Hatblogg? Hattblogg? Harrblogg?

Numera finns offieciellt tre hattbloggar. Min är givetvis den första. De andra är gjorda av nån kretin som var här inne och skrev någonting förut, den tredje är gjord av ingen mindre än hattmannen från Robinson. Ni vet Björn Hernefeldt, en legend bland alla andra tama robinssondeltagare. Hans och den andres blogg finnes på:

http://hattblog.blogdog.se/blog.html

http://hattbloggen.blogspot.com/

Funderar på om jag ska starta en Hatblogg istället. Verkar mer intressant när man fokuserar på nåt vettigt tror jag. Det får nog bli mitt nya projekt.

Såg för övrigt en briljant film igår. Felon heter den; rejält våldsam skildring av hur det kan gå till när folk blir dömda till fängelse i USA samt hur de behandlas när de väl sitter inne. Våldspiraler och sånt vackert. Överlag en vacker historia om hur kärlek sätts på prov med inslag av brutalrealistiskt våld på en fängelsegård.

Beyond the yellow brick road

Ikväll blir det bowling följt av pinping, rundpingis, blir nåt tokigt bra. Ett fint gäng med fint folk blir det. Pepp som fan nu, skoj ska det bli. Måste bara flika in att för tillfället leker tamejfan livet. Städat bort sånt som givit en viss tungsinthet, nu har jag bara sånt som är bra kvar! Storstäda i tillvaron kallas det!
Inga bekymmer alls, då kan man lätt hantera att jobbet är tungt. Hört lite av Linn också, det var roligt. Funtar starkt på att hälsa på henne i oktober och kolla läget samt hänga lite till Thåström. Fy fan så fin skit! Till råga på allt kommer Kalle till Visby ikväll, bara det! Härliga tider, strålande tider!

To be filled with hatred for the time I wasted

Den här låten har hängt med ett tag och den stämmer fortfarande. Så här känns det ofta. Tyvärr halvtaskig live-version. Live-versioner är ofta sämre än studio, ofta, men inte alltid.




Idag var det för övrigt en hård dag på jobbet. Fick en prao med mig. Niondeklassare som inte orkade nånting så fick köra så sjukt långsamt hela tiden. Inte sur alls, bara lite tråkigt att sen behöva cykla tillbaka med honom till kontoret och sen ut igen bara för att han inte hittar i sin hemstad. Norr till gråbo fram och tillbaka två gånger om. Sånt är livet. Ganska roligt ändå, dock förbannat mycket WoW-snack och man hatar ju WoW-nörderi, men lät honom hållas. Skumt att man inte fattar piken när man bara får "mm", "ok" och annat kort tillbaka.

Åh vilket party!

Satan i gatan vilket kalas det blev igår. En helt klart episk couronnefestlighet av sällan skådat slag. Fullt med folk både hos mig och Silverhjelm, så grymt najs. Stort grattis till Micke som gick längst av oss alla och vann hela skiten. Likaså grattis till Anna som kom god tvåa. Era priser ligger här och väntar. Stort grattis till alla överhuvudtaget för detta var något av det roligaste på länge. Blev lite för mycket birdie nam nam för min del dock. Måste fan fundera på varför jag jämt somnar på fester hemma hos mig? Nån som har nån idé kring det?

Lite bildz, dock i bakvänd ordning, sista bilderna först alltså:

En pajas på timlön

Varje dag en pajas på timlön. Det är jag det. Men jag gillart. Drömde iochförsig om att jobba på cirkus, men hamna på brevföretag. Helt okej det. Arbetarna är sjyssta förutom skogis som kastade en back på min hand idag hoho. Nädå, han är fin han, och duktig på sitt jobb. Själv delar jag ståplats med tonårsgängen som står och drömmer. Det är ju också det enda vi har gemensamt. Jag undrar, får jag se dig ikväll? Kanske på ett tåg till stan? Undrar om dom vet nåt? Nä, dom vet ingenting om oss!

Flummigt inlägg, jag vet, men jag skriver fan inte på nånting! Bara ett fån gör så mot sig själv.

Jag önskar, jag önskar

Jag önskar jag sköt Palme. Då skulle jag veta vem mördaren är.

