måndag, oktober 29, 2007

En banal gammal dikt


En dikt jag skrev för ett par år sen, den känns fortfarande aktuell, eller så är det för att det idag är en sån här skitmåndag där man bara vill slänga smöret och hoppa i ån.



Ibland känner man sig som en postlåda vars bästföredatum har passerat:


fredag, oktober 26, 2007

Halloweenplaner

För en gångs skull är man ute i hyffsad tid med halloweenutklädnad. En fördel denna gång är att det inte behövs så mycket kläder. Å andra sidan krävs det en hel del annat som ni kanske ser på bilderna. Planen är nämligen att klä ut sig till Max Cady från filmen Cape Fear.

"I am like god, and god like me"



"Counsellor! Come out, come out wherever you are!"



Så här ser hans tatueringar ut:



Och till sist ett litet videoklipp: http://www.youtube.com/watch?v=b90Z5FGqwZg

Blir nog asbra detta! Hoppas jag ror hem det bara

// Tjernobylbarnet

tisdag, oktober 23, 2007

Hittade mina gamla dikter

Efter att ha hittat mina gamla dikter tänkte jag göra ett litet försök till att ta upp den tråden igen. Inspirationen tröt dock rätt så ordentligt, jag känner att jag tappat nåt, men kan inte riktigt sätta fingret på det. Ångest och sånt skit har jag ju så det räcker, men kanske är det så att jag slutat bry mig om den? Antingen det eller att den är så fullständigt intryckt nånstans i min enkla lilla kropp och har fått svårt att komma ut.
Kanske är det därför dags för ett avslut, ett länge försenat sådant i så fall? Av den anledningen lade jag lite krut på att skriva ner några rader om Jazzgossen, som jag valde att kalla jazzgossens sista sång.
För att förvirra er lite så lägger jag dock upp ursprunget först, nämligen Jazzgossen och Bluesflickan. Den handlar på ett ytligt plan om två personer som kanske inte passar så bra för varandra, men jag tror även att den handlar om hur man som person kan slitas mellan flera olika känslor, att förhållandet till sig själv är svårt att hantera. Kanske kan man även ana vilka medel som ibland tas till för att hantera det?
Jazzgossens sista sång kan sedan kanske betraktas som dennes steg bort ifrån ett liv som inte fungerade, han försöker slita bojorna till det gamla och istället blicka framåt mot något nytt. Till sist vill jag bara tillägga att även om tanken kanske är god så har den förlorat en hel del i kvalitet på vägen från huvud till penna...men with no further ado:

Jazzgossen och Bluesflickan

Bluesflickan var liten och söt, dansade alltid och log

i regnet var hon blöt, i vita stövlar fick hon aldrig nog

Hennes drömmar var vackra, hennes mål var klara

inget att köpslå eller schackra, det var nåt att spara


Jazzgossen började på anstalt, en mor full av skuld

en verkligt sorglig gestalt, från henne gavs ingen huld.

Gick från yngling till man, aldrig ett barn i tv och press

blev istället bitter bulvan i stadens jakt och stress

En flicka utan koll, en pojke full av sorg


Två barn på samma irrfärd var kollisionen tvungen

ensamma i härjad värld blev deras sång sjungen.

Sjungen med glädje, sorg och vacker lycka

blev mötet deras säkra borg, kanske man kan tycka?


Bluesflickan log och var glad, hon hade sin dröm

Jazzpojken sjöng en annan ballad, han sökte bara beröm

En dansande vit duva, togs i krampaktigt tag

han ville henne kuva, det var hans företag

En flicka utan koll, en pojke full av sorg


Jazzgossens sista sång

Dagarna och åren har gått, jazzgossen är försvunnen

Den sista blomma han sått, var av bluesflickan funnen

Nu står hans skor tomma, och väntar besked

Två sulor ensamt fromma, är hans enda avsked


Under nattens kalla lampor, hade han letat och försökt

Gatan var hans sektor, tyvärr var den alltför krökt

Han gjorde ett misstag, det var inte rätt

Men bluesflickan var hans lag, hans enda sätt


Bluesflickans tårar rann, denna gång förspillda

när jazzgozzen försvann, gick de inte att ombilda

En sista klunk, en sista smak, och botten var nådd

Han lämnade hennes gemak, han var inte längre åtrådd


En fjäril var han nya mål, den måste han fånga

Lätt och utan svaga vrål, dom är nu bara gammal ånga!

Nu är han på väg bort och till, nu ska det lyckas

Kanske får han det han vill; det som så vackert smyckas?

fredag, oktober 19, 2007

Träningsdagbok

Nu när jag tränar inför det stora Stockholm marathon tänkte jag börja föra dagbok över träningen. Så därför:

Måndag 8/10:
9 km ca 55 min

Onsdag 10/10:
7 km ca 35 min

Tisdag 16/10:
7 km ca 45 min

Fredag 19/10:
8 km ca 50 min + 5 km ca 20 min

Måndag 22/10
7 km ca 25 min

Onsdag 24/10
7 km ca 30 min