Winnerbäck och hans moster

Nu har det hänt grejer må ni tro! Gud har klonats av ett fynd av kungens DNA, så nu går han bland oss. Vi brukar säga, hej gud, till honom. Då svarar han, hej gud, för gud, det brukar jag kalla mig själv. Stanley har också hittat Sten, kanske med hjälp av gud, kanske inte. Detta bräcker förstås det mesta, men lite annat har hänt.

På lördagen hade jag stor fest i min lilla lägenhet. Kanske var vi 25 kamrater som hade roligt. Jag hade så roligt att jag svimmade av en smula efter en rejäl kyss i pannan. Notera på bilderna vilket kyssmärka jag har i pannan. Det var en vän på toaletten. Freulein Klosette brukar jag kalla henne.

På söndagen var det skrattfest. Det blåste på gallerie Bleu och stormade i min mage. Kolla noga så ser ni. Men roligt var det. Under dagen var det även storm vid kallis. Så här såg det ut, också väldigt roligt:

Ovan bör hatten som ramlat noteras

På måndagen avnjöts winnerbäcks konsert här i Visby. Det var mycket, mycket roligt. Hade ungefär så kul som jag brukar ha vilket alltså innefattar fuldans, fulgrogg, fulsnygg, fulprat, fullprat, fulheter, fullheter, fulhäng, fulpengar, fulöl, fulsprit, fulcool, fullkoll, fulord, fulhatt, fulkäpp, fulhattkäpp, fulhattkäppssnurr, ful, fulsnurr, fulpiss, fulsten och sist men inte minst fulkompisar, fullkamrater och fulsnyggvänner. Mycket roligt alltså. Winnerbäck var i sitt esse, spelade och sjöng gjorde han, vilket kanske kan verka förvånande då hans som bekant är ishockeyspelare. En ful sådan också. Men i vilket fall var det en njutning att se honom spänna hockeyklubban av märket gura och skjuta skott på skott mot publiken. Ibland träffade han också, rakt in i själen givetvis.