Måste sluta tänka på Gotland och mitt tidigare liv. Det är fan svårt, men jag kan inte vara på en plats fysiskt och en helt annan psykiskt. Då blir livet som ett fängelsestraff, man längtar iväg, ut utanför murarna och tillbaka till det som en gång varit. Känner i kroppen att om jag fortsätter som jag gör nu så blir jag knäpp och jävligt ledsen, och det vill jag fan inte. Samtidigt så kan jag inte sluta tänka...det finns så mycket kvar att göra där, lämnade flera saker rätt så olösta.
På måndag skall jag ta så kallat traverskörkort. Ska tydligen inte vara så svårt, men jag vette fan. Tycker det är rätt svårt faktiskt, godset gungar och det är svårt att veta vilket utslag spakarna ger. Men det är väl ovana antar jag.
Ikväll blir det löpträning, kanske cirka nio kilometer om jag orkar efter gårdagens simpass, sen blir det nog att raka av sig håret. Känner lite för det. Som en låtsasnazist ungefär....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar