyvärr var det en dröm.
Ikväll ser vi fram emot Axels 30-årskalas! Och imorn är det midsommar, vilket självfallet skall firas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Även jag drömde att jag sprang, långt och mycket snabbare än de andra. Men vinden var emot mig, och den blåste allt för starkt för att jag skulle kunna springa vidare.
känns som en metafor för hur livet kan vara och är mestadels av tiden...
Skicka en kommentar