Veckans låt ja...

Det har visat sig att denna vecka blir det Håkan Hellström. Säga vad man vill om Håkan Hellström, eller Håkan Härmström som han också kan kallas, så är han tamejfan briljant. Veckans låt blir från albumet försent för Edelweis; en låt med titeln Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Just denna fras fastnar hos mig, varför vet jag inte:

"De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete
men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen"

Låt den väl smaka:


Veckans bubblare blir nog Rufus Wainwright med låten Going to a town:

Fick ett julkort

I år fick jag ett julkort. ETT julkort. Det var det finaste man kunde tänka sig. Det löd följande:

Fröken! God jul för sjutton gubbar! Hej puss

Ja. Dog gud då! Ehh, jag menar Gud va ful - ähh, gott skjut, fult hjul, fulskjul, fantasifull hanukkah med halalslaktad get och sådana där kul ljusstakar som man har om man är grek, uppväxt i Tel Aviv med en moster från Teheran samt har en viss fascination för jordmån och cage fighting, eller gillar backhoppning som bakfylle-TV om söndagarna, fast man inte har nån TV...och ingen ström heller när man tänker efter. Fast en plattång vore ju förstås väldigt praktisk för korkskruvarna, nu när man är Jahve-anhängare med smak för flintastek och glatt hälsar "Salamun Alaikum" när man äntrar synagogan på julottan.

Va´hettére...va´vare nu...du fan, skit samma, vi tar det nån annan dag.

Namaste sakaram Carl


Väldigt vacker den där karln. Ibland fylls man med stolthet för sina vänner och vad de åstadkommer. Nästan lite Dylan-eskt det där. Man tackar! God jävla jul själv!

Vad som hänt mig under min julvistelse låter vi vara osagt. Två meningar kan få sammanfatta:

Jolly good old chap! Och: Du ska fan inte säga nåt ditt jävla spelberoende as!

fast det stämmer inte. Julen var mycket mysig och trevlig. Bästaste på länge.

Jul, fastlandet

Efter en iskall dag på jobbet börjar äntligen känseln återkomma i händerna och fötterna. Det har varit så isande kallt att det först gör nåt så jävulskt ont, sen förlorar man känseln. Tar ungefär 3 timmar tills man når det stadiet. Torgvantar i all sin glans, men varma om fingrarna är dom inte. Gick annars rejält bra idag. Avklarade 1,3 distrikt på kortare tid än vad ett enda brukar ta. Kanske beror på att man frös så förbannat, eller så frös man på grund av det. Kombinationen minusgrader, vind och cykling är ju inte het på något sätt.

Hursomhelst, nu är det dags att fara till fastlandet för att träffa familjen. Ska bli skoj. Hoppas bara alla kommer. I år är det inte helt säkert av diverse olika ganska obra orsaker...men blir ändå skönt att komma till gamla Smedjebacken ett tag. God jul på er! Syns till nyår eller nåt. I alla fall några....

He ain't heavy, he's my brother

Den är till dig. Den här är till mig:



Två av sextiotalets bästa låtar, kanske hela 1900-talet, vad vet jag?

...blir en surprise

Viljan....

Just det, viljan ja. Vet ganska väl vad jag vill, men vet också att det aldrig kommer bli så. Det är ju såklart tråkigt, men det är hanterbart. Mycket skit har ju hänt, trodde jag hade jobbat bort dig, men du fanns kvar. Det är nåt jag får lära mig att leva med. Kanske kommer det en ny stjärna i framtiden, jag vet inte, men jag vet att jag är apan som liknar dig...

Melissa Horn- Som jag hade dig förut

Badkar, Lee Miller i Hitler´s badkar?

Undrar hur det känns att bada i Hitlers badkar? Lee Miller vet. Hon har badat där. Hon är också finfin fotograf. Knäppt många surrealistiska och vackra krigsbilder. Men här är hon i Hitlers badkar:

Klockren grej att göra, smyga in och norpa ett bad hos självaste Adolf!

Själv har jag ingen aning om hur det känns att bada i Hitlers badkar, men jag vet hur det känns att bada i MITT badkar! Fy för i helvete vad fint det är med badkar! Bland det bästa vill jag lova....krydda med lite klockren musik och kvällen är gjord.

Happy Christmas your arse, I pray god its our last...

Tog tillfället att lyssna på årets första jullåt. Ska bli flera, men tyvärr finns inte så många bra. Finns väl kanske tre värda att lyssna på. Nummer ett är och förblir The fairytale of New York med Shane och de andra i The Pogues. Att den innehåller följande fras gör den bättre än de flesta:

You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas your arse
I pray God its our last

Det och nån sorts alkisnostalgi. Men den har ju även fina guldkorn som t ex:

This years for me and you
So happy christmas
I love you baby
I can see a better time
When all our dreams come true

Vackert som få. I sin helhet ser min jullåtstop3 såhär:

1. Fairytale of New York - The Pogues
2. Driving home for Christmas - Chris Rea
3. Santa Claus is coming to town - Bruce Springsteen

Dessa låtar har en speciell plats i mitt hjärta. Mer än alla andra typiska jullåtar, ni vet dem som man alltid, ALLTID, skulle sjunga vid skolavslutningar och sånt. Gillar ju vissa andra, som typ Oh helga natt och sådana klassiker, men det är på ett annat sätt. Dessa tre bär jag med mig sedan barndomen, och så är det verklig kvalitet och inget julkrafs. Precis så man vill ha julen.

Lisa, Lisa

Fint att börja dagen med lite Lisa Ekdahl. Hon är tamejfan en av de bästa. Lisa Ekdahl top 3:

1. Du sålde våra hjärtan
2. Främmande fågel
3. Dom band som binder mig

Nu ska det packas och flyttas klart.

Basröstsromantik

Är nåt speciellt med basröst alltså. Man blir kärlekskrank. Synd bara att jag bara har Borsten att dela det med. Borsten och internet. Här får du, internet min vän:






"My reputation as a ladies man was a joke. It caused me to laugh bitterly through the ten thousand nights I spent alone"

Fritiofsson

Bengt Fritiofsson är bara alldeles för go. Och alldeles för full redan klockan 08:14 på morgonen. Kan knappt bli bättre teve! Förjäkla bra säljsnack har han också

Tropical Island

http://www.tropical-islands.de
Visste ni att det finns en tropisk ö så nära som i tyskland? Det är helt galet, men dom har byggt upp en enorm tropisk värld i en gammal hangar. Skulle lätt plätt vilja åka dit och bara njuta för fulla muggar. Glömma alla bekymmer, sova under bar himmel och dylikt. Men man får nog nöja sig med att min nya lägenhet har badkar. Det är ändå ett steg uppåt. Jag gillert som man kanske skulle säga om man var från Värmland.
http://www.tropical-islands.de

Borst

Min gode vän Stefan har skaffat sig en blogg. Den är väl värd ett besök, eller flera. Han har lovat att arbeta lite mer med den, men precis i kväll så får det duga. Han verkar nöjd och glad iaf. Själv är jag lite fundersam...känner att livet är lite riskfyllt. Nånting som jag aktivt arbetat bort börjar komma krypande tillbaka. Inte nödvändigtvis dåligt, tvärtom kan det ju vara ganska bra, men vet inte riktigt. Vi får se helt enkelt. I korthet kan man säga att jag mår både bra och dåligt. Snart är det jul också, känns extremt lockande.

Stefans blogg hittar ni på: stefanborst.blogspot.com

The forbidden dance...

Ibland blir man att fundera på varför vissa konstiga saker fick så stort genomslag. Vi minns väl alla vår tid på mellanstadiet eller vad det nu var, ni vet då när Lambadan var så extremt populär. I hela sverige dansades det Lambada på skoldiskos, på skolgården och ibland tillochmed på lektionerna. Varför undrar jag? Hur fan kunde det bli så stort och unisont i hela Sverige?



Trevlig video för övrigt, eller hur?

Veckans låt:

Denna veckas låt har utan tvekan varit Valley of Deception med Madrugada. Sjuukt bra låt vill jag lova. Nästa veckas låt lutar nog åt Becks låt Lost Cause, men det vet vi ju inte förrän om en vecka.

Här är dom ialla fall:

Jepp

Vi är män utan kvinnor
Vi är på drift i världen
Vi är allas och ingens vän
och vi dricker ibland
och vi längtar efter nånting
att dö för
Vi längtar efter godsen
Vi längtar efter familjerna
Vi längtar efter mening
här i världen

Vi är män utan kvinnor
Vi sa ett sista ord
och vi ljuger ibland
men vi håller vad vi lovar
Vi är riddare i en värld av
väderkvarnar
Vi skall aldrig mer gå ner oss
Var och en av oss är hövding nu
Om en av oss faller
tar en annan hans plats

Och stolta skall vi stiga fram
som örnar och som kungar
Och vi skyller inte från oss
lika lite som vi ber om ursäkt

Vi är män utan kvinnor
Vi vill riva Maya-slöjan
Vi vill se bakom viljan
Vi hör bergen till och stigarna
och havet
Vi ska finna vad vi söker
ibland kvinnor utan män
Vi kan aldrig nå varann
men vi är invigda i samma hemlighet
Män utan kvinnor

Lidingöloppet

Så var man anmäld till Lidingöloppet då. 30 km terränglöpning! Förmodligen hårdare än Sthlm Marathon. Blir tokbra. Kanske bränner dit en Svensk Klassiker, vem vet? Inte jag ialla fall. Som förberedelse till det anmälde jag mig även till SpringCross, ett terränglopp som går på våren. Då Lidingöloppet är på hösten passar det utmärkt.

Thats what friends are for

Tänker på dig, och kanske på dig också...

Jag tänker på livet. På det som hänt, på saker jag minns och saker jag inte minns. Jag tänker på alla som kämpar för att uppfylla sina mål. Jag tänker på dem som lyckas och på dem som inte gör det. Jag tänker på en lokförare jag känner. På tåg som går fram och tillbaka, på någon yngling som stektes till döds av elen vid fylleklättring på någon vagn. Jag tänker på vintern, på sommaren, på att sitta på en matta i trädgården. På att tappa glasögon i havet. På att tappa nycklar i hissen. Tänker på brev jag skrivit och på brev jag borde skriva.

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev

Jag tänker på mamma. Jag tänker på fröken svår och hjärter dam. Jag tänker på poker. Jag tänker på att glömma och på att komma ihåg. På vilka val som görs. På att låsa in saker och på att släppa dem ut. Jag tänker på dödstraff och på galenskap. På att knyta ihop säcken. Tänker på pappa.

Pappa var på sjukhus, han klara' sig bra
Men han är mycket smalare nu

Jag tänker: det var inte riktigt sant. Han är bara lite smalare. Jag tänker på fader vår och på internationalen. På gamla ideal. Jag tänker på julen. På juleljusen. Tänker på jesus och på gud, men mest på hans hus.

Du vet att jag aldrig trott på någon Gud,
men ibland går jag in i Hans hus.
Så när skymningen faller imorgon
så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat,
för vännerna som jag försmått
och för tårarna som dom gråtit för min skull

Det andra tänder jag för något annat. Jag tänker på våren. På majbrasor och på gömda folköl vi smugglade ut i packningen. Jag tänker på Ryssland och på hur jag lurade tretton ryska tulltjänstemän. Jag tänker på folk jag mött utan att ens veta om det. På Moneybrother och på cirkus. Jag tänker på pengar. På skulder. På timlöneri. På dubbla arbeten och på slavferi. Social utslagning, på Jim Beam i pappåse. På luffare. Jag tänker på att duscha. Tänker på när jag glömde sätta på mig badbyxor den där gången i simhallen. Tänker på att springa naken.

Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten

Tänker på att vara full för kärlekens skull. Tänker på Don Quixote. På vansinne och på övertygelse. Tänker på att bara rida ut, lämna allt och bara stämpla ut. Jag tänker på att stanna. Jag tänker på en ö. På havet och på dimmor som lättar. Jag tänker på alkohol. Jag tänker på att vara full som en reservplan. Tänker på vad man kan tänka ibland.

Jag vet att jag är full nu, som jag ofta brukar va.
Och jag vet att jag har sagt allt det här förut.
Men när nästa måndag kommer är jag lång långt härifrån.
Jag står högst upp på högen och blickar ut.

Det kommer aldrig hända. Jag tänker på livet. På det jag har och allt som jag fått. Jag tänker på det jag har förlorat och på det jag vunnit. Jag tänker på dig och på vad du har förlorat. På vad du kan vinna och på vad som måste ske. Jag tänker på dig, bäste broder. Jag tänker även på dig, och på dig, och på dig och kanske till och med du.

Begravning

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är 'jag'. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare."

Med denna dikt av Tomas Tranströmer påbörjade prästen Karl-Axel Hagberg min mormors begravning. På något vis var den extra talande med tanke på mormors sjukdom, som ju måste betraktas som hennes senaste ansikte. Inget mer. Hennes Alzheimers är inte värd att få agera slutpunkt i hennes liv, det får endast vara det sista ansiktet. Det som minst av allt var min mormor, men likafullt förändrade henne till den hon blev på slutet. Men det är och förblir endast det senaste av alla hennes ansikten, endast en liten del av det som blev hennes 87 år långa liv. Hon var så mycket för så många, hennes ansikten var alla på sitt sätt vackra, och jag är glad att jag fick uppleva dem jag fick uppleva. Mormor var fin på alla sätt och vis och många var där för att sörja och ta ett sista farväl. Mest slående var när en av hennes barndomsvänner lade sin ros på kistan. Då kände man verkligen av alla hennes vackra ansikten, allt togs fram när någon som upplevt dem alla tog sitt farväl.

Vidare läste prästen upp min dikt som jag försökt sammanfoga de ansikten jag sett av mormor och med det ta farväl av dem allesammans. Han gjorde det mycket inlevelsefullt och jag är glad att jag lät honom göra det. Det blev på något sätt en del i hans predikan och det passade mycket väl in. Utan tvekan hade jag ångrat om den bara blev liggande i sitt papper den var inpräntad på. Nu fick alla höra och det värmde; inte bara mig utan även alla andra. Många kom fram för att tacka efteråt och det värmde enormt. Mest värmde dock när Perra viskade till mig efter att vi burit hennes kista till likbilen: "Det där gjorde du bra Carl". Det glädjer mig mycket och jag kommer aldrig glömma det. Inte heller begravningen i sin helhet eller mormor. Som sista ord skulle jag därför vilja säga: "Det där gjorde du bra mormor!"

Drama vid Brucebo

Tänkte skriva om hur det var på begravningen och på julbord med mera i Gävle, men vad möts man av? Jo, värsta skottdramat på Brucebo. Joakim Hansson skjuten i ryggen med tre skott, Micke och Maria har tydligtsvis varit där och fått ut honom ur huset, samt stoppat blodflödet. Vad fan händer? Något är galet i den här världen!?

Mer updates as it unfolds...