Alkohol...

Har under helgen som var på ett väldigt nära sätt erfarit vad alkohol har för effekter på en människa. Givetvis pratar jag inte om dess direkta effekt, som vi ju alla känner till mer än väl, utan den långvariga. Självklart vet vi alla hur kroppen drabbas, vi har lärt oss det på ett eller annat sätt, vissa mer nära sig själva än andra, men ett är säkert; ingen är så dum att han eller hon inte vet konsekvenserna av långvarigt alkoholmissbruk. Personligen har vi väl en och annan alkoholist i släkten, precis som alla andra, men aldrig har man sett det helt nära och handgripligen som nu.

det var nämligen som så att i fredags ringer vår granne Siv och undrar om jag kan komma över för Inge har ramlat. Hon behöver hjälp att lyfta honom till sängen tydligen. Med vetskapen om hans 30-åriga smyg-alkoholism visste man ju vad som väntade och mycket riktigt, där ligger han i köket och kommer inte upp. Smalare än jag nånsin sett honom tidigare, gamle farbror Inge liksom från när man var liten. Tragiskt. Men vad göra? Lyfte väl upp honom och släpade honom genom hela huset till sängen. Tungt som jävlar fan trots hans magra kropp. Ännu tyngre av att Siv står bredvid och gråter. Till saken hör också att han inte var full, det är nämligen så att han med största sannolikhet fått nervskador som ibland gör att han tappar kontroll och känsel i benen. Jävligt illa. Stackars Siv och farbror Inge. Det där är ju i princip kört för deras del. Tråkigt men sant. Ännu tristare att man nästa dag ser honom gå ut från systemet med spitkassen i högsta hugg och ramla även där. Var det det bästa du kunde göra liksom?