Tar en paus

Nu får det vara bra med bloggandet ett tag. Tänker inte skriva nåt förrän jag har något roligt att skriva. Istället tänker jag spendera min tid med att ligga i soffan framför brasan och läsa böcker. Punkt slut, over and out. Dock var den här dan ganska bra, men men, blir ju bara nonsens att hålla på och skriva en massa nojs.

Börja knarka?

Tror att jag ska börja knarka. Knark är bra och knark behövs ibland. Speciellt idag. Jävla skitdag. Vill höja dopaminhalten. Är det t ex kokain som gäller? Vart köper man knark? Hur mycket kostar knark? Är knark farligt? Jävla skitliv. Går inte att prata med nån heller, allra helst inte farsan för så fort man säger att man tycker nåt är jobbigt blir han förbannad och svarar: "ja, men flytta tillbaks till Visby då!"

Jävla skit. Jävligt betydelselöst och jävligt jobbigt, jävla fittjobb, jävla rövsmedjebacken, jävla tråkigt allt. Man gör alltid saker man inte vill göra och tamigfan aldrig saker man vill göra. Jävla värdelöst, jävla betydelslöst allt känns. Dra åt helvete, jag ska börja KNARKA!

Grattis morfar!

Idag fyller min gode morfar år. Skulle tro det blir 81 om jag räknat rätt. Född 27 är han i alla fall. Därför skall jag dit och fira honom med tårta och kaffe. Känns som att det är det minsta man kan göra efter all hjälp jag fått ekonomiskt av honom.

På jobbet idag lyckades jag med bedriften att bränna sönder ryggen....ryggen på jackan alltså. Det var så jävla kallt så jag tyckte det var en bra idé att luta sig mot det nyss färdiga stålet. Värmer finfint i den gråkalla vinden, men bränner även finfint sönder jackor.

Något annat har väl inte hänt, börjar gå på rutin detta nu. Samma sak varje dag, varje dag i tio månader. Känns tungt när man ser det så, men är nog ett krav för att man ska palla det. Blir liksom ett stilla lunk där dagarna bara flyter på och in i varandra. Blir dock jäkligt trevligt med ett avbrott i helgen för att festa i Stockholm hos Clara och dem, samt nästa helg då det bär av till Visby. Blir en äkta långhelg tillochmed, torsdag till söndag. Har fått löfte om att låna bilen av bäste herr Far också, så det blir fan skitbra!

Hittade nu precis tillbaka till en gammal god site. Trodde den var borta sen länge, men icke. Gå in på http://www.yoox.com/. Där kan du fynda finfina märkeskläder. Fast vette fan om jag ska tillåta mig själv att ge modetips haha, men det får gå. Sidan var väldigt billig och bra förr i tiden i alla fall. Kanske är så fallet även nu.

Så mycket för så många, men bara en för mig

Jag har damm i näsan och i ögat. Svart, sotigt och...ja svart. Därför ska jag simma.

Hon öppnar dina gömmor och lyser dina spår

Hon väver dina drömmar och helar dina sår

Hon är som källors vatten, en klar septemberdag,

men vart hon går om natten - det vet bara jag.

En sommardoft om vintern, som visar att du finns.

Han både är och inte, som kärleken du minns.

En dröm om något annat, en evigt annan dag.

Men vart han alltid stannat - det vet bara jag.

Så mycket för så många, men bara en för mig.

Så omöjlig att fånga, men ändå så hemma hos mig.

Hon öppnar dina gömmor. Han visar att du finns.

Och väver dina drömmar, som kärleken du minns.

Hon målar ljus i svärtan. Han är en morgondag.

Men vart du har ditt hjärta, det vet bara jag...

Söndagsjobba

Ja vad säger man. Upp klockan 06 på en söndag, mycket trevligt, eller inte. Dock jävligt bra, för kan ta ut en kompledighetsdag samt även tjäna nästan 1000 pix tack vare ett par timmars traverskörning. Betyder ju att min framtida Visbyvistelse förlängs med en dag :-).

Skrev en jäkla massa dikter igår. Det mesta vart skit, men något litet korn av sanning kröp nog fram.

Man ska inte...

...skicka sms till fel person. Speciellt inte när det är ett internskämt som mycket möjligt kan tolkas fel. Skulle skämta lite med Jimmy om en sak jag skickat till honom och skriver följande:

"Hoppas dom funkar nu bara. Annars får jag komma till ön och döda negern så kan vi beställa in en krympling från Bhutan istället"

Nu skickade jag det till Sirie. Grejen är att min cp-mobil inte sparar alla inkomna sms, och nu låg ett från henne överst. Trött som jag var så svarade jag på det istället i tron att det var Jimpylimpy. Lite lustigt och tokigt kanske, och jag tror nog hon fattar att jag inte ska döda någon på riktigt :-)

För övrigt så påminner detta mig lite om ett annat sms skickat till Anton angående en present till Susanna. Det var något i stil med att vi "kanske skulle ta en gravid negerkvinna från etiopien istället för nån hottentott". Då gällde det en trästaty, nu gällde det en teckning.

Miljonbelopp

Idag har jag kört material för ca 2,5-3 miljoner på traversen. Det är ganska så spännande. Det går bra nu, pengarna rullar in, som Petter skulle sagt.

Presenter, presenter

En till present fixad till en annan. Den var dyr, men det blir fan så fint. I mitt numera jobbetonade och trista liv är det ett mycket bra nöje att fixa med presenter till folk. Det är det bästa jag vet, ge bort grejer! Denna var kanske lite dyr, men det är skitsamma, väl värt det ändå. Lilla stumpan Jimmy förtjänar bara det bästa...

Smedjebacken - Helt jävla sjukt

Torget, 21:00, Onsdag

Där man i godan ro på kvällspromenad. Har precis vänt hemåt och passerar över torget. Längre fram ser jag en person iklädd t-shirt som går oroväckande snabbt; när han ser mig börjar han gå emot mig. Då ser jag att han är maskerad över ansiktet med något jag inte lyckas se i mörkret. Först funderar man ju vad fan det är som händer, sen fattar man att nu kommer jag nog bli misshandlad, så jag börjar vika av. Han viker av mot mig och jag funderar på att börja springa. Man blir ju rätt så skakad liksom. Som tur är så rusar en andra person ikapp honom. Det visar sig vara hans polare, som fattat vad som är på gång så han ställer sig framför och stoppar honom kanske nån meter framför mig. Det var fan nära där att bli misshandlad utan någon som helst anledning. Fan vad sjukt, varför i helvete går man runt maskerad och försöker hitta folk att slåss med? Smedjebacken är fan sjukt...

Idag känns det som ett fängelse

Måste sluta tänka på Gotland och mitt tidigare liv. Det är fan svårt, men jag kan inte vara på en plats fysiskt och en helt annan psykiskt. Då blir livet som ett fängelsestraff, man längtar iväg, ut utanför murarna och tillbaka till det som en gång varit. Känner i kroppen att om jag fortsätter som jag gör nu så blir jag knäpp och jävligt ledsen, och det vill jag fan inte. Samtidigt så kan jag inte sluta tänka...det finns så mycket kvar att göra där, lämnade flera saker rätt så olösta.

På måndag skall jag ta så kallat traverskörkort. Ska tydligen inte vara så svårt, men jag vette fan. Tycker det är rätt svårt faktiskt, godset gungar och det är svårt att veta vilket utslag spakarna ger. Men det är väl ovana antar jag.

Ikväll blir det löpträning, kanske cirka nio kilometer om jag orkar efter gårdagens simpass, sen blir det nog att raka av sig håret. Känner lite för det. Som en låtsasnazist ungefär....

Ekande visdomsord

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på,

sen efteråt att vi hade rätt kul emellanåt

Tänker aldrig mer tro att tiden är svår, för då blir den det. Man skapar sig en dålig bild av världen och agerar utifrån det. Då blir världen svår. Det är inte ett bra tänk. Tycker dock att det är lite långtråkigt och ensamt här på kvällarna, men det får gå. Satsar på att träna och på att snart återse Wajsby och alla dess folk. Vissa mer än andra, men så är det alltid.

Har för övrigt hittat värsta grymma presenten som måste skickas till en speciell person på ön. Det är roligt!

Arbetsförmåner

Att arbeta ger ibland förmåner. En sådan förmån är att man får gratis inträde på äventyrsbadet och simhallen så det tänkte jag prova på ikväll. BLir perfekt komplementsträning till löpningen.

Arbete ger även massa jobbigheter. En sådan är att kliva upp klockan 06:00 varje morgon när man är van att gå och lägga sig mellan 02:00 och 03:00. Börjar slita lite i hjärnan nu efter tre, fyra sådana nätter. Tillråga på allt drömmer jag skitdumma drömmar. Nu var jag helt plötsligt tillbaka i Visby och firade min eller om det var någon annans födelsedag. Alla var där inklusive ett helt gäng jag inte visste vilka de var, men jag kände dem ändå. Kvällen urartade gradvist, det blev någon sorts dekadensartad orgie där alla låg med varandra, ända tills polisen gjorde razzia mot hotelrummet vi befann oss. Jag blev arresterad och personalen på hotellet sprutade syra i ögonen och munnen på mig så att jag varken kunde se eller andas. Då vaknade jag, med munnen rakt ner i kudden. Allt detta efter kanske 15 minuters sömn, helt sjukt!

Nu sitter jag av tiden innan man får gå till duschrummet. Har inget kvar att göra, men ser illa ut om man går för tidigt. Men det kommer jag nog göra ändå, en kvart mer eller mindre märks inte.

Hej Hopp Långkalsong!

Lite småensam

Känner mig lite småensam just nu faktiskt. Sånt händer ibland, vill bara säga det.

Seg dag på jobbet

Vet inte om det alltid är såhär på måndagar, men nog fan är det segt. Har inte lyft många fingrar, bara kört lite travers i kanske en kvart, sen mest cyklat runt för att hämta saker som jag glömt på diverse olika ställen. Tog till exempel fel cykel på morgonen, som såklart måste återlämnas hehe. Lite småkul att lära sig köra travers hursomhelst, men det är jäkligt svårt, blir alltid att gunga rejält och ordentligt, vilket inte är bra.

Kul annars att lyssna på arbetarnas jargong i kafeterian, lyssna på hur de klagar på chefen. Ett citat är på sin plats, tyckte det var fyndigt:

"Han har nog fått sin prostata undersökt många gånger, hur skulle han annars få behålla jobbet"

Till saken hör då att VD:n ryktas vara homosexell och att chefen för stålverket tydligen gör ett skitdåligt jobb.

When they've tortured and scared you for twenty odd years,

Then they expect you to pick a career,

When you can't really function you're so full of fear,

A working class hero is something to be,

A working class hero is something to be.

Helgen var annars rätt okej, kul att träffa folk ute på krogen, men kanske inget mot Visby. Fan vad jag saknar Visby!

Nä, nu ska jag ut och köra ett par ton tapphålssand, eller olivin som det heter. Ha det gott! Hoppas vi ses snart i Visby!

Typ en sån som jag kör, bara lite större

Första dagen på jobbet

Idag var första dagen på jobbet. Känns helt okej faktiskt. Mitt jobb går ut på att lära sig hanteringen av alla de råvaror som används i stålverket, från beställning till förrådet till att föra dem till sin respektive plats i produktionslinjen. Inte så svårt, är bara ett sextiotal olika ämnen och minst lika många företag och speditionsfirmor involverade i detta. Så det lär nog ta nån månad innan jag fått häng på det. Sen att det inte är billigt skit gör en inte mindre nervös. T ex kostar nickel runt 350 kronor kilot, vilket blir väldigt mycket när varje lass man kör är på runt ett ton, alltså ryker 350 000 pix eller mer rätt åt skogen om man gör fel.

Nog om det. Vill även säga att jag saknar Gotland, men det gjorde jag redan innan jag drog så det är ingen nyhet iochförsig. Kommer ju dock snart till ön, men det är ju en klen tröst. Har dock ej bestämt mig om det blir till VVV eller till Loke. Får avvakta och se.

Imorn blir det i alla fall en liten tröst. Då skall det festas med Linn och Jennie med flera. Det ska bli skoj att träffa dem, även om det nu inte var så himla länge sedan sist.

OVER AND OUT från Proletären

Sista inlägget, förmodligen

Imorgon lämnar jag ön och kommer därefter inte ha tillgång till fast uppkoppling. Därför blir det här det sista inlägget på väldigt länge. Jag vill därför ta tillfället att säga farväl. Jag vill även säga förlåt och likaså tack. Finns för mycket att säga till allt och alla, därför låter jag det vara osagt. Men tack för dessa år, det har hänt väldigt mycket roliga, tråkiga, jobbiga, fina och underbara saker. Skär i mitt hjärta att jag måste flytta. Skulle ha velat fixa till lite saker innan jag far, men det hinns inte. Det vill jag säga förlåt för. Vissa saker har blivit fast de inte skulle andra har inte blivit fast de skulle, det kan få sammanfatta min tid här.

om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen

För skojs skull gjorde jag ett litet quiz om min tid här. Om ni är sugna så kan ni svara på det och på så vis få chansen att vinna något som påminner er om mig, så here goes:

1.Var ligger fontänen som en gång var nära att taga Carl av daga?

1. Packhusplan
X. Södertorg
2. Almedalen


2. Vad låg bakom det faktum att hela Carls bekantskapskrets en gång trodde att han avlidit?



3. Hur många gånger har Carl tagits av polisen i Visby?

1. Ingen gång
X. En gång
2. Två gånger

4. Med vem pratade Carl med i sin lägenhet när han fått delirium?

1. Ingen alls, men han trodde Jimmy var där
X. Ingen alls, men han trodde Emma var där
2. Ingen alls, men han trodde Kalle var där

5.Varför blev Carl portad på Surfers?

1. Han spydde i baren
X. Han hamnade i slagsmål med bartendern
2. Han kastade ett vinglas ut på gatan

6.Vad hette negern som Carl och Linn skrämde tillbaks till mörka Afrika?

1. David
X. Mboto
2. Laurent

7.Vem sa: ”Jag söker en plats som ligger på Visborgsvägen som löper parallellt med järnvägen till Roma”?

1. Senile advokat Gunnar Crantz
X. Senile doktor C.G Holmberg
2. Senile kapten John Didrik Berggren



Utslagsfråga: Carl har under åren fått ett flertal tillnamn. Ett poäng för varje!

If you see her say hello

En låt som tyvärr inte var med i filmen, men som är en av mina favoriter hos den fine herr Robert Zimmerman

Im not there

Im not there är titeln på en film. En film om Bob Dylan, om hans liv i olika skeenden och gestaltningar. Men det är så mycket mer. Det är en filosofi om livet, Im not there, jag är inte framme än. Man vet att man inte är det, men var är framme? Vad är målet? Finns det något? Kommer vi någonsin fram? Är det kanske så att vi alltid är framme, att känslan av att inte vara det är själva essensen av livet? För vad händer om vi någonsin kommer fram? Är vi verkligen framme då?

Denna film, en film om Bob Dylan, en film om livet, är något av det mest lysande jag sett. Livet i sig självt är ju lysande, lysande och komplext. Man undrar, är jag framme än?

Rent filmiskt så handlar det om Bob Dylan i sex olika personers perspektiv. Personer som både är och inte är Bob Dylan, men samtidigt så solklart enbart är just honom. Enbart Bob Dylan, men ändå inte.
Vi har Heath Ledger som filmskådisen som får gestalta mannens kärleksliv. Vi har Cate Blanchet som gestaltar mannens mångfacetterade förhållande och kontrast till den verklighet vi lever i. Vi har Christan Bale som artisten som slog igenom som folksångare, något av grunden till det som komma skulle samt även det som fångar upp mannen när kontrasten till omvärlden blivit för stor. Vi har Marcus Carl Franklin som den vilsna pojken med stora drömmar som ständigt får kämpa sig fram i ett ständigt kringflackande liv. Vi har Richard Gere som Billy the Kid, den gamle mannen som försöker finna ro från jakten. Slutligen har vi Ben Wishaw som poeten Arthur Rimbaud som på ett sätt löper som en röd tråd igenom hela filmen.

Musikaliskt sett råder det såklart ingen tvekan om filmens briljans. Blev dock aningens förvånad hur väl utvalda låtarna var. De passade alla klockrent in i skeendena i filmen och bidrog till att göra hoppen i tiden helt smärtfria, ja rentav helt underbara. Musiken kan i detta perspektiv ses som det kitt som binder ihop våra minnen, våra olika liv, samt spacklet som mjukar upp kanterna mellan gårdag, nutid och tillochmed framtid.
Avslutar med ett citat:

"Drömmarna är det enda vi har, det är det enda naturen inte kan pervertera"

Kanske är det det som trots allt gör oss till den vi är, och på ett sätt alltid kommer vara.

Snart så..

Snart är det över. Min tid på Gotland lackar mot sitt slut. Förvisso är det endast ett temporärt slut och jag kommer bevista ön relativt ofta ändå, men känns ändå som att det börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det är både bra och dåligt givetvis, men man måste låta livet ha sin gång. Det är inte platsen som är det viktiga, det är det faktum att man befinner sig på just den platsen som är centralt. Men Gotland ligger mig ändå fruktansvärt varmt om hjärtat.

På lördag blir det sista festen med gänget. Har bjudit in de allra närmaste så det blev cirka 30 personer. Blir nog trångt och trevligt. Kvällen till ära har jag ordnat ett finfint bildspel som lyfter fram allt det roliga som hänt under dessa 3 och ett halvt åren. Inga fula bilder har censurerats bort, sånt kan man inte syssla med. Som ett smakprov av detta får ni följande:

Snusk


Efter tre vinare och några bärs är gång en svårbemästrad konstart

Ölhävartävling på Rindi. Så kallad skumuppstötning, men jag vann minnsann ändå!

Kommer senare med en sammanfattande och anektdotbetonad berättelse om mina år här i Visby, så håll ögonen öppna!

Medverka i tv?

Ja kanske. Om jag kommit igång med orchandet till juni så blir det inspelning för barnprogrammet Barda. Inte tråkigt alls.

Kameratankar

Funderar lite på att köpa mig en kamera. Kan vara skoj att leka med, speciellt på stålverket där många finfina "miljöer" går att finna. Frågan är bara vilken? Är inne på Canon Eos 400D eller Nikon D50. Båda kostar ungefär lika, typ mellan 6-7000:-, och tror de är ungefär lika bra, men vet inte. Finns det nån som har något att säga om detta?

Denna?

Eller denna?

Lutar åt Canon efter snack med Kalle. Mest för att han och Björn har Canon, vilket gör det möjligt att låna objektiv av varandra sedan. Men är fortfarande öppen för förslag.

Nu rullar det!

Nu är jag bara en hårsmån från att få arbetet på stålverket! Känns jävligt bra, ska bli skönt att få lite miljöombyte. Känns lite som att det får bli en omstart, en reboot av systemet så att säga. Sen att tjäna rätt så fina pengar är inte fel det heller :-).

I övrigt så var helgen briljant. Fredag pysslades det med modellbygge, lördagen fest hos Martin och sen Rindi. Jävligt roligt att se videon från Martins flummigt fina projekt nere vid hamnen. Han bygger nämligen ett röse, och denna gång gjordes det i full storm. Jävligt rolig dåre det där hehe.

Over and out!

Åh min fina mor!

Öppnade posten idag och möttes av ett paket från min mor. Det har ju varit min namnsdag så hon ville väl ge mig en present. Nog för att tanken är det som räknas, men nu var det faktiskt något briljant, nämligen Sofia Karlssons skiva "Svarta Ballader". Mycket glädjande en annars rätt så tråkig dag. Så därför: Tack mor och tack Mats för den fina presenten!

Igår bevistades Jan Jörnmarks föredrag om övergivna platser. Var något av det bättre på länge måste jag säga. För er som inte vet vem han är så råder jag er snarast att gå in på www.jornmark.se och kolla in. Mycket intressant, fina bilder och bra berättade historier.

I onsdags käkades en briljant paj och dryck inmundigades hos Amelie och Sandra. Mycket trevligt. Sen spelades givetvis Buzz eller vad det heter. Tyvärr gick det nog skit för min del, men mycket skoj ändå. Avslutades med Rindi, följt av Gamla Masters följt av efterfest hos Nicole eller om det var nån annan. Blev nog en aning överförfriskad och har haft lite ångest över det. Egentligen ingen fara så, men det dryga är att man ringer onödiga samtal och skickar onödiga sms. T ex så sändes följande till en här icke namngiven person ungefär klockan fem:

"Har du lust att följa med på något roligt?"

Hur fan smart är det? Speciellt när man vet att personen i fråga sover samt att man så här i efterhand inte vet vad det roliga skulle vara. Men men sånt är livet. Den mesta ångesten är ändå kemisk så den går att hantera.

PIIS out!