Så mycket för så många, men bara en för mig

Jag har damm i näsan och i ögat. Svart, sotigt och...ja svart. Därför ska jag simma.

Hon öppnar dina gömmor och lyser dina spår

Hon väver dina drömmar och helar dina sår

Hon är som källors vatten, en klar septemberdag,

men vart hon går om natten - det vet bara jag.

En sommardoft om vintern, som visar att du finns.

Han både är och inte, som kärleken du minns.

En dröm om något annat, en evigt annan dag.

Men vart han alltid stannat - det vet bara jag.

Så mycket för så många, men bara en för mig.

Så omöjlig att fånga, men ändå så hemma hos mig.

Hon öppnar dina gömmor. Han visar att du finns.

Och väver dina drömmar, som kärleken du minns.

Hon målar ljus i svärtan. Han är en morgondag.

Men vart du har ditt hjärta, det vet bara jag...