Åh vilket party!

Satan i gatan vilket kalas det blev igår. En helt klart episk couronnefestlighet av sällan skådat slag. Fullt med folk både hos mig och Silverhjelm, så grymt najs. Stort grattis till Micke som gick längst av oss alla och vann hela skiten. Likaså grattis till Anna som kom god tvåa. Era priser ligger här och väntar. Stort grattis till alla överhuvudtaget för detta var något av det roligaste på länge. Blev lite för mycket birdie nam nam för min del dock. Måste fan fundera på varför jag jämt somnar på fester hemma hos mig? Nån som har nån idé kring det?

Lite bildz, dock i bakvänd ordning, sista bilderna först alltså:

En pajas på timlön

Varje dag en pajas på timlön. Det är jag det. Men jag gillart. Drömde iochförsig om att jobba på cirkus, men hamna på brevföretag. Helt okej det. Arbetarna är sjyssta förutom skogis som kastade en back på min hand idag hoho. Nädå, han är fin han, och duktig på sitt jobb. Själv delar jag ståplats med tonårsgängen som står och drömmer. Det är ju också det enda vi har gemensamt. Jag undrar, får jag se dig ikväll? Kanske på ett tåg till stan? Undrar om dom vet nåt? Nä, dom vet ingenting om oss!

Flummigt inlägg, jag vet, men jag skriver fan inte på nånting! Bara ett fån gör så mot sig själv.

Jag önskar, jag önskar

Jag önskar jag sköt Palme. Då skulle jag veta vem mördaren är.

Jag önskar jag visste hur lång tid jag har att leva. Då skulle jag ta livet av mig.

Jag önskar Peking låg i Tyskland. Då skulle jag åka till Kina nästan jämt.

Jag önskar mat var gratis. Då kunde man välja om man ville svälta.

Jag önskar jag kunde skriva dikter. Då skulle jag sluta försöka.

Jag önskar att marathon var längre. Eller inte.

Jag önskar året var längre. Då skulle jag vara yngre.

Jag önskar jag var född i Ryssland. Då skulle jag kunna tala ryska.

Jag önskar att färgblind betyder att man bara ser saker som är svartvita.

Jag önskar att bilar inte får gå fortare än 110. Då skulle jag inte behöva köra för fort.

Jag önskar att mongo betyder att man kommer från Kongo. Då skulle det rimma.

Jag önskar att arbete skänkte frihet. Då skulle jag jobba jämt.

Jag önskar att vi ska spela couronne på lördag.

Jag önskar jag hade glasögon. Nej men vänta, det har jag redan.


Hur många av dessa önskningar kommer slå in? Jag önskar jag visste...

Hittade en gammal trevlig essä

Hittade en gammal inlämningsuppgift som gjordes nån gång våren 2007. Rätt så bra faktiskt. Saknar att plugga en hel del. Hursom, håll till godo:

Repatriering av kulturföremål

Innan man diskuterar denna komplicerade fråga måste en definition av begreppet göras. En stabil definition måste helt enkelt utgöra ramverket för den debatt som kommer att föras. Konceptet repatriering av kulturföremål består av två viktiga begrepp vars innebörd måste vara klargjord. Dessa är:

1. Repatriering:

Utan att gå in alldeles för mycket på etymologi kan man säga att repatriering innebär att föra tillbaka något eller någon till ursprungsplatsen, ursprungslandet, ursprungsområdet och så vidare.

När det gäller repatriering av föremål uppstår ett viktigt distinktionsproblem i och med att ursprung inte alltid är självklart. Är ursprunget t ex den plats föremålet är tillverkat? Är det där de som haft föremålet i sin ägo bott? Är det där deras släktingar bor nu? Är det där föremålet är upphittat? Även relativt recenta föremål innefattar denna problematik, men ju äldre föremål, desto svårare är det. För att exemplifiera detta kan man ställa sig frågan om vem som äger rätten till låt oss säga ett bronsåldersföremål där det i princip är omöjligt att härleda saker som t ex släktskap och rådande kultur kontra dåvarande. Hursomhelst så är denna distinktion givetvis så komplex att det inte går att säga något generellt, utan man måste göra individuella bedömningar.

2. Kulturföremål:

För att diskussionen skall kunna leda till något är det nödvändigt är det nödvändigt att göra en vid benämning på begreppet. Detta helt enkelt beroende på att föremålens art är så vitt skiljda. Det finns helt enkelt en uppsjö av tänkbara föremålskategorier. Därför blir definitionen följande:

Kulturföremål är föremål som har ett särkilt värde, antingen ett gemensamt värde eller ett värde för vissa personer, som t ex de som kräver dem tillbaka. Dessa föremål måste även betraktas som kulturföremål av de institutioner som handhar dem. Utan den sistnämnda distinktionen bör det nämligen inte ens vara en fråga för diskussion, då inget hinder för tillbakalämnande torde föreligga.

Med denna definition går det att gå vidare och redogöra för vilka filosofiska och teoretiska grunder som frågan om repatriering vilar på. Viktigt att ha i åtanke är dock att vilken teori man än väljer att stå bakom så finns inga absoluta sanningar. Undantagen är det som upprätthåller lagen och väldigt många aspekter spelar in, såsom politik, ekonomi och diplomatiska förvecklingar. Utöver detta måste även rent äganderättsliga aspekter tas i beaktande, vilket även kommer göras i resonemanget.

Har föremål ett konstant eller föränderligt värde?

En av de viktigaste frågorna rörande repatriering av föremål är huruvida ett föremåls värde är statiskt eller föränderligt. Med detta menas om huruvida ett föremål endast har ett värde i sin kontext eller om nya värden kan läggas till utefter de omständigheter som föremålet handskats i. Om så är fallet, när förändras värdet till något nytt? Vidare kan man fråga sig om inte ett föremål har olika värden för olika personer?

Enligt Igor Kopytoff har varje föremål en biografi, vilket innebär att föremålets värde har förändrats och fått tillägg från det att det lämnade sin ursprungsplats. Ett föremål som på ett eller annat sätt har förts ut från ett område till ett annat har något mer att berätta än bara ursprungshistorien om varifrån det hör hemma och vad det var till för etc. Även själva utförseln har infogats i föremålets värde och kan sålunda inte enbart betraktas som ett enskilt folkslags, kulturs eller släkts. I praktiken kommer föremålets värde av att det har något att berätta, att dess historia är dynamisk.

I kontrast till detta finns teorin om att föremålen i sig inte har något att berätta. De är i sig själva dövstumma och får bara en betydelse när de blir satta i en kontext. Om så är fallet så torde repatriering av bortforslande föremål alltid vara av godo, då de i sådana fall inte har något egentligt värde. I detta perspektiv dyker snarare problem och diskussion om vilket som är ett föremåls rätta kontext upp. Denna diskussion handlar framförallt om att utröna vart ett föremål hör hemma men säger inte så mycket rent normativt om repatrieringsfrågan.

I denna diskussion utgår jag dock ifrån att föremålen har en dynamisk värderegim, dels då jag personligen är av den meningen men även för att överhuvudtaget möjliggöra en diskussion.

Äganderätt till föremål kontra ett universellt mänskligt kulturarv

Beroende på vilken teoretisk utgångspunkt man har får denna fråga olika svar och olika konsekvenser. Utgår man ifrån en föränderlig värderegim kommer frågan att handla om vilka värden ett föremål har och vilka som värderar det olika. För en ursprungsbefolkning kan ett återförande vara viktigt för en identitetsskapande process, en del i den postkoloniala frigörelsen. För en arkeolog ligger värdet bland annat i kunskapsbevarande, man vill ha en möjlighet att återkomma till ett material eller föremål för att omvärdera det. Detta har sin grund i vetskapen om hur våra tolkningar är präglade av vår samtid och vårt förmedvetna. Det kan också röra sig om rent teologiska eller i brist på bättre ord, trosbundna föreställningar.

Ett sådant exempel är den så kallade Kenewickmannen som återfanns i nordvästra USA. Hans 9000 år gamla lämningar startade en rättstvist som slutade med att man bedömde att han inte skulle återföras, då det inte kunde styrkas att han hade några bevisbara band till de nu levande grupperna i området. Detta väckte stort raseri hos dessa grupper som hävdade att de levt där sedan urminnes tider, det var helt enkelt en del av deras tro, vilket inte är något som vetenskapen kan sätta sig över. Detta har ett klart samband med den övergripande konflikten i USA om tro kontra vetenskap.

Denna diskussion ämnar jag inte gå in på här, snarare vill jag poängtera att det inte finns några klara skiljelinjer som styr vem, vilka, när eller hur äganderätten till ett föremål äger grund och går att styrka. Man måste beakta att kulturer är något som är i ständig förändring och utveckling, vilket får följden att det blir svårt att hävda sin rätt till ett föremål. Det finns inget som säger att en kultur eller ett land har äganderätt till ett föremål på grund av att det återfinns i eller kommer från det stycke land de nu innehar eller befinner sig på. Ej heller går det att klart och tydligt påvisa att en förfaders kultur är densamma som den nuvarande, då ömsesidig påverkan ständigt pågår.

Som en följd av det ständiga utbytet mellan folkgrupper och kulturer genom alla tider bör man istället betrakta kulturarvet som ett universellt kulturarv som tillhör oss alla. Detta är ett av de starkaste argumenten mot repatriering eftersom det ifrågasätter själva grunden till många av repatrieringsfrågorna, dvs. de identitetsskapande. Man hävdar att ett sådant förfarande i själva verket motverkar den öppenhet och ömsesidigt utbyte som den postkoloniala frigörelsen utgör och som globaliseringen sägs medföra. Med andra ord kan en sådan process snarare betecknas som identitetsskiljande och inte uppbyggande.

Men, undrar man då, skall inga föremål alls återlämnas? Varför skall en stor del av det så kallade mänskliga kulturarvet finnas på museum i Västeuropa och Nordamerika? Svaret är att det bör det inte alls göra, men istället för att se det som någon sorts helande process för något som ingen av oss nu levande bär skuld till, så bör man fokusera på andra orsaker till repatriering.

Orsaker till repatriering:

Det finns i princip två nödvändiga orsaker till ett återförande. Det ena är att reparera de skador som gjorts genom åren av kulturarvet. Föremål ur samma kontext är spridda på olika platser, delar av föremål har flyttats med andra fått stå kvar. Detta medför att kunskapen och upplevelsen av kulturarvet försämras och det måste vi som arkeologer och människor motverka. Exempel på sådana återföranden är La Amelia Stela som under lång tid var i två delar. 1994 återfördes den till den resterande delen som fanns i Guatemala och de kunde sättas samman igen.

Den andra orsaken skulle jag hellre kalla spridning av kulturarvet istället för repatriering. Som det är nu har västerländska museer tusentals föremål från hela världen i sina samlingar. Det finn trummor från Ghana, glasbägare från Egypten, rustningar från Japan, spjut från Brasilien, Guldmasker från Mexico och så vidare. Dessa används dels till forskning och dels till spridning av kunskap till allmänheten. Därför kan man fråga sig hur många svenska allmogemöbler som finns i Ghana, hur många italienska husurnor som finns i Japan eller hur många guldbrakteater som finns i Mexico?

Ställer man krav på repatriering så bör även detta spridas så att vi gemensamt kan ta del av hela mänsklighetens kulturarv. Detta går bortom frågor om äganderätt till ett visst föremål som ofta är omöjligt att lösa och kan vara kontraproduktiva. Istället skapar man något nytt, gör något kreativt och frångår frågor om västvärldens kollektiva skuld som ändå aldrig kommer att lösas, åtminstone inte genom repatriering av föremål. Där man nu gör det för att för att skapa publicitet och få bättre pr skulle man istället föra länder och kulturer närmare varandra, vilket måste anses som livsnödvändigt.

Kul

Kul att mötas av 14 fulla backar småbrev som ska sorteras på morgonen. Varför gjorde dom det inte igår? Nä, dom tänkte väl: "Vi låter Calle sortera dem, så går vi hem nu...typ 250 kilo småbrev och lite kataloger. Måttligt kul. Tur man är sjukt snabb och bränner av dem på fyra timmar, men drygt ändå. Jobb är jobbigt ibland....

Sideburns samt eldshow

Så har man numera finfina sideburns, eller som det heter på vanlig svenska, polisonger. Trevligt med förnyelse, skägget blev så ovårdat att jag lade ner det för längesen. Detta är mer propert, samt lite mer nazi. Det gillas såklart hoho.

Eftersom vi ju inte orkade trängas bland pöbeln på medeltidsveckan så passade jag på att ikväll beskåda Trix lilla eldshow nere i St Karins ruin. Väldans trevligt såklart, men man måste ju vara medveten om att, även om de är duktiga och mycket duktigare än jag både skulle kunna bli och skulle vilja vara, så är de ganska over-rated. Finns ju nästan en kult i sverige om dem; duktiga är dem, men det finns så oerhört mycket större och bättre eldshower på vår jord. Men man ska ju ta dem för vad de är, top of the line amatörer. Inte fy skam det! Dock lite tråkigt att dem inte törs låta hosorna brinna mer än max fem sekunder. Rätt så trevliga att dricka bärs med dock.

Återupptäckte en låt också. Alltid lika roligt. Lisa Ekdahls briljanta "Dom Band som binder mig":

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp

Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner

Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag kan inte stanna du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp

Känns som att det var nog så jag borde gjort. Men man kan inte ångra det förgågna. Behövde göra så som jag gjorde av förklarliga skäl.

Sån vill man ju inte ha

Det finns ju nötter, det är ett faktum. Dom får gärna vara nötter, det dryga blir ju när folk tycker det dom gör är bra. Ett exempel är Kid Rock och hans låt. Ingen skuld till honom för han har ju inte hävdat annat än att han lånat och gjort sin "egen" låt, dock tror ju alla andra nötter att det är hans eget verk och sen tokgillart, Kanske tänker dom, "shit vad bra han är, den där Kid Rock". Givet är det ju uppenbart att han lånat "Sweet home Alabama", det tror jag även nötterna fattar, men tror inte dem hör Warren Zevons (may he rest in peace) eminenta klassiker Werewolfes of london som i princip utgör hela bakgrundsmusiken. Det stör mig. Lyssna så får ni se:

Kid Rock:


Warren Zevon:




Samma grej gällande en mycket mycket värdelös hemsida som säljer smide och medeltidsprylar. Ser ju nåt fruktansvärt dåligt ut, det är dyrt och fult. Men lika förbannat kommer det sitta nötter framför datorn som utbrister " fan vad snyggt, det måste jag ha!". Eller kanske inte:

Skrattretande opassande och fult

Här finner ni hela sidan, antingen för att skratta åt det, eller vara en nöt som handlar:

http://www.artifes.se/index.htm

För övrigt är ju nötter goda, ialla fall om man inte är allergisk. Jag är allergisk, fast inte mot dem man äter.

Sån man vill ha ju

Lurar lite på denna. Den är mycket fin, dock relativt dyr, men kanske värt 1900 bananer?

Lajv igen kanske?

Nu är det på tal igen. Känner att den här gången ska det bli av. Orchlajvnade i Skillingaryd vore ju inte helt fel. Kan va kul att se om lajvvärlden utvecklats något sedan man lämnade den. Antagligen har så ej skett, men då är det på tiden att man kommer och styr upp. Blodspår den 15:e oktober är det som är på tal.



Hittade en fin bild på Tomas fina troll, som ju förvisso inte har nåt att göra med detta, men det väcker ett sug till liv. Så här ska det ju se ut:

www.svartknytt.se/blodspar.htm

En helg av förkylning...

Och två stabila försöka att supa bort den. Fredagen spenderades hos Micke och Maria och därefter Club Digger. Var rätt så skoj, men misslyckades med förkylningen. Lördagen spenderades hos en av Amelies bekanta vid namn Jonathan. Där var trevligt, sedan blev det Rindi. Kanske inte lika trevligt. Sedan blev det eftefest hos Stoffe tror jag, på vilken jag däckade och således fick dela en 90-säng med Johanna. Tycker nästan synd om henne för satan i gatan vad förkyld jag var. Hon lär ju bli så hårt smittad tyvärr. Snällt av henne, men hon kommer utan tvekan ångra sig, för denna förkylning var inte nådig. Ett episkt citat klarade jag dock av: "Nä, jag är inte full. Det har varit värre!"

Nu ses det fram emot helgens Couronne-mästerskap. Nästan så man borde träna lite innan, så man kan visa var skåpet ska stå.

Leonard, käre leonard

Har på sistone kommit ihåg varför jag brukade lyssna på Alexandra leaving och In my secret life så mycket förr i tiden. Dom är sjukt bra ju. Lyssna bara:

Det här var också lite roligt....

Vi pratade om att googla på ordet Couronne. Tydligen hade fler gjort det:

FRA ser oss alla....eller?

Så här när FRA får så mycket kritik känner jag att det är på sin plats att hjälpa dem på traven. Följande snappade jag själv upp med hjälp av min mobiltelefon, givetvis med hjälp av avancerad eterspaning:

Kamrat A:
hmm d är ju 11:e september idag, hur firar ni på gotland?

Kamrat C:
hehe just ja. Höll på att glömma. Man borde spontanfesta lite samt skicka blommor till mijailovitch haha. Tack för påminnelsen. Hur firar du själv då?

Kamrat A:
D blir folkfst m karnelvalståg o kalaschnikovskjutning i luften som alltid varje år! På väg hem nu för att hämta vapen o bränna av ngra salvor

Kamrat C:
Perfekt! Som det borde vara. Tyvärr har jag bara en handgranat kvar. Resten gick åt när vi sörjde årsdagaen av Beslankämparnas tragiska död. Men bränn av några salvor åt mig är du schysst.

Kamrat A:
D ska jag, här finns ammunition i överflöd, allt ska brännas idag! Hehe

Kamrat C:
Fint. Tackar.Tänkte på det här med FRA. Du kör väl med ospårbar mobil? Kan va klokt ibland hehe

Kamrat A:
Ojdå, hehe...nu är det kört, måste gå i landsflykt!

Vore rätt så roligt om nån faktiskt snappade upp det, annars FRA, håll till godo! För övrigt Corounnefest nästa helg, om ni är sugna FRA. Vi behöver nån som spanar!

Vi är för dåliga för att handla cykeldäck

Att reparera en cykel tillhör ju vardagskunskapen, det som vi alla borde kunna. Själva reparationen i sig tror jag både jag och Jimmy klarar galant, dock är det nu bevisat att vi är totala klåpare när det gäller att köpa själva däcken. Frågan är också om det är vardagskunskap; tittabara på beteckningarna som t ex 28"x1,5-5 5/8 osv. Varför inte skriva t ex 630mm*32mm eller liknande?
Lite komiskt att vi försökt i tre dagar nu, sammanlagt köpt 4 sprillans nya däck som inte funkar bara för att inse fakta och lämna in hos reparatören. Tog fem minuter; däcket kostade 100 pix och arbetet 50 pix. 150 bananer är ju inte farligt, nu hamnade ju dock notan på cirkus 600 fräscha fiskar. Kunde köpt en ny begagnad cykel istället hoho.

Sån jävla liten människa

räcker så.

En liten hemlig cykeltur

Nu har jag precis varit ute på en liten hemlig cykeltur där jag gjort hemliga rackartyg hoho. Känns nästan så ialla fall, även fast så inte var fallet. Men lite spännande, gjorde det till en grej att ingen skulle se mig, och jag tror jag lyckades. Lite på skämt sådär, ganska kul. Nu skall jag ut o fota en grej som jag tänkt göra länge, men inte blivit av...

Undrarns hur det gått för brorsan på nya jobbet? Hoppas det gått prima och briljant.

Kanske nåt roligt också

Känner nu att jag kanske överdrivit litegrann den sista tiden. Det ber jag om ursäkt för, men själva essensen är ändå inte missvisande. Hatar dig nog inte, men hatar att jag älskat dig. Är väl en process man går igenom detta, men men. Kanske nån gång i framtiden kan vi bli vänner igen, det hoppas jag, dels från min egen sida och dels från din. Synd bara att det gick åt helvete ännu en gång, men släpper det nu.

Tänkte skriva om allt roligt som hänt också.
- Arn i måndags med Amelie var trevligt
- Stoffes fest i tisdags var finfin
- Vinbrännbollen var skoj, förutom att alla måste fjanta sig hela tiden. Lite typiskt nollor. Mest skoj att jag tokdominerade.
- Skitkul att Katten äntligen kom på besök
- Kaka i fredags var grym den med. Förfest hos Fredde och Kajsa, längesen man träffade dem så helt prima.
- Fotboll och folköl hos Amelie samt Balkanfesten på Effes var skoj

Det var väl det. Bara för att en sak suger behöver inte allt göra det.