Jag önskar jag visste hur lång tid jag har att leva. Då skulle jag ta livet av mig.

Jag önskar Peking låg i Tyskland. Då skulle jag åka till Kina nästan jämt.

Jag önskar mat var gratis. Då kunde man välja om man ville svälta.

Jag önskar jag kunde skriva dikter. Då skulle jag sluta försöka.

Jag önskar att marathon var längre. Eller inte.

Jag önskar året var längre. Då skulle jag vara yngre.

Jag önskar jag var född i Ryssland. Då skulle jag kunna tala ryska.

Jag önskar att färgblind betyder att man bara ser saker som är svartvita.

Jag önskar att bilar inte får gå fortare än 110. Då skulle jag inte behöva köra för fort.

Jag önskar att mongo betyder att man kommer från Kongo. Då skulle det rimma.

Jag önskar att arbete skänkte frihet. Då skulle jag jobba jämt.

Jag önskar att vi ska spela couronne på lördag.

Jag önskar jag hade glasögon. Nej men vänta, det har jag redan.


Hur många av dessa önskningar kommer slå in? Jag önskar jag visste...

Hittade en gammal trevlig essä

Hittade en gammal inlämningsuppgift som gjordes nån gång våren 2007. Rätt så bra faktiskt. Saknar att plugga en hel del. Hursom, håll till godo:

Repatriering av kulturföremål

Innan man diskuterar denna komplicerade fråga måste en definition av begreppet göras. En stabil definition måste helt enkelt utgöra ramverket för den debatt som kommer att föras. Konceptet repatriering av kulturföremål består av två viktiga begrepp vars innebörd måste vara klargjord. Dessa är:

1. Repatriering:

Utan att gå in alldeles för mycket på etymologi kan man säga att repatriering innebär att föra tillbaka något eller någon till ursprungsplatsen, ursprungslandet, ursprungsområdet och så vidare.

När det gäller repatriering av föremål uppstår ett viktigt distinktionsproblem i och med att ursprung inte alltid är självklart. Är ursprunget t ex den plats föremålet är tillverkat? Är det där de som haft föremålet i sin ägo bott? Är det där deras släktingar bor nu? Är det där föremålet är upphittat? Även relativt recenta föremål innefattar denna problematik, men ju äldre föremål, desto svårare är det. För att exemplifiera detta kan man ställa sig frågan om vem som äger rätten till låt oss säga ett bronsåldersföremål där det i princip är omöjligt att härleda saker som t ex släktskap och rådande kultur kontra dåvarande. Hursomhelst så är denna distinktion givetvis så komplex att det inte går att säga något generellt, utan man måste göra individuella bedömningar.

2. Kulturföremål:

För att diskussionen skall kunna leda till något är det nödvändigt är det nödvändigt att göra en vid benämning på begreppet. Detta helt enkelt beroende på att föremålens art är så vitt skiljda. Det finns helt enkelt en uppsjö av tänkbara föremålskategorier. Därför blir definitionen följande:

Kulturföremål är föremål som har ett särkilt värde, antingen ett gemensamt värde eller ett värde för vissa personer, som t ex de som kräver dem tillbaka. Dessa föremål måste även betraktas som kulturföremål av de institutioner som handhar dem. Utan den sistnämnda distinktionen bör det nämligen inte ens vara en fråga för diskussion, då inget hinder för tillbakalämnande torde föreligga.

Med denna definition går det att gå vidare och redogöra för vilka filosofiska och teoretiska grunder som frågan om repatriering vilar på. Viktigt att ha i åtanke är dock att vilken teori man än väljer att stå bakom så finns inga absoluta sanningar. Undantagen är det som upprätthåller lagen och väldigt många aspekter spelar in, såsom politik, ekonomi och diplomatiska förvecklingar. Utöver detta måste även rent äganderättsliga aspekter tas i beaktande, vilket även kommer göras i resonemanget.

Har föremål ett konstant eller föränderligt värde?

En av de viktigaste frågorna rörande repatriering av föremål är huruvida ett föremåls värde är statiskt eller föränderligt. Med detta menas om huruvida ett föremål endast har ett värde i sin kontext eller om nya värden kan läggas till utefter de omständigheter som föremålet handskats i. Om så är fallet, när förändras värdet till något nytt? Vidare kan man fråga sig om inte ett föremål har olika värden för olika personer?

