måndag, juli 28, 2008

...Längtar lite hem till Dalarna



i hennes värld av blommor
i hennes värld av rosor
i hennes värld är hon helt klädd i vitt

hon är inte som oss andra
hennes lögner dom är sanna
hon är inte sån
hon har aldrig haft fel

hjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hat

hon ger ingenting
för hon ska ha
hon ger ingenting
för hon tar
och ingen annan får ha
nåt som hon inte har

i hennes värld av solsken
i hennes värld är hon helt ren
i hennes värld står du alltid till svars

hjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hat

hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har
hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har

torsdag, juli 17, 2008

En vanlig dag på jobbet

Idag körde jag mitt distrikt på landet. Det går att sammanfatta i följande:
1. Fick utskällning av en gubbe för att han tyckte jag körde för fort. I korthet gick konversationen såhär:
Gubbe: "Det är för fan 30 här"

Calle tittar på mätaren, som visar 47 km/h, kommer inte på något att säga, så svarar:

- Ja, jag vet

Gubbe: "Men varför i helvete kör du inte det då?"


Calle svarar:

- Men jag kör ju bara i 35!

Sen drog han iväg i full fart och tänkte att om gubben bara visste hur hårt pressat det är skulle han aldrig klaga den fan.

2. Öppnar en postlåda för att slänga i dess post och möts av en skräckinjagande syn. Där ligger en orm! EN ORM! Fy för satan vad äckligt och otäckt. Kunde ju blivit biten. Kul att öppna 400 lådor till efter det idag måste jag erkänna, eller kanske inte.

3. Avslutar dagen med kaffe på jobbet och lite skitsnack med kamraterna. Chefens burdusa sätt togs givetvis upp. Kul att folk tycker lika som jag.

Det var det, det. Förutom en sak, jag slog rekord idag! Klarade distriktet på 6h40 min! Sug på den! Nästa gång blir det sex har jag bestämt.

//Brevbärarn

fredag, juli 04, 2008

måndag, juni 30, 2008

Löpningsdagbok

Måste börja detta inlägg med att berätta något komiskt. Imorse bajsade en äcklig jävla skitfågel mitt på mitt huvud på vägen till jobbet. Måttligt road först, men är ju egentligen bara roligt och satan vad de skrattade på jobbet. Kändes kul faktiskt. Bonda genom bajs är ju alltid det bästa, funkar i alla lägen och i alla kulturer!



Sprang lite ikväll. Först med Björn till Snäck och sen fortsättning på egen hand.Ganska långsamt tempo i början med en kvalitetspaus med att vada lite i havet vid snäck och sen en rask avslutning. Totalt 14,25 km på cirkus 1h45min vilket ger en kilometertid på 7,36 min. Räknar vi bort pausen blir det effektiv löptid på 1h30min vilket ger en kilometertid på 6,31min. Helt okej. Avslut med 50 situps och 40 armhävningar. Lägg därtill 4 h cykling på jobbet så blir motionsnivån denna annars rätt tråkiga måndag ganska hög. I like!

söndag, juni 29, 2008

Anna fyllde år på ett tak

Igår firade vi Annas födelsedag. Det var Annas födelsedag och den firades på ett tak med tårta, goda drycker, glädje, gamman, spex och kikare samt arga leken. Mycket trevligt var det. Efteråt fortsatte firandet på lillebror, sen surfan och sen gick jag hem till en mycket fin person. Jag gillar henne mycket, hon är strålande vacker och fin. Tyvärr grämer jag mig lite över detta, är rädd för att gå för hårt framåt, vilket jag absolut inte vill. Det är lätt hänt att det blir så, men försöker jobba med detta för hon är för viktig för att skrämma bort och förstöra som ju har hänt tidigare. Hoppas hon kan förstå mina svagheter med just detta och att jag är medveten om detta även om jag kan bli lite för på säkerligen. Men det är för att jag så gärna vill träffa henne och vara med henne. Finns ju många som pratat, skrivit och sjungit om detta så jag väljer därför att citera den eminente Lars Demian samt briljante Björn Afzelius:

"Men nånting det har jag lärt, om man håller något kärt
så får man inte hålla det för hårt"
// Demian "Skallen full av brännvin"

"Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt" //Afzelius "Ikaros"

En annan som sammanfattar det hela rätt så bra är självaste kungen.
Kungen Bruce alltså:


"In a world of doubt and fear
I wake at night and reach to find you near
Lost in a dream, you caught me as I fell
I want more than just a dream to tell"
//
Bruce Springsteen "Happy"
Avslutar med lite bilder från gårdagen uppe på taket:


Tårta och tak


Martin gottar sig med die Torte


Det nya filtret vid namn Binocular


Carola, Kalle och Calle


Carola var fin som vanligt


Sanna var fin som vanligt

Kajsa var fin som vanligt

Axel var fin som vanligt. Kommer sakna honom enormt!

Kalle var fin som vanligt

torsdag, juni 26, 2008

Lolita är så fin

Lolita, eller Lola, är himla fin alltså. Se bara:






Idag slokade hatten. Grillat var gott men jag är så jävla trött. Tänk er att cykla runt och dela ut cirka 120 kg post på fyra timmar, det blir ganska tungt. Lägg därtill gårdagens träning och på tok för lite sömn, såklart man slokar och somnar in då och då. Men Lolita är fortfarande fin.

tisdag, juni 24, 2008

Löpningsdagbok

Har från och med idag påbörjat en löpningsdagbok. Efter varje löpning kommer jag lägga upp en kartbild med löpslingan utlagd, samt skriva ner tiden. På så vis håller jag koll på min löpning bättre och om någon är intresserad så kan ni ju alltid testa att springa likadant.



Tiden för detta var 60 minuter, vilket ger ett kilometertempo på 5 minuter.

Gamla jobbet...

Hur mycket det än kan ha sett ut som att jag ogillade stålverket, så saknar jag det. I en period hatade jag det, men det grodde på mig och tillslut gillade jag det skarpt. Nu saknar jag gubbarna, ugnen, röken, tungmetallerna, legeringarna och allt det andra. Inte minst saknar jag det faktum att det där åtminstone var en någorlunda sjysst atmosfär mellan chefer och arbetare. Även om jag vet alla problem med t ex Risto så är han inget emot chefen på det nya. Där är det som en blandning mellan lågskolenivå och militär diktatur. Frihet under ansvar existerar knappast. Förvisso börjar det ta sig friskt med själva sysslorna så kanske blir det bättre när man upprepat femtioelva gånger att man faktiskt kan sitt arbete. Hursomhelst saknar jag stålis, jag saknar också farsan och att jobba med honom.


torsdag, juni 19, 2008

Jaha du Citymail

Kan ju konstatera att Citymail är riktigt jobbigt. Jag sliter på och jobbar stenhårt med att lära mig allt det nya och trots att jag hittills haft i princip nya distrikt så får man skit. Tydligen kämpar jag enligt dem inte tillräckligt hårt då jag en gång sprungit till Statoil för att handla ett äpple och en gång druckit kaffe till tre minuter över sju. Det är tydligen lallande i deras värld. I min värld är det konsekvent brott mot arbetstidslagen, man har rätt till pauser och i nästan alla tänkbara fall till en halvtimmes rast som räknas som fri tid. Men inte på citymail inte. Där bryr dom sig inte mycket om hur svårt det kan va att komma som ny. Hade ju varit en helt annan sak om jag fått jobba med de distrikt jag övade i maj, nu är det väl fan klart att andra behöver hjälpa mig, men tydligen ska jag kunna sortera tretusen brev på samma tid som dem som haft eget distrikt bra mycket längre än jag. Och kan jag inte det så ska jag då för fan inte ha någon paus eller någonting. Tycker dom borde läsa arbetstidslagen lite:

15 §

Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 §

Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 §

Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

tisdag, juni 10, 2008

Update

En liten uppdatering. Orkar inte spåna ihop nån lång text så får bli i punktform.

- 2879 är en siffra som indikerar olästa mail på hotmail.
- 2026 är en siffra som indikerar olästa mail på yahoo.
Jag brukar läsa min mail tokigt ofta är kontentan.

- Torsdags spenderades i Sigtuna

- Fredagen spenderades i fylledimman

- Lördagen spenderades i sängen

- Söndagen spenderades i stugan

- Måndagen spenderades i stålverkets matsal och i trädgården med staketmålning samt i soffan med fotboll. Grym Hollandsmatch! Tyvärr blir det säkert Holland Sverige får mötra om de går vidare till kvartsfinal, mycket tyder på det.

- Tisdagen spenderas i stålverkets matsal och i soffan med Sverige-matchen. Svårtippat, jag är bekymrad, men förhoppningsvis vinner Sverige. Hursomhelst skall den traditionsenliga maräng/glass/banan/jordgubb och grädderöran intagas som alltid ända sedan den lyckliga sommaren 1994 då den intogs och resultatet ju blev strålande. Jag tror det finns ett samband; vägrar helt enkelt inse att det inte gått nåt vidare sen dess trots att desserten alltid intagits i samband med VM och EM.

- Spånar lite på en ny tatuering. Får se vad det blir.

Säger som Mormor gjorde i söndags: Hej då jävla gubbjävlar! Hon är senil och visste nog inte riktigt vem jag och morfar var. Sjukt roligt någonstans där inne i tragiken ändå, så hej då gubbjävlar...för denna gång.

måndag, juni 02, 2008

Stockholm Marathon

I lördags var det äntligen dags. Äntligen fick man chansen att slutföra detta "projekt" som funnits med mig en lång tid, både på gott och ont. Är nöjd över att jag tränat så pass mycket som jag gjort, men missnöjd med att jag egentligen tränat för lite och onkonsekvent, vilket då och då gett mig ångest. Nu fick det bära eller brista, jag visste att när dagen var över så skulle även detta vara över, hur det än gick i loppet.

Hur gick det då i loppet? Mitt mål var att springa på fem timmar och jag sprang på 4 timmar och 25 minuter, vilket är radikalt mycket bättre än förväntat. Därför är jag sjukt nöjd. Utöver det är jag mycket nöjd att jag orkade med hela loppet, att man rent mentalt lyckades fortsätta fast det gjorde så in i helvete ont efter cirka 2 mil. Varje steg smärtade hårt, men jag var fast besluten att fortsätta. Därför är jag stolt över mig själv. Sammanfattningsvis kan man säga att det var inte konditionen detta lopp hängde på, blev aldrig speciellt andfådd, utan det är huruvida benen orkar med dessa 4,2 mil. Det man faktiskt gör är att misshandla och slå sönder musklerna i benen och ingenting annat. Nu visade det sig att jag orkade det så jag är mycket glad och lycklig.
Så här måndagen efter är jag väldigt stel och sliten i benen, men klarar ialla fall av att gå och cykla så helt handikappad är jag ej, om än något såklart. Diverse skavsår, blåsor under fötterna, skavsår på ljumskarna, bröstvårtorna samt insidan av överarmarna är väl ialla fall tecken på att man gjort något extraordinärt.



Tejpning av foten innan loppet.





Innan loppet, försöker klura ut hur tidschipet ska sitta.





Precis innan jag går till startfållan




Så här glad kan man ju vara på den beryktade västerbron





Det fanns en stins!






3 minuter efter målgång, 4,2 mil i benen. Mer glad än trött verkar det som



Lite mer samlad, kanske en halvtimme efter målgång



Det var allt från ett av mitt livs största prestationer. Tack till Mor, bror, Sara, Clara och Constanza som var ute och stöttade i spåret. Tack även till alla andra som följt och stöttat på tv och i tanken. Att veta att ni gjort det värmer och glädjer samt gav mig en extra kraft därute i loppet!

fredag, maj 30, 2008

Himlen blödde den kvällen

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Ibland säger den ingenting alls. Döm själva, men vackert är det.

onsdag, maj 28, 2008

Vår fina lilla villa

Tänkte att nu när jag skaffat kamera och allt så kunde jag visa hur jag bor nuförtiden, d vs vårt familjehem. Det är en ganska blygsam, tillbakadragen liten stuga, men det är vår kåk och därför är den fin. Så här ser den ut:




Haha, nädå. Så här ser den ut:

