Kraftigt kremerade kollin

Nyss hemkommen efter ett besök på krematoriet. För vissa kanske det verkar makabert, bisarrt, anmärkningsvärt, intressant, spännande, konstigt eller illaluktande rökigt. Säga vad man vill om det, men det mesta kändes som strikt professionellt, sterilt och under varsam kontroll. Det sköts snyggt helt enkelt.

I kylrummet låg massor av döingar i deras, av släktingar dyrligen införskaffade kistor. I kremationsrummet väntade en liten kista, troligen innehållandes en gammal dam, vars kvarlevor låg näst på tur. Lukten som kändes där kan närmast liknas vid lukten från en bastu, vilket troligen beror på hällen i ugnen samt trät i kistorna.

Ugnen håller en temperatur av cirka 800 grader och en kremation tar, beroende på kroppens massa, dvs mängden kött och ben, runt två timmar. Just temperaturen för ju tankarna till en känd gammal slagdänga av Ebba Grön, men om det finns någon koppling där vet jag ej. Däremot fick vi veta att man eldar med olja, precis som i stort sett hela Sverige förutom skogskyrkogården i stockholm som eldar med gas. Finns ju en bisarr koppling där till saker som hände på 40-talet, men den paralellen tänker jag inte dra.

Nu för att återgå till det eventuellt makabra i ett krematorium. Skulle det vara något så är det doften som kom när den gamla damens kvarlevor fördes in i ugnen och började fatta eld. Inte alls starkt, men ändå med en distinkt touch av kokt fläsk/bränt hår eller naglar. Detta var lite obehagligt, men inte alls som man väntat sig.

Vår guide, krematoriearbetaren berättade för övrigt om Sveriges krematorieanställdas egen vänförening som träffas årligen för någon form av festlighet. Lät lite som en bash av sällan skådat slag, men egentligen, hur festar en sal fylld av krematoribrännare? Troligen precis som alla oss andra, men man kan aldrig veta. Galghumor var det gott om i alla fall. Vad tror ni t ex en kremerare köper i fiskdisken? Gravlax såklart! Humor på hög nivå, eller?

Sammantaget en berikande upplevelse på olika sätt. Inget anmärkningsvärt bisarrt i alla fall, vilket ju är skönt.

Nu skall jag öppna antagningsbeskedet. Kanske blir det ytterligare ett besök på krematoriet idag med andra ord. Annars lyssna lite på Lite de parade, som ju givetvis skall spelas på min begravning. Så grymt fin låt.

I have to go away, som Cat Stephens sjöng, fast såklart inte än, även om vi alla skall den vägen vandra. Men för att lätta upp stämningen lite:

Men vänta nu, var den rolig tänker du. Ja, det är den! Fast bara lite. Kanske anmärkningsvärt bisarr, men vem vet?

Hatten på och hej då!

Poster till sittning

Klockan är nu 04:59 och jag är hyfsat klar med en poster till GotArks sittning den 5:e maj. Orkar inte göra mer nu så den får duga. Är ändå lite bra får jag hoppas. Har trots allt en del element härrörande från 90-talet som temat är och så är den nästan lite Jan Stenmarkig på något sätt. Förvisso att ta i men det skiter jag i.

HejHopp!

Gammalt

Jag undrar när ordet gammal kom. Fanns det när allt var nytt? Kom det gåendes eller krypandes?

Gammal eller ung? Ny eller gammal?

Bara en rolig bild