Mycket och inget

Inget skrivet här på länge. Har dock hänt mycket. Mycket roligt och en del tråkigt. Orkar inte skriva om det, vill heller inte göra det. Vore ju synnerligen dumt att hänga ut sig själv och tråka ut andra med detaljer som musikquiz, kurragömma, 25-årskalas, hårt jobb, cyklande i regn och rusk, en resa hem till dalarna, en mormor som snart faller av pinn med mera. det sistnämnda är skittråkigt, man blir ledsen, men kanske mer kommer som en befrielse. Vet ju att hon utan tvekan inte själv skulle vilja leva i tio år med alzheimers. Livet är hårt. Bättre lyssna på fina låtar, som t ex dessa:

Ögat mår inte så bra kanske...

Nu har blåögat kommit fram rejält. Ser inte snyggt ut. Vad värre är så är det massa blod i ögonvitan. Undrar om det kan vara farligt?

Det slentrianmässiga våldet

Så har man blivit misshandlad av ett ungdomsgäng också. Helt oprovocerat. Känns inte bra för fem öre. Hade varit en sak om det var nåt bråk och tjafs, men nu hoppade dom bara på oss. Först Patrik, sen mig när jag gick emellan. Då kom ett rejält bombardemang. Vet inte hur många slag jag fick, men utan tvekan minst tio stycken i ansiktet. Märker nu när jag kommer hem att jag förmodligen även fått sparkar. Har stort rött märke över sidan av bröstet och ner på magen. Hoppas dom tar dem asen! En stor eloge till polisen som var grym proffsiga och sjyssta! Likaså till dem på akuten. Skulle egentligen stannat där över natten för observation, men det pallar jag fan inte så skrev på nån lapp att jag lämnar sjukhuset mot läkares inrådan. Kanske dumdristigt, men funkade ju bra. Lever ju och har inga hjärnskador utöver de jag hade innan. Bara jävligt ont i huvudet och kroppen. Kan knappt tugga klokt så här några timmar efter, inte blinka heller. Galet som fan! Tur jag inte var ensam, då hade nog slutat betydligt värre.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4284664

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4286092