Mitt rum är fönstret uppe till höger på bilden. Sug på den ni. Farfars far var snorrik

tisdag, maj 27, 2008

Sthlm marathon

Nu börjar det brännas. Snart är det dags. Känner mig halvt redo, tyvärr dras jag fortfarande av sviterna efter förra veckans förkylning. Turligt nog har jag kunnat träna ändå. I fredags cyklade jag 3,2 mil på 50 minuter, i söndags letade jag efter perfekta tempot, vilket slutazde med att jag sprang 2 mil på cirkus 2 timmar. Det är en takt som jag troligt kan fortsätta med i hela loppet, vilket då skulle ge en tid på kanske 4 tim 20 min eller liknande. Helt okej med tanke på hur inkonsekvent min träning i vår har varit.

Så, mina vänner, slå på tv:n på lördag klockan två så kanske ni får se mig om ni har tur, eller ännu hellre; åk till stockholm och möt mig på stadion runt halb sjutiden på kvällen!

God tur, till topps!

måndag, maj 26, 2008

Ny kamera


Häromdagen införskaffade jag en finfin kamera. Nikon D60 blev det. Ville ha Canon men det var slut på affären så det fick bli denna. Inget fel alls i det visade det sig; är mycket nöjd måste jag säga.




onsdag, maj 21, 2008

Visby, Jobb, Jobberbjudanden och faktiskt lite irritation

Så har man äntligen kommit till en datamaskin efter hemkomsten från senaste episoden i Visby. Det som kan sägas är att det som vanligt var trevligt och kul att träffa alla vännerna samt spännande att påbörja det nya jobbet som brevbärare. Den stora behållningen av det senare var insikten av hur fysiskt jobbigt det är samt känslan av köra bil med ratten på fel sida. Inget speciellt med det visade det sig, förutom smådetaljer som t ex att titta upp till vänster istället för höger när man kikar i backspegeln samt hur pass knivigt det kan vara att köra om de lite långsammare bilisterna när man sitter där man sitter.

Började första dagen hemma i SMB med uttryckning till jobbet på söndag kväll. Körde kanske fyra-fem timmar på kvällen från 19:00. Jäkligt skönt att återse sin kära travers faktiskt. Sedan jobb som vanligt igen på måndagen. Jäkligt fint och skönt att vila upp sig från det lite mer ansträngande brevbäraryrket.

Idag ringde även destinationgotland och erbjöd mig arbete. Kändes lite skoj att faktiskt tacka nej denna gång, men lite synd att de inte hördes förrän nu. Tidigare hade jag nog lätt tackat ja, men men det är deras förlust.

Nu så till irritationen. Det stör mig rätt så ordentligt när vänner, faktiskt en av de finaste, får saker om bakfoten och uttalar sig om mig på ett sätt som inte stämmer. Just i denna fråga vet jag med säkerhet att han har fel, för det handlar om något som jag under den senaste tiden faktiskt tagit kontroll över. Att han sedan hävdar att så inte är fallet och att han hävdar att han uttalar sig på stabil grund stör mig något. Jag tycker inte att man har befogenhet att uttala sig och "intervenera" på sådant sätt när ens "fakta" bygger på vad han sett av mig när jag varit i Visby på visit. Själva poängen med mina resor till rosornas stad har ju faktiskt varit att få tillfälle till fest, det är inget jag gör vardagligt sett. Men uppenbarligen tycker man sig ha den rätten att tolka en annans beteende utifrån dessa premisser.

Synd och trist, i vanliga fall hade jag nog inte brytt mig, men nu gäller det just detta och av honom så jag kände mig nödgad att säga ifrån. Hade dock varit en helt annan sak om han sagt till för sisådär ett år sedan. Då var ju läget ett helt annat, men nu blir det nästan lite förmätet. Men nog om det. Eller förresten inte alls, det dök ju nämligen upp något annat som också stör mig i just denna fråga fast något som relaterar till midsommar 2006.

Tydligen har fröken E fått för sig att under vår resa tillsammans till gbg så var jag full hela tiden. Det kan jag angripa på ett flertal sätt och väljer därför att göra det:
1. Jag åkte till Kumla för att festa en dag med er. Det gjorde jag också, och likaså du.
2. Jag följde med till Gbg för att festa med er. Det gjorde jag också, och likaså du.
3. Resan dit, dvs dagen före midsommarafton var jag helt nykter. Alltså var jag inte full varje dag.
4. Jag festade två dagar i rad med er på Brännö, och likaså du. Konstigt annars faktiskt.

Frågan lyder därför: Hur fan kan du kritisera mig för att jag var full jämt, när jag de facto inte var det och när du själv var det också? Utöver det var det ju faktiskt hela syftet med min resa. Tycker din kritik är helt obefogad. Tycker det är dålig stil av alla när dom skarvar ihop deras egna lilla versioner av saker som hänt, om mig samt om mitt liv. Nu är det nog om det.

Puss och kram skumbanan!

tisdag, maj 13, 2008

Klubb kaka

Såg en klubbkakafilm på youtube. Den är mycket fin vill jag lova. Se så skoj vi har:



Skittrist dock att jag ej kan komma på nästa. Blir första jag missar nånsin!

torsdag, maj 08, 2008

Lean on me

Bill Withers gamla klassiker går för tillfället het i min mp3-spelare. Förklaringen är enkel, nämligen denna:



Sjukt bra och sjukt fin. Går hem i alla lägen, både uppe och nere så att säga.

Livet leker, hoppas det gör det för er med!

måndag, maj 05, 2008

The postman

Idag var första dagen på det nya jobbet på citymail. Det verkar lovande, kanske inte överdrivet kul, men verkar vara bra folk och flyter på helt okej. Idag delade jag ut post i Gråbo, får se vad det blir imorn. Skulle vara med Anna eller vad hon hette och hon verkade sjysst så blir säkert skoj. Många postnummer blir det dock haha. Redan idag vet jag en hel del som bor på Gråbo, namnen fastnar rätt så fort faktiskt haha. Blir roligt sen när jag delar ut post till mg själv, om det nu kommer ske, men det är inte alls omöjligt.

För övrigt är The Postman sjukt underskattad som film betraktad. Sen att jag gillar alla efter-katastrofenfilmer kanske spelar in där.

torsdag, maj 01, 2008

Sveriges mest hatade man och lite Valborg samt DEN RÖDA DAGEN

Igår fick jag höra att Sveriges mest hatade man, Anders Eklund, dvs Engla-mannen och Pernilla-mannen en gång i tiden jobbat på min arbetsplats. Det lät som att han var truckförare en kort period ett par år innan han mördade Pernilla. Intressant och lite otäckt nära kuriosa.

Igårt var det Valborg. Min första nyktra Valborg på säkert 10 år. Det känndes bara fint. Spenderade istället kvällen med att titta på Smedjebackens enorma valborgsmässobrasa. Jag överdriver inte om jag säger att den var kanske närmare 20-25 meter i diameter och sisådär 8-10 meter hög. Sjukt stor och på nåt sätt sjukt roligt att Smedjebacksborna, inklusive jag själv, är så jävla heta på att bygga stor brasa. Ett insamlingsbeteende utan dess like. Sjukt kul och jävligt enorm eld, och eld är ju alltid roligt. I publiken hörde jag någon som sa att denna eld var minst 4 gånger så stor som den i Nyköping. Nu vet jag ju inte hur stor den brukar vara i Nyköping, men ändå måste denna vara stor. Det jag med säkerhet kan säga är att den var minst 10 gånger så stor som den lilla babyelden i Visby.

Denna dag, första maj, började finfint med att stapla tegelstenar nere på lagret. Många blev det men nu är det klart och fina pengar ramlar in i plånboken. Får se hur det blir sen, funderar lite på att åka och lyssna på Marcus Birros tal i Ludvika. Han skulle tala om vänsterns svek bland annat och det låter intressant och viktigt. Finns ju fan annars ingen större anledning att endast prata om hur bra rörelsen fungerar, för det är ju inte sant.

"If one does like god does enough times, one will become as god is"
Blir det en ny devis?
Om de oss driver, dessa kannibaler, vi skjuter våra generaler...//Internationala Hattsatan