Enligt Igor Kopytoff har varje föremål en biografi, vilket innebär att föremålets värde har förändrats och fått tillägg från det att det lämnade sin ursprungsplats. Ett föremål som på ett eller annat sätt har förts ut från ett område till ett annat har något mer att berätta än bara ursprungshistorien om varifrån det hör hemma och vad det var till för etc. Även själva utförseln har infogats i föremålets värde och kan sålunda inte enbart betraktas som ett enskilt folkslags, kulturs eller släkts. I praktiken kommer föremålets värde av att det har något att berätta, att dess historia är dynamisk.

I kontrast till detta finns teorin om att föremålen i sig inte har något att berätta. De är i sig själva dövstumma och får bara en betydelse när de blir satta i en kontext. Om så är fallet så torde repatriering av bortforslande föremål alltid vara av godo, då de i sådana fall inte har något egentligt värde. I detta perspektiv dyker snarare problem och diskussion om vilket som är ett föremåls rätta kontext upp. Denna diskussion handlar framförallt om att utröna vart ett föremål hör hemma men säger inte så mycket rent normativt om repatrieringsfrågan.

I denna diskussion utgår jag dock ifrån att föremålen har en dynamisk värderegim, dels då jag personligen är av den meningen men även för att överhuvudtaget möjliggöra en diskussion.

Äganderätt till föremål kontra ett universellt mänskligt kulturarv

Beroende på vilken teoretisk utgångspunkt man har får denna fråga olika svar och olika konsekvenser. Utgår man ifrån en föränderlig värderegim kommer frågan att handla om vilka värden ett föremål har och vilka som värderar det olika. För en ursprungsbefolkning kan ett återförande vara viktigt för en identitetsskapande process, en del i den postkoloniala frigörelsen. För en arkeolog ligger värdet bland annat i kunskapsbevarande, man vill ha en möjlighet att återkomma till ett material eller föremål för att omvärdera det. Detta har sin grund i vetskapen om hur våra tolkningar är präglade av vår samtid och vårt förmedvetna. Det kan också röra sig om rent teologiska eller i brist på bättre ord, trosbundna föreställningar.

Ett sådant exempel är den så kallade Kenewickmannen som återfanns i nordvästra USA. Hans 9000 år gamla lämningar startade en rättstvist som slutade med att man bedömde att han inte skulle återföras, då det inte kunde styrkas att han hade några bevisbara band till de nu levande grupperna i området. Detta väckte stort raseri hos dessa grupper som hävdade att de levt där sedan urminnes tider, det var helt enkelt en del av deras tro, vilket inte är något som vetenskapen kan sätta sig över. Detta har ett klart samband med den övergripande konflikten i USA om tro kontra vetenskap.

Denna diskussion ämnar jag inte gå in på här, snarare vill jag poängtera att det inte finns några klara skiljelinjer som styr vem, vilka, när eller hur äganderätten till ett föremål äger grund och går att styrka. Man måste beakta att kulturer är något som är i ständig förändring och utveckling, vilket får följden att det blir svårt att hävda sin rätt till ett föremål. Det finns inget som säger att en kultur eller ett land har äganderätt till ett föremål på grund av att det återfinns i eller kommer från det stycke land de nu innehar eller befinner sig på. Ej heller går det att klart och tydligt påvisa att en förfaders kultur är densamma som den nuvarande, då ömsesidig påverkan ständigt pågår.

Som en följd av det ständiga utbytet mellan folkgrupper och kulturer genom alla tider bör man istället betrakta kulturarvet som ett universellt kulturarv som tillhör oss alla. Detta är ett av de starkaste argumenten mot repatriering eftersom det ifrågasätter själva grunden till många av repatrieringsfrågorna, dvs. de identitetsskapande. Man hävdar att ett sådant förfarande i själva verket motverkar den öppenhet och ömsesidigt utbyte som den postkoloniala frigörelsen utgör och som globaliseringen sägs medföra. Med andra ord kan en sådan process snarare betecknas som identitetsskiljande och inte uppbyggande.

Men, undrar man då, skall inga föremål alls återlämnas? Varför skall en stor del av det så kallade mänskliga kulturarvet finnas på museum i Västeuropa och Nordamerika? Svaret är att det bör det inte alls göra, men istället för att se det som någon sorts helande process för något som ingen av oss nu levande bär skuld till, så bör man fokusera på andra orsaker till repatriering.

Orsaker till repatriering:

Det finns i princip två nödvändiga orsaker till ett återförande. Det ena är att reparera de skador som gjorts genom åren av kulturarvet. Föremål ur samma kontext är spridda på olika platser, delar av föremål har flyttats med andra fått stå kvar. Detta medför att kunskapen och upplevelsen av kulturarvet försämras och det måste vi som arkeologer och människor motverka. Exempel på sådana återföranden är La Amelia Stela som under lång tid var i två delar. 1994 återfördes den till den resterande delen som fanns i Guatemala och de kunde sättas samman igen.

Den andra orsaken skulle jag hellre kalla spridning av kulturarvet istället för repatriering. Som det är nu har västerländska museer tusentals föremål från hela världen i sina samlingar. Det finn trummor från Ghana, glasbägare från Egypten, rustningar från Japan, spjut från Brasilien, Guldmasker från Mexico och så vidare. Dessa används dels till forskning och dels till spridning av kunskap till allmänheten. Därför kan man fråga sig hur många svenska allmogemöbler som finns i Ghana, hur många italienska husurnor som finns i Japan eller hur många guldbrakteater som finns i Mexico?

Ställer man krav på repatriering så bör även detta spridas så att vi gemensamt kan ta del av hela mänsklighetens kulturarv. Detta går bortom frågor om äganderätt till ett visst föremål som ofta är omöjligt att lösa och kan vara kontraproduktiva. Istället skapar man något nytt, gör något kreativt och frångår frågor om västvärldens kollektiva skuld som ändå aldrig kommer att lösas, åtminstone inte genom repatriering av föremål. Där man nu gör det för att för att skapa publicitet och få bättre pr skulle man istället föra länder och kulturer närmare varandra, vilket måste anses som livsnödvändigt.

Kul

Kul att mötas av 14 fulla backar småbrev som ska sorteras på morgonen. Varför gjorde dom det inte igår? Nä, dom tänkte väl: "Vi låter Calle sortera dem, så går vi hem nu...typ 250 kilo småbrev och lite kataloger. Måttligt kul. Tur man är sjukt snabb och bränner av dem på fyra timmar, men drygt ändå. Jobb är jobbigt ibland....

Sideburns samt eldshow

Så har man numera finfina sideburns, eller som det heter på vanlig svenska, polisonger. Trevligt med förnyelse, skägget blev så ovårdat att jag lade ner det för längesen. Detta är mer propert, samt lite mer nazi. Det gillas såklart hoho.

Eftersom vi ju inte orkade trängas bland pöbeln på medeltidsveckan så passade jag på att ikväll beskåda Trix lilla eldshow nere i St Karins ruin. Väldans trevligt såklart, men man måste ju vara medveten om att, även om de är duktiga och mycket duktigare än jag både skulle kunna bli och skulle vilja vara, så är de ganska over-rated. Finns ju nästan en kult i sverige om dem; duktiga är dem, men det finns så oerhört mycket större och bättre eldshower på vår jord. Men man ska ju ta dem för vad de är, top of the line amatörer. Inte fy skam det! Dock lite tråkigt att dem inte törs låta hosorna brinna mer än max fem sekunder. Rätt så trevliga att dricka bärs med dock.

Återupptäckte en låt också. Alltid lika roligt. Lisa Ekdahls briljanta "Dom Band som binder mig":

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp

Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner

Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag kan inte stanna du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp

Känns som att det var nog så jag borde gjort. Men man kan inte ångra det förgågna. Behövde göra så som jag gjorde av förklarliga skäl.

Sån vill man ju inte ha

Det finns ju nötter, det är ett faktum. Dom får gärna vara nötter, det dryga blir ju när folk tycker det dom gör är bra. Ett exempel är Kid Rock och hans låt. Ingen skuld till honom för han har ju inte hävdat annat än att han lånat och gjort sin "egen" låt, dock tror ju alla andra nötter att det är hans eget verk och sen tokgillart, Kanske tänker dom, "shit vad bra han är, den där Kid Rock". Givet är det ju uppenbart att han lånat "Sweet home Alabama", det tror jag även nötterna fattar, men tror inte dem hör Warren Zevons (may he rest in peace) eminenta klassiker Werewolfes of london som i princip utgör hela bakgrundsmusiken. Det stör mig. Lyssna så får ni se:

Kid Rock:


Warren Zevon:




Samma grej gällande en mycket mycket värdelös hemsida som säljer smide och medeltidsprylar. Ser ju nåt fruktansvärt dåligt ut, det är dyrt och fult. Men lika förbannat kommer det sitta nötter framför datorn som utbrister " fan vad snyggt, det måste jag ha!". Eller kanske inte:

Skrattretande opassande och fult

Här finner ni hela sidan, antingen för att skratta åt det, eller vara en nöt som handlar:

http://www.artifes.se/index.htm

För övrigt är ju nötter goda, ialla fall om man inte är allergisk. Jag är allergisk, fast inte mot dem man äter.

Sån man vill ha ju

Lurar lite på denna. Den är mycket fin, dock relativt dyr, men kanske värt 1900 bananer?

Lajv igen kanske?

Nu är det på tal igen. Känner att den här gången ska det bli av. Orchlajvnade i Skillingaryd vore ju inte helt fel. Kan va kul att se om lajvvärlden utvecklats något sedan man lämnade den. Antagligen har så ej skett, men då är det på tiden att man kommer och styr upp. Blodspår den 15:e oktober är det som är på tal.



Hittade en fin bild på Tomas fina troll, som ju förvisso inte har nåt att göra med detta, men det väcker ett sug till liv. Så här ska det ju se ut:

www.svartknytt.se/blodspar.htm

En helg av förkylning...

Och två stabila försöka att supa bort den. Fredagen spenderades hos Micke och Maria och därefter Club Digger. Var rätt så skoj, men misslyckades med förkylningen. Lördagen spenderades hos en av Amelies bekanta vid namn Jonathan. Där var trevligt, sedan blev det Rindi. Kanske inte lika trevligt. Sedan blev det eftefest hos Stoffe tror jag, på vilken jag däckade och således fick dela en 90-säng med Johanna. Tycker nästan synd om henne för satan i gatan vad förkyld jag var. Hon lär ju bli så hårt smittad tyvärr. Snällt av henne, men hon kommer utan tvekan ångra sig, för denna förkylning var inte nådig. Ett episkt citat klarade jag dock av: "Nä, jag är inte full. Det har varit värre!"

Nu ses det fram emot helgens Couronne-mästerskap. Nästan så man borde träna lite innan, så man kan visa var skåpet ska stå.

Leonard, käre leonard

Har på sistone kommit ihåg varför jag brukade lyssna på Alexandra leaving och In my secret life så mycket förr i tiden. Dom är sjukt bra ju. Lyssna bara:

Det här var också lite roligt....

Vi pratade om att googla på ordet Couronne. Tydligen hade fler gjort det:

FRA ser oss alla....eller?

Så här när FRA får så mycket kritik känner jag att det är på sin plats att hjälpa dem på traven. Följande snappade jag själv upp med hjälp av min mobiltelefon, givetvis med hjälp av avancerad eterspaning:

Kamrat A:
hmm d är ju 11:e september idag, hur firar ni på gotland?

Kamrat C:
hehe just ja. Höll på att glömma. Man borde spontanfesta lite samt skicka blommor till mijailovitch haha. Tack för påminnelsen. Hur firar du själv då?

Kamrat A:
D blir folkfst m karnelvalståg o kalaschnikovskjutning i luften som alltid varje år! På väg hem nu för att hämta vapen o bränna av ngra salvor

Kamrat C:
Perfekt! Som det borde vara. Tyvärr har jag bara en handgranat kvar. Resten gick åt när vi sörjde årsdagaen av Beslankämparnas tragiska död. Men bränn av några salvor åt mig är du schysst.

Kamrat A:
D ska jag, här finns ammunition i överflöd, allt ska brännas idag! Hehe

Kamrat C:
Fint. Tackar.Tänkte på det här med FRA. Du kör väl med ospårbar mobil? Kan va klokt ibland hehe

Kamrat A:
Ojdå, hehe...nu är det kört, måste gå i landsflykt!

Vore rätt så roligt om nån faktiskt snappade upp det, annars FRA, håll till godo! För övrigt Corounnefest nästa helg, om ni är sugna FRA. Vi behöver nån som spanar!

Vi är för dåliga för att handla cykeldäck

Att reparera en cykel tillhör ju vardagskunskapen, det som vi alla borde kunna. Själva reparationen i sig tror jag både jag och Jimmy klarar galant, dock är det nu bevisat att vi är totala klåpare när det gäller att köpa själva däcken. Frågan är också om det är vardagskunskap; tittabara på beteckningarna som t ex 28"x1,5-5 5/8 osv. Varför inte skriva t ex 630mm*32mm eller liknande?
Lite komiskt att vi försökt i tre dagar nu, sammanlagt köpt 4 sprillans nya däck som inte funkar bara för att inse fakta och lämna in hos reparatören. Tog fem minuter; däcket kostade 100 pix och arbetet 50 pix. 150 bananer är ju inte farligt, nu hamnade ju dock notan på cirkus 600 fräscha fiskar. Kunde köpt en ny begagnad cykel istället hoho.

Sån jävla liten människa

räcker så.

En liten hemlig cykeltur

Nu har jag precis varit ute på en liten hemlig cykeltur där jag gjort hemliga rackartyg hoho. Känns nästan så ialla fall, även fast så inte var fallet. Men lite spännande, gjorde det till en grej att ingen skulle se mig, och jag tror jag lyckades. Lite på skämt sådär, ganska kul. Nu skall jag ut o fota en grej som jag tänkt göra länge, men inte blivit av...

Undrarns hur det gått för brorsan på nya jobbet? Hoppas det gått prima och briljant.

Kanske nåt roligt också

Känner nu att jag kanske överdrivit litegrann den sista tiden. Det ber jag om ursäkt för, men själva essensen är ändå inte missvisande. Hatar dig nog inte, men hatar att jag älskat dig. Är väl en process man går igenom detta, men men. Kanske nån gång i framtiden kan vi bli vänner igen, det hoppas jag, dels från min egen sida och dels från din. Synd bara att det gick åt helvete ännu en gång, men släpper det nu.

Tänkte skriva om allt roligt som hänt också.
- Arn i måndags med Amelie var trevligt
- Stoffes fest i tisdags var finfin
- Vinbrännbollen var skoj, förutom att alla måste fjanta sig hela tiden. Lite typiskt nollor. Mest skoj att jag tokdominerade.
- Skitkul att Katten äntligen kom på besök
- Kaka i fredags var grym den med. Förfest hos Fredde och Kajsa, längesen man träffade dem så helt prima.
- Fotboll och folköl hos Amelie samt Balkanfesten på Effes var skoj

Det var väl det. Bara för att en sak suger behöver inte allt göra det.

Zwei parties und ein tv4 produktion

I helgen bevistades två festligheter. Mycket trevligt båda två. Den ena var ju också min egen fest och dem blir alltid fina. Den andra, dvs den första, var i fredags hos Micke och Maria, och så i lördags hemma hos mig. Fredagen slutade lite dåligt, men det var nog mer eller mindre väntat. Får se till att acceptera läget nu, vilket jag gör. Ska aldrig mer sätta mig i en sån situation, försöka hålla sig borta från instabila människor, för jag blir bara instabil själv. Nåväl. Lite bilder togs:

Igår deltog jag i inspelningen av Tv4 produktionen "Sveriges Historia" med Dick Harrysson och Martin Timell. Vi iscensatte en bankett som skedde innan Stockholms blodbad 1520. Så nästa år får ni inte missa det. Vem vill inte se mig sitta och slafsa i mig massor med mat? Fina fisken, mycket bisarr grej, men skoj!

//Charles de Gaulle