Känner jag mig. Mest för att jag är det. Helgen svängde fort från skitbra till jävligt dålig när jag lyckades bli full och dum i huvudet. Vissa sysslar med självmord när de känner så här dåligt, det tänker inte jag göra dock. Mestadels för att det är så jävla okonstruktitivt.
------------------------------------------------------
Känner att jag håller på att förgås. Det blir aldrig som jag vill och drömmer. Alltid skiter det sig på nåt sätt och nu sitter man här på sitt råtthål till jobb. Ensam och nedstämd.
------------------------------------------------------
Man undrar ju om det finns nån som kan hjälpa en? Får inget svar från personen i fråga, men kanske nån annan? Behöver bara ett ord, nu är jag bara hjälplös...Om ni visste vilken jävla kokong jag lever i så skulle ni förstå. Här finns inget för mig, går till jobbet, går hem från jobbet, går till jobbet, går hem från jobbet. Allt som man en gång haft har fryst till is och man kan bara hoppas att det på något sätt finns kvar. Därför blir ju konsekvensen av en urflippning när man väl är hemma så mycket värre när man kommer tillbaks hit och går till jobbet, går hem från jobbet, går till jobbet och går hem från jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar