Förjäkla kluven idag. Gårdagskvällen var ju egentligen riktigt lyckad, men känner lite att det aldrig blir som man vill och tänker sig. Utklädnaden blev perfekt, men ville nåt mer, som jag inser mer och mer aldrig kommer ske. Sökandet efter det briljanta börjar bli uttjänt faktiskt. Lika bra att släppa den idén; det gör jag nu. Istället bara flyta fram och inte önska sig det omöjliga. Lite som en viljelös zombie:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du ser ju nästan söt ut. Fick du ragg på den utstyrseln?
F.ö är det höst nu Carl. Hösten är en tid för total avhållsamhet och inriktat på en stunds svårmod - dock i lagom mak, allt för att i tid till trettondagen åter låta sin lekamen spira av godfruktighet.
Fick lite hångel faktiskt, men det var för att jag trugade mig till det. Som vanligt med andra ord haha.
Jo det är ju så. Gäller att hitta den där lagomliga nivån bara. Mest är det uppochner, men det är rätt fine det med. En stilla acceptans helt enkelt
shit, känns som jag kunde skrivit det dära.. fast utan pengapotten på slutet! :/
jo, I know. Vi bär väl alla våra bördor, men tror att insikten om dem gör det bra mycket enklare. Har alltid, så länge jag levat velat nånting, saknat nånting, men fan, det är ju själva strävan efter det som giver skit. Inte målet i sig.
Nu låter jag kanske gravallvarlig, och det är jag nog också. Men jag är inte depp! Det är bara onödígt
Skicka en kommentar