Var ändå ett tag sen. Smakar gott, "På nära håll", jävligt sann låt. Minns mina bilfärder, åkandes utan mål, kontemplerandes, tänkandes, försöken att se nåt som inte finns samt insikten om det. Det var i våras, då lyssnades det mycket på denna låt. Då mådde man piss. Det gör jag inte nu. Men sånt där finns ju alltid med en såklart, i vilken form det än må vara. Nu är jag bara trött på ön, har fastnat i en tråkig rutin där inget speciellt betyder nåt.
Kom för övrigt att tänka på varanteaterns finfina parodi på Kent. Knut...dom var tamejfan briljanta. Skitkass video här, men det får duga. Är bara låten som är nåt att ha ändå:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar