Så har man då ensam hand om verket, eller ja, inte ensam per say men ensam hand om alla legeringasämnen, alla lastbilar och allt i lagren. Gör jag fel eller glömmer göra någonting så stannar verket. Med andra ord en helt rogivande tanke.
Än så länge har det gott som på löpande band, men man vet aldrig vad som komma skall. Har bara blivit perplex en gång när porten ringdse och sa att det kom en bil utan papper. Jag frågade vad chauffören hade på lasten varpå hon i porten svarar "jag vet inte, något långt konstigt rör. En väldans massa rör". Jaha tänker jag, vad fan kan det vara och vart fan ska det lastas av? Stålverket är ju stort liksom. "Kör det till centrtalförrådet så får jag åka dit och kika på det". Sagt och gjort. Cyklar ner dessa 6-700 meter med en visas nervositet i kroppen. Vad kan det vara för långa rör?
Väl där visar det sig att det inte alls är rör, utan legeringstråd, så kallad CaSi-tråd. Det ser inte ens ut som rör, det ser ut som snören av metall upprullade på spolar. Jäkla klåpare tänker jag, men ändå förnöjd, för det vet jag exakt var det ska ligga. Enkelt fixat, känns bra. Nu skall jag beställa cirka 20 ton krom. Hoppas det går bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar