Fler lördagar hemma, tack!

Har kanske inte kommit till insikt, men ialla fall kommit fram till vad som är mer rätt än fel. Jag måste stanna hemma fler utekvällar!

Så här ligger det ju till:
Det senaste året har jag inte brytt mig om något så speciellt mycket. Kanske låter illa, men det jag menar är att jag tagit lätt på det mesta och när jag haft problem så har det inte varit några problem av den naturen att det blev svårt att gå till en av mina få fristäder, nämligen krogen. Det är något som alltid varit roligt och jag har inte brytt mig så himla mycket om vad jag gör, vad folk tycker eller vilka konsekvenser mina handlingar får.
Som av en händelse finns det nu nåt som jag bryr mig om. Det är ju iofs väldigt bra, men jäkligt svårt även. Krogen är inte längre en fristad och jag vill inte att den ska va det heller. Problemet är bara att nu när jag är där så blir jag frustrerad, hämmad och knäpp. Det är skitlätt att se saker i ögonvrån och tolka det som att det är dåligt för mig, jag blir osäker på allt och försöker hela tiden komma på det bästa sättet. Det bästa sättet som ju inte finns såklart, men lika fullt ändå. Jag klarar inte av att hantera mig själv längre när jag är full, därför måste jag sluta med det. Både för min och för andras skull. Klart som korvspad. I alla fall tills dess att jag vet exakt vad det är jag bryr mig om.

Inga löften, men ett mål! Går att klara av, trots att jag förmodligen är en av de som dricker mest i Visby. Om du läser detta mamma, så bli inte hispig, se det som nåt bra istället. Kanske en hjälpande hand vore nåt också?

Ps.
Av de två katter jag umgåtts med de senaste dagarna måste jag dock säga att jag gillar Sacha bra mycket bättre än Denise. Denise, du luktar illa och har ett ovårdat yttre!
Ds.