Zwei parties und ein tv4 produktion

I helgen bevistades två festligheter. Mycket trevligt båda två. Den ena var ju också min egen fest och dem blir alltid fina. Den andra, dvs den första, var i fredags hos Micke och Maria, och så i lördags hemma hos mig. Fredagen slutade lite dåligt, men det var nog mer eller mindre väntat. Får se till att acceptera läget nu, vilket jag gör. Ska aldrig mer sätta mig i en sån situation, försöka hålla sig borta från instabila människor, för jag blir bara instabil själv. Nåväl. Lite bilder togs:

Igår deltog jag i inspelningen av Tv4 produktionen "Sveriges Historia" med Dick Harrysson och Martin Timell. Vi iscensatte en bankett som skedde innan Stockholms blodbad 1520. Så nästa år får ni inte missa det. Vem vill inte se mig sitta och slafsa i mig massor med mat? Fina fisken, mycket bisarr grej, men skoj!

//Charles de Gaulle

Allt har givetvis sagts bättre av nån annan

did i ask too much
more than a lot
you gave me nothing now
it's all i got
we're one but we're not the same
well we hurt each other and we're doin it again

you said love is a temple
love the higher law
love is a temple
love the higher law

you ask me to enter
but then you make me crawl
i cant be holdin on
to what youve got
when all youve got is hurt

Att hålla din hand

Det enda jag vill är att hålla din hand
att gå tillsammans mot någonstans
allt är en kamp, min hjärna är i brand
vill inte vara en svag liten svans
när allt jag vill är att hålla din hand

Du är så vacker, ditt hår är av guld
kanske är jag svår och desperat
men vill inte känna någon skuld.
Balanserar mellan kärlek och hat
men allt jag vill är att hålla din hand.

Jag vill veta hur det är, vad betyder jag?
hade vi det inte bra?
eller är jag bara liten, feg och svag?
Många frågor, vi söker nog alla svar
men dessa är dem jag har
för allt jag vill är att hålla din hand.

Kan vi inte ses? Saknar dig så hårt.
Vet jag kanske är i vägen
men är det så fel? Är det så svårt?
någon som står vid dig i alla lägen?
Och som bara vill hålla din hand?

Kanske är jag knäpp och knasig
men ville skriva en dikt
för utan dig är jag trasig.
Kanske på sikt
kan allt gå som en dans
om jag bara fick en chans
att hålla din hand.

Nocturnal Pleasures

Nattfotosejour. Lekte lite med nya stativet. Spökar det i kruttornet? Såg nåt i fönstret, men av nån anledning gick det ej att fokusera. Säger bara: Creatures of the night.
Är för övrigt trött på att bli ignorerad, fattar ingenting, eller fattar nog egentligen. Duger väl inte och blir nog lite dryg på grund av det. Är innerligt ledsen över att någon startar upp en grej, sen när det börjar leda till något helt slår av. Vet du inte vad du vill? Kan du tänka dig att det du gör, eller snarare bortprioriterar sårar hårt? Inte så konstigt att man blir dryg när alla tecken man får från olika håll pekar på att allt mer eller mindre var en lek för dig...

Ljuset på natten i all sin glans

Nocturnal blossoms

Ljuset på natten är oerhört galant

Street Spirit

Ser ni det vita i mittenfönstret?

Just det ja, tavlan var det ja

Glömde ju säga att jag har påbörjat en tavla. Fick lust att måla lite och denna gång fick det bli akryl. Akvarell är nog lämnat för alltid, alltför svårt att göra det jag vill faktiskt. denna gång blir det en målning jag kallar för "Rök inte träd eller hotet från underjorden". Alternativt kommer den heta "Maggie May stole my heart". Blir bra tror jag. Är ju inte så värst talangfull, men skoj är det. Än så länge bara gjord på vanligt papper, duken får vänta tills jag är nöjd med testerna jag nu gör.

Hemma lite

Tog en tur hem i förra veckan. Jävligt skoj att träffa farsan, Erik, Sara, morsan, morfar, farmor och Mats faktiskt. Precis vad jag behövde. hann även med att träffa Tobbe, Christan och Murman en kväll. Helt perfekt.

Har tänkt en hel del också. Tänkt på vad som är viktigt i livet. Har väl inte kommit fram till något, det ligger ju liksom i frågans natur att den inte går att svara på helt och hållet. Dock har jag mer och mer fastnat vid hur viktigt det är att känna sig behövd. Att man betyder nåt för någon annan. Är mer och mer osäker på om jag är behövd, känns inte så och jag vet ärligt inte. Hoppas kan man ju alltid, mer tänker jag inte göra för tillfället tror jag.

Nog om det. Ett litet kort firande av min framtida födelsedag avklarade och självklart grillades det och givetvis togs det ett gruppfoto. Inte alls briljant på något sätt, men det är min familj, eller delar av den och därför är det fint:

Var ju såklart tvungen att testa det finfina stativet jag fick i present, därav gruppbilderna. Annars är ju gruppbilder mer ett skämt...förutom i vissa givna situationer där de är självklara. Detta var dock ingen sån situation, men men. Min familj ialla fall.

//Calleballefikonskalle

Alkohol...

Har under helgen som var på ett väldigt nära sätt erfarit vad alkohol har för effekter på en människa. Givetvis pratar jag inte om dess direkta effekt, som vi ju alla känner till mer än väl, utan den långvariga. Självklart vet vi alla hur kroppen drabbas, vi har lärt oss det på ett eller annat sätt, vissa mer nära sig själva än andra, men ett är säkert; ingen är så dum att han eller hon inte vet konsekvenserna av långvarigt alkoholmissbruk. Personligen har vi väl en och annan alkoholist i släkten, precis som alla andra, men aldrig har man sett det helt nära och handgripligen som nu.

det var nämligen som så att i fredags ringer vår granne Siv och undrar om jag kan komma över för Inge har ramlat. Hon behöver hjälp att lyfta honom till sängen tydligen. Med vetskapen om hans 30-åriga smyg-alkoholism visste man ju vad som väntade och mycket riktigt, där ligger han i köket och kommer inte upp. Smalare än jag nånsin sett honom tidigare, gamle farbror Inge liksom från när man var liten. Tragiskt. Men vad göra? Lyfte väl upp honom och släpade honom genom hela huset till sängen. Tungt som jävlar fan trots hans magra kropp. Ännu tyngre av att Siv står bredvid och gråter. Till saken hör också att han inte var full, det är nämligen så att han med största sannolikhet fått nervskador som ibland gör att han tappar kontroll och känsel i benen. Jävligt illa. Stackars Siv och farbror Inge. Det där är ju i princip kört för deras del. Tråkigt men sant. Ännu tristare att man nästa dag ser honom gå ut från systemet med spitkassen i högsta hugg och ramla även där. Var det det bästa du kunde göra liksom?

Så sant så sant

den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa
fick du att försvinna


och jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärleks historia
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
och den stund som jag kände så nära var blott alvedon
och dom himelska ben som jag ville förtära dom gick därifrån


så kom änglar
kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nått vis
det fryser nu sakta till is


och du somnade den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
och om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
om nån att beröra
jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng
så frälst av den farliga branten
jag liksom föll över kanten


så
kom änglar
kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nått vis
det fryser nu sakta till is


och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
kom änglar och ta mig till henne
ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för
henne nån annanstans


kom änglar
kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nått vis
det fryser nu sakta till is


kom änglar
kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is


kom änglar
kom älvor
det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

men den vackraste stunden i livet var den när du kom

...Längtar lite hem till Dalarna

i hennes värld av blommor
i hennes värld av rosor
i hennes värld är hon helt klädd i vitt

hon är inte som oss andra
hennes lögner dom är sanna
hon är inte sån
hon har aldrig haft fel

hjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hat

hon ger ingenting
för hon ska ha
hon ger ingenting
för hon tar
och ingen annan får ha
nåt som hon inte har

i hennes värld av solsken
i hennes värld är hon helt ren
i hennes värld står du alltid till svars

hjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hat

hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har
hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har

En vanlig dag på jobbet

Idag körde jag mitt distrikt på landet. Det går att sammanfatta i följande:
1. Fick utskällning av en gubbe för att han tyckte jag körde för fort. I korthet gick konversationen såhär:
Gubbe: "Det är för fan 30 här"

Calle tittar på mätaren, som visar 47 km/h, kommer inte på något att säga, så svarar:

- Ja, jag vet

Gubbe: "Men varför i helvete kör du inte det då?"


Calle svarar:

- Men jag kör ju bara i 35!

Sen drog han iväg i full fart och tänkte att om gubben bara visste hur hårt pressat det är skulle han aldrig klaga den fan.

2. Öppnar en postlåda för att slänga i dess post och möts av en skräckinjagande syn. Där ligger en orm! EN ORM! Fy för satan vad äckligt och otäckt. Kunde ju blivit biten. Kul att öppna 400 lådor till efter det idag måste jag erkänna, eller kanske inte.

3. Avslutar dagen med kaffe på jobbet och lite skitsnack med kamraterna. Chefens burdusa sätt togs givetvis upp. Kul att folk tycker lika som jag.

Det var det, det. Förutom en sak, jag slog rekord idag! Klarade distriktet på 6h40 min! Sug på den! Nästa gång blir det sex har jag bestämt.

//Brevbärarn

Jesus gick på vattnet...

han är inte jag...

Löpningsdagbok

Måste börja detta inlägg med att berätta något komiskt. Imorse bajsade en äcklig jävla skitfågel mitt på mitt huvud på vägen till jobbet. Måttligt road först, men är ju egentligen bara roligt och satan vad de skrattade på jobbet. Kändes kul faktiskt. Bonda genom bajs är ju alltid det bästa, funkar i alla lägen och i alla kulturer!

Sprang lite ikväll. Först med Björn till Snäck och sen fortsättning på egen hand.Ganska långsamt tempo i början med en kvalitetspaus med att vada lite i havet vid snäck och sen en rask avslutning. Totalt 14,25 km på cirkus 1h45min vilket ger en kilometertid på 7,36 min. Räknar vi bort pausen blir det effektiv löptid på 1h30min vilket ger en kilometertid på 6,31min. Helt okej. Avslut med 50 situps och 40 armhävningar. Lägg därtill 4 h cykling på jobbet så blir motionsnivån denna annars rätt tråkiga måndag ganska hög. I like!

Anna fyllde år på ett tak

Igår firade vi Annas födelsedag. Det var Annas födelsedag och den firades på ett tak med tårta, goda drycker, glädje, gamman, spex och kikare samt arga leken. Mycket trevligt var det. Efteråt fortsatte firandet på lillebror, sen surfan och sen gick jag hem till en mycket fin person. Jag gillar henne mycket, hon är strålande vacker och fin. Tyvärr grämer jag mig lite över detta, är rädd för att gå för hårt framåt, vilket jag absolut inte vill. Det är lätt hänt att det blir så, men försöker jobba med detta för hon är för viktig för att skrämma bort och förstöra som ju har hänt tidigare. Hoppas hon kan förstå mina svagheter med just detta och att jag är medveten om detta även om jag kan bli lite för på säkerligen. Men det är för att jag så gärna vill träffa henne och vara med henne. Finns ju många som pratat, skrivit och sjungit om detta så jag väljer därför att citera den eminente Lars Demian samt briljante Björn Afzelius:

"Men nånting det har jag lärt, om man håller något kärt
så får man inte hålla det för hårt"
// Demian "Skallen full av brännvin"

"Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt" //Afzelius "Ikaros"

En annan som sammanfattar det hela rätt så bra är självaste kungen.
Kungen Bruce alltså:

"In a world of doubt and fear
I wake at night and reach to find you near
Lost in a dream, you caught me as I fell
I want more than just a dream to tell"
// Bruce Springsteen "Happy"

Avslutar med lite bilder från gårdagen uppe på taket:

Tårta och tak


Martin gottar sig med die Torte


Det nya filtret vid namn Binocular


Carola, Kalle och Calle


Carola var fin som vanligt


Sanna var fin som vanligt

Kajsa var fin som vanligt

Axel var fin som vanligt. Kommer sakna honom enormt!

Kalle var fin som vanligt

Lolita är så fin

Lolita, eller Lola, är himla fin alltså. Se bara:

Idag slokade hatten. Grillat var gott men jag är så jävla trött. Tänk er att cykla runt och dela ut cirka 120 kg post på fyra timmar, det blir ganska tungt. Lägg därtill gårdagens träning och på tok för lite sömn, såklart man slokar och somnar in då och då. Men Lolita är fortfarande fin.

Löpningsdagbok

Har från och med idag påbörjat en löpningsdagbok. Efter varje löpning kommer jag lägga upp en kartbild med löpslingan utlagd, samt skriva ner tiden. På så vis håller jag koll på min löpning bättre och om någon är intresserad så kan ni ju alltid testa att springa likadant.

Tiden för detta var 60 minuter, vilket ger ett kilometertempo på 5 minuter.

Gamla jobbet...

Hur mycket det än kan ha sett ut som att jag ogillade stålverket, så saknar jag det. I en period hatade jag det, men det grodde på mig och tillslut gillade jag det skarpt. Nu saknar jag gubbarna, ugnen, röken, tungmetallerna, legeringarna och allt det andra. Inte minst saknar jag det faktum att det där åtminstone var en någorlunda sjysst atmosfär mellan chefer och arbetare. Även om jag vet alla problem med t ex Risto så är han inget emot chefen på det nya. Där är det som en blandning mellan lågskolenivå och militär diktatur. Frihet under ansvar existerar knappast. Förvisso börjar det ta sig friskt med själva sysslorna så kanske blir det bättre när man upprepat femtioelva gånger att man faktiskt kan sitt arbete. Hursomhelst saknar jag stålis, jag saknar också farsan och att jobba med honom.

Jaha du Citymail

Kan ju konstatera att Citymail är riktigt jobbigt. Jag sliter på och jobbar stenhårt med att lära mig allt det nya och trots att jag hittills haft i princip nya distrikt så får man skit. Tydligen kämpar jag enligt dem inte tillräckligt hårt då jag en gång sprungit till Statoil för att handla ett äpple och en gång druckit kaffe till tre minuter över sju. Det är tydligen lallande i deras värld. I min värld är det konsekvent brott mot arbetstidslagen, man har rätt till pauser och i nästan alla tänkbara fall till en halvtimmes rast som räknas som fri tid. Men inte på citymail inte. Där bryr dom sig inte mycket om hur svårt det kan va att komma som ny. Hade ju varit en helt annan sak om jag fått jobba med de distrikt jag övade i maj, nu är det väl fan klart att andra behöver hjälpa mig, men tydligen ska jag kunna sortera tretusen brev på samma tid som dem som haft eget distrikt bra mycket längre än jag. Och kan jag inte det så ska jag då för fan inte ha någon paus eller någonting. Tycker dom borde läsa arbetstidslagen lite:

15 §

Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 §

Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 §

Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

Update

En liten uppdatering. Orkar inte spåna ihop nån lång text så får bli i punktform.

- 2879 är en siffra som indikerar olästa mail på hotmail.
- 2026 är en siffra som indikerar olästa mail på yahoo.
Jag brukar läsa min mail tokigt ofta är kontentan.

- Torsdags spenderades i Sigtuna

- Fredagen spenderades i fylledimman

- Lördagen spenderades i sängen

- Söndagen spenderades i stugan

- Måndagen spenderades i stålverkets matsal och i trädgården med staketmålning samt i soffan med fotboll. Grym Hollandsmatch! Tyvärr blir det säkert Holland Sverige får mötra om de går vidare till kvartsfinal, mycket tyder på det.

- Tisdagen spenderas i stålverkets matsal och i soffan med Sverige-matchen. Svårtippat, jag är bekymrad, men förhoppningsvis vinner Sverige. Hursomhelst skall den traditionsenliga maräng/glass/banan/jordgubb och grädderöran intagas som alltid ända sedan den lyckliga sommaren 1994 då den intogs och resultatet ju blev strålande. Jag tror det finns ett samband; vägrar helt enkelt inse att det inte gått nåt vidare sen dess trots att desserten alltid intagits i samband med VM och EM.

- Spånar lite på en ny tatuering. Får se vad det blir.

Säger som Mormor gjorde i söndags: Hej då jävla gubbjävlar! Hon är senil och visste nog inte riktigt vem jag och morfar var. Sjukt roligt någonstans där inne i tragiken ändå, så hej då gubbjävlar...för denna gång.

Stockholm Marathon

I lördags var det äntligen dags. Äntligen fick man chansen att slutföra detta "projekt" som funnits med mig en lång tid, både på gott och ont. Är nöjd över att jag tränat så pass mycket som jag gjort, men missnöjd med att jag egentligen tränat för lite och onkonsekvent, vilket då och då gett mig ångest. Nu fick det bära eller brista, jag visste att när dagen var över så skulle även detta vara över, hur det än gick i loppet.

Hur gick det då i loppet? Mitt mål var att springa på fem timmar och jag sprang på 4 timmar och 25 minuter, vilket är radikalt mycket bättre än förväntat. Därför är jag sjukt nöjd. Utöver det är jag mycket nöjd att jag orkade med hela loppet, att man rent mentalt lyckades fortsätta fast det gjorde så in i helvete ont efter cirka 2 mil. Varje steg smärtade hårt, men jag var fast besluten att fortsätta. Därför är jag stolt över mig själv. Sammanfattningsvis kan man säga att det var inte konditionen detta lopp hängde på, blev aldrig speciellt andfådd, utan det är huruvida benen orkar med dessa 4,2 mil. Det man faktiskt gör är att misshandla och slå sönder musklerna i benen och ingenting annat. Nu visade det sig att jag orkade det så jag är mycket glad och lycklig.
Så här måndagen efter är jag väldigt stel och sliten i benen, men klarar ialla fall av att gå och cykla så helt handikappad är jag ej, om än något såklart. Diverse skavsår, blåsor under fötterna, skavsår på ljumskarna, bröstvårtorna samt insidan av överarmarna är väl ialla fall tecken på att man gjort något extraordinärt.

Tejpning av foten innan loppet.

Innan loppet, försöker klura ut hur tidschipet ska sitta.

Precis innan jag går till startfållan

Så här glad kan man ju vara på den beryktade västerbron

Det fanns en stins!

3 minuter efter målgång, 4,2 mil i benen. Mer glad än trött verkar det som

Lite mer samlad, kanske en halvtimme efter målgång

Det var allt från ett av mitt livs största prestationer. Tack till Mor, bror, Sara, Clara och Constanza som var ute och stöttade i spåret. Tack även till alla andra som följt och stöttat på tv och i tanken. Att veta att ni gjort det värmer och glädjer samt gav mig en extra kraft därute i loppet!

Himlen blödde den kvällen

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Ibland säger den ingenting alls. Döm själva, men vackert är det.

Vår fina lilla villa

Tänkte att nu när jag skaffat kamera och allt så kunde jag visa hur jag bor nuförtiden, d vs vårt familjehem. Det är en ganska blygsam, tillbakadragen liten stuga, men det är vår kåk och därför är den fin. Så här ser den ut:

Haha, nädå. Så här ser den ut:

Mitt rum är fönstret uppe till höger på bilden. Sug på den ni. Farfars far var snorrik

Sthlm marathon

Nu börjar det brännas. Snart är det dags. Känner mig halvt redo, tyvärr dras jag fortfarande av sviterna efter förra veckans förkylning. Turligt nog har jag kunnat träna ändå. I fredags cyklade jag 3,2 mil på 50 minuter, i söndags letade jag efter perfekta tempot, vilket slutazde med att jag sprang 2 mil på cirkus 2 timmar. Det är en takt som jag troligt kan fortsätta med i hela loppet, vilket då skulle ge en tid på kanske 4 tim 20 min eller liknande. Helt okej med tanke på hur inkonsekvent min träning i vår har varit.

Så, mina vänner, slå på tv:n på lördag klockan två så kanske ni får se mig om ni har tur, eller ännu hellre; åk till stockholm och möt mig på stadion runt halb sjutiden på kvällen!

God tur, till topps!

Ny kamera

Häromdagen införskaffade jag en finfin kamera. Nikon D60 blev det. Ville ha Canon men det var slut på affären så det fick bli denna. Inget fel alls i det visade det sig; är mycket nöjd måste jag säga.

Visby, Jobb, Jobberbjudanden och faktiskt lite irritation

Så har man äntligen kommit till en datamaskin efter hemkomsten från senaste episoden i Visby. Det som kan sägas är att det som vanligt var trevligt och kul att träffa alla vännerna samt spännande att påbörja det nya jobbet som brevbärare. Den stora behållningen av det senare var insikten av hur fysiskt jobbigt det är samt känslan av köra bil med ratten på fel sida. Inget speciellt med det visade det sig, förutom smådetaljer som t ex att titta upp till vänster istället för höger när man kikar i backspegeln samt hur pass knivigt det kan vara att köra om de lite långsammare bilisterna när man sitter där man sitter.

Började första dagen hemma i SMB med uttryckning till jobbet på söndag kväll. Körde kanske fyra-fem timmar på kvällen från 19:00. Jäkligt skönt att återse sin kära travers faktiskt. Sedan jobb som vanligt igen på måndagen. Jäkligt fint och skönt att vila upp sig från det lite mer ansträngande brevbäraryrket.

Idag ringde även destinationgotland och erbjöd mig arbete. Kändes lite skoj att faktiskt tacka nej denna gång, men lite synd att de inte hördes förrän nu. Tidigare hade jag nog lätt tackat ja, men men det är deras förlust.

Nu så till irritationen. Det stör mig rätt så ordentligt när vänner, faktiskt en av de finaste, får saker om bakfoten och uttalar sig om mig på ett sätt som inte stämmer. Just i denna fråga vet jag med säkerhet att han har fel, för det handlar om något som jag under den senaste tiden faktiskt tagit kontroll över. Att han sedan hävdar att så inte är fallet och att han hävdar att han uttalar sig på stabil grund stör mig något. Jag tycker inte att man har befogenhet att uttala sig och "intervenera" på sådant sätt när ens "fakta" bygger på vad han sett av mig när jag varit i Visby på visit. Själva poängen med mina resor till rosornas stad har ju faktiskt varit att få tillfälle till fest, det är inget jag gör vardagligt sett. Men uppenbarligen tycker man sig ha den rätten att tolka en annans beteende utifrån dessa premisser.

Synd och trist, i vanliga fall hade jag nog inte brytt mig, men nu gäller det just detta och av honom så jag kände mig nödgad att säga ifrån. Hade dock varit en helt annan sak om han sagt till för sisådär ett år sedan. Då var ju läget ett helt annat, men nu blir det nästan lite förmätet. Men nog om det. Eller förresten inte alls, det dök ju nämligen upp något annat som också stör mig i just denna fråga fast något som relaterar till midsommar 2006.

Tydligen har fröken E fått för sig att under vår resa tillsammans till gbg så var jag full hela tiden. Det kan jag angripa på ett flertal sätt och väljer därför att göra det:
1. Jag åkte till Kumla för att festa en dag med er. Det gjorde jag också, och likaså du.
2. Jag följde med till Gbg för att festa med er. Det gjorde jag också, och likaså du.
3. Resan dit, dvs dagen före midsommarafton var jag helt nykter. Alltså var jag inte full varje dag.
4. Jag festade två dagar i rad med er på Brännö, och likaså du. Konstigt annars faktiskt.

Frågan lyder därför: Hur fan kan du kritisera mig för att jag var full jämt, när jag de facto inte var det och när du själv var det också? Utöver det var det ju faktiskt hela syftet med min resa. Tycker din kritik är helt obefogad. Tycker det är dålig stil av alla när dom skarvar ihop deras egna lilla versioner av saker som hänt, om mig samt om mitt liv. Nu är det nog om det.

Puss och kram skumbanan!

Klubb kaka

Såg en klubbkakafilm på youtube. Den är mycket fin vill jag lova. Se så skoj vi har:



Skittrist dock att jag ej kan komma på nästa. Blir första jag missar nånsin!

Lean on me

Bill Withers gamla klassiker går för tillfället het i min mp3-spelare. Förklaringen är enkel, nämligen denna:



Sjukt bra och sjukt fin. Går hem i alla lägen, både uppe och nere så att säga.

Livet leker, hoppas det gör det för er med!

The postman

Idag var första dagen på det nya jobbet på citymail. Det verkar lovande, kanske inte överdrivet kul, men verkar vara bra folk och flyter på helt okej. Idag delade jag ut post i Gråbo, får se vad det blir imorn. Skulle vara med Anna eller vad hon hette och hon verkade sjysst så blir säkert skoj. Många postnummer blir det dock haha. Redan idag vet jag en hel del som bor på Gråbo, namnen fastnar rätt så fort faktiskt haha. Blir roligt sen när jag delar ut post till mg själv, om det nu kommer ske, men det är inte alls omöjligt.

För övrigt är The Postman sjukt underskattad som film betraktad. Sen att jag gillar alla efter-katastrofenfilmer kanske spelar in där.

Sveriges mest hatade man och lite Valborg samt DEN RÖDA DAGEN

Igår fick jag höra att Sveriges mest hatade man, Anders Eklund, dvs Engla-mannen och Pernilla-mannen en gång i tiden jobbat på min arbetsplats. Det lät som att han var truckförare en kort period ett par år innan han mördade Pernilla. Intressant och lite otäckt nära kuriosa.

Igårt var det Valborg. Min första nyktra Valborg på säkert 10 år. Det känndes bara fint. Spenderade istället kvällen med att titta på Smedjebackens enorma valborgsmässobrasa. Jag överdriver inte om jag säger att den var kanske närmare 20-25 meter i diameter och sisådär 8-10 meter hög. Sjukt stor och på nåt sätt sjukt roligt att Smedjebacksborna, inklusive jag själv, är så jävla heta på att bygga stor brasa. Ett insamlingsbeteende utan dess like. Sjukt kul och jävligt enorm eld, och eld är ju alltid roligt. I publiken hörde jag någon som sa att denna eld var minst 4 gånger så stor som den i Nyköping. Nu vet jag ju inte hur stor den brukar vara i Nyköping, men ändå måste denna vara stor. Det jag med säkerhet kan säga är att den var minst 10 gånger så stor som den lilla babyelden i Visby.

Denna dag, första maj, började finfint med att stapla tegelstenar nere på lagret. Många blev det men nu är det klart och fina pengar ramlar in i plånboken. Får se hur det blir sen, funderar lite på att åka och lyssna på Marcus Birros tal i Ludvika. Han skulle tala om vänsterns svek bland annat och det låter intressant och viktigt. Finns ju fan annars ingen större anledning att endast prata om hur bra rörelsen fungerar, för det är ju inte sant.

"If one does like god does enough times, one will become as god is"

Blir det en ny devis?

Om de oss driver, dessa kannibaler, vi skjuter våra generaler...//Internationala Hattsatan

Spring little Cobra getting ready to strike

Så sitter man här och väntar på en lastbil med skumkol. Vill ju ha övertid så det är bara bra. Snart har jag samlat ihop till närmare två veckors ledigt, vilket blir nödvändigt för att kunna gå utbildningen på City Mail i Visby. Börjar tära lite på kroppen att jobba typ 55-60 timmar i veckan, men det får det vara värt.

Inatt drömde jag om ormar. Det kommer med jämna mellanrum. Den här gången hade två ormar som jag av nån anledning tog hand om rymt. Dom var ganska giftiga så jag beslutade mig för att det var viktigt att fånga in dem. Således kom jag på en alldeles ypperlig idé. Kungskobror äter ju andra ormar! Varför inte släppa ut ett gäng sånna som kan ta hand om problemet? Sagt och gjort, kungskobrorna åkte fram och det dröjde inte länge förrän rymlingarna var uppätna. Allt fint och gott med det, men därefter börjar ju problemen, hur fan fångar jag in kungskobrorna? Det gick ju inte, så jag blev ju tokjagad av de där jävla fyrametersormarna som var mycket farligare än de första som rymt. Vaknar därför upp ytterst ovilad och helt genomsvettig efter att ha jagats i ett par timmar. Jävligt äckligt! Enligt vad jag hittat på internet om ormdömmar betyder det följande:

Att drömma om ormar är ett mycket dåligt omen, som berättar om faror, sjukdom, frestelser och synd. Om ormen attackerar dig ska du se upp för falskt smicker.

Kan man ju tolka som man vill. Finns ett tänkbart scenario som skulle kunna vara orsaken, men det behöver det inte alls vara. Drömtydning blir ju lätt en smula ovetenskapligt, eller hur man nu vill uttrycka sig. Däremot är detta fakta om kungskobran; den är inte att leka med:

Kungskobran (Ophiophagus hannah) är världens största giftorm. Den kan bli upp till 5,7 meter lång och 3 decimeter bred vid halsen. Eftersom de i allmänhet är slanka väger de sällan mer än 20 kilo. Ormens gift är ett neurotoxin som, på grund av de stora mängder ormen kan producera, kan döda en fullvuxen elefant. Risken att dö vid ett bett är 75 procent.

//Akta er för ormar

Överskattande

Ibland överskattar man ju sin egen förmåga. Det gjordes i fredags. Fy satan vad det vart för mycket av det goda. Sjukt dålig hela lördagen, riktigt jobbigt att stå i skogen och jobba måste jag säga.

Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi...

Inuti är du fjäderlätt och vit. På Ovako Steel AB kallar vi det för internteve. Alltså att sova i matsalen. Massor med filmer fladdrar förbi nästan dagligen. Bäst program på internteven borde nog Håkan ha, han slumrar varje dag, men tror att jag kommer god tvåa. Beror mest på att jag sover så lite på nätterna; och redig som man är ser man ju självklart till att sova på jobbet mellan arbetspassen. Nåt annat vore ju dumt. Jobbar ändå tillräckligt hårt så lite sömn kan man unna sig.

Ikväll blir det vårens första grillning. Blir finfint. Dricka öl och grilla med Linn och Sofie och kanske någon till. Strålande sol och över 20 grader varmt!

För övrigt undrar jag var mina vita Fred Perry-skor tagit vägen. Har inte sett dem på säkert ett år. Kanske har jag slängt dem?

A feel for steel...

Ljud. Ljud finns överallt runtomkring oss. De kan vara vackra, fina, fula, höga, låga, snabba, långsamma, ihåliga och mycket mycket mer. De kan vara precis allt vi kan tänka oss. Allt som finns har någon form av ljud; helt tyst existerar knappast. Det finns ljud och så finns det ljud. Och så finns det ljudet av stål. Det är det du nu ska få höra. Jag hör det konstant, varje dag. Skruva upp volymen till max så kanske du kommer lite i närheten av hur det låter. Spelar ingen roll om du har en tokstarkt stereo med de bästa högtalarna, du kommer ändå inte i närheten av ljudnivån. Däremot kan det va bra att vara försiktig så dina högtalare (eller öron) inte spricker.

Stålet blir till

Dom står och drömmer, det gör jag med...

Ska köpa nya glasögon. Det blir serimördarbrillor har jag tänkt. Passar perfekt till lönnmordshandskar och arkebuseringsuniform. Nä, det blir fina gubbögon eller något mer "non-conspicuous" som vän av ordning skulle sagt. Eller i alla fall om vän av ordning var amerikan.

Angående sista april så ser det i nuläget ut som att det får stryka på foten. Jag tror nämligen att det får bli att jobba på första maj. Känns bittert, så kanske ändrar mina planer och åker till Uppsala i alla fall. Det enda som talar emot det är att man kanske tjänar cirkus 2500 på en enda dag. Lätt värt på så sätt, men än är inget helt bestämt.

Spenderade en stund av gårdagen med att fundera på vad jag önskar. Alltså önskar så där rent i allmänhet. Självfallet urartade det till en massa konstigheter, kanske till och med konst, så därför har jag nu startat ett litet projekt av det hela. Ett litet absurt jag-önskarprojekt kan man säga. Kommer lägga upp nånting snart så håll ögonen öppna.

BC03-larm gång på gång

Typiskt jävla skit. HAtar BC03 larm. Det betyder att materialfördelaren upp i taket har immobiliserats, dvs att det ligger en massa skit ivägen så den inte kan åka på sin lilla räls. Nu var det ordentligt illa också, tänk er att vara höjdrädd och jobba 4,5 våningar upp, hålla på att klättra runt där med skyffel där det är så trångt att en lämmel på speed skulle vägra gå in. Tänk sen att det är kanske 50 grader varmt och att det dammar så man knappt ser nånting. Osläckt kalk och annat löst, säkert cancerframkallande, stoft som täpper till näsan och munnen. Tänk sen att du försöker och försöker gång på gång, men allt är resultatlöst. Fick säkert lov att jobba med det där i minst en timme. Då blir man bitter haha. Känns skönt dock att sen läsa andras bloggar och se att dom har verkliga problem....NOT haha.

En annan sak, bara för att exemplifiera varför man är lite nervös och spänd när man inte har någon att luta sig tillbaka på. Nu ringer basen, kallad P2 då namnet P1 redan var upptaget (fråga mig inte), och säger följande (På svår finlandsvenska till råga på allt):

"Kan du fixa Krosaki Harrima Gjutrör upp till stänggjutningen?"

Ja det kan jag, om jag visste vad det var. Nu fixar jag ju såklart det, men det är så jävla mycket i huvudet att hålla reda på. Är imponerad av min gode far som håller allt detta material, analyser och shit i huvudet.

Master of puppets

Så har man då ensam hand om verket, eller ja, inte ensam per say men ensam hand om alla legeringasämnen, alla lastbilar och allt i lagren. Gör jag fel eller glömmer göra någonting så stannar verket. Med andra ord en helt rogivande tanke.

Än så länge har det gott som på löpande band, men man vet aldrig vad som komma skall. Har bara blivit perplex en gång när porten ringdse och sa att det kom en bil utan papper. Jag frågade vad chauffören hade på lasten varpå hon i porten svarar "jag vet inte, något långt konstigt rör. En väldans massa rör". Jaha tänker jag, vad fan kan det vara och vart fan ska det lastas av? Stålverket är ju stort liksom. "Kör det till centrtalförrådet så får jag åka dit och kika på det". Sagt och gjort. Cyklar ner dessa 6-700 meter med en visas nervositet i kroppen. Vad kan det vara för långa rör?

Väl där visar det sig att det inte alls är rör, utan legeringstråd, så kallad CaSi-tråd. Det ser inte ens ut som rör, det ser ut som snören av metall upprullade på spolar. Jäkla klåpare tänker jag, men ändå förnöjd, för det vet jag exakt var det ska ligga. Enkelt fixat, känns bra. Nu skall jag beställa cirka 20 ton krom. Hoppas det går bra.

Back in the game

Nu återvänder jag med högsta sannolikhet till Gotland igen! Trägen vinner lätt plätt. Börjar jobba på Citymail den 5:e, känns sjukt skönt. Lite tråkigt att lämna det kära stålet dock, speciellt nu när Stålverkschefen fått sparken och nya tider således stundar, men what the hell, detta är ju det jag vill. Äntligen tillbaka!