torsdag, oktober 02, 2008

Det slentrianmässiga våldet



Så har man blivit misshandlad av ett ungdomsgäng också. Helt oprovocerat. Känns inte bra för fem öre. Hade varit en sak om det var nåt bråk och tjafs, men nu hoppade dom bara på oss. Först Patrik, sen mig när jag gick emellan. Då kom ett rejält bombardemang. Vet inte hur många slag jag fick, men utan tvekan minst tio stycken i ansiktet. Märker nu när jag kommer hem att jag förmodligen även fått sparkar. Har stort rött märke över sidan av bröstet och ner på magen. Hoppas dom tar dem asen! En stor eloge till polisen som var grym proffsiga och sjyssta! Likaså till dem på akuten. Skulle egentligen stannat där över natten för observation, men det pallar jag fan inte så skrev på nån lapp att jag lämnar sjukhuset mot läkares inrådan. Kanske dumdristigt, men funkade ju bra. Lever ju och har inga hjärnskador utöver de jag hade innan. Bara jävligt ont i huvudet och kroppen. Kan knappt tugga klokt så här några timmar efter, inte blinka heller. Galet som fan! Tur jag inte var ensam, då hade nog slutat betydligt värre.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4284664

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4286092

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nämen Calle då. hoppas allt är bra med dig iaf :(

Anonym sa...

Fuckers. Vi samlar gubbarna i båten och åker på härnadståg till Gotland, dags att rensa ut avskummet.

Det där såret ser inte roligt ut, det i pannan.

Emma sa...

fyyy fan för dom, vilka as. krya på dig en massa! Kram

Hattcarl sa...

Håller på att försöka ta reda på vilka det var. Samlar på mig skolkataloger och så, för dessa as ska fan åka dit så det sjunger om det.

Tack tack, ska försöka krya på mig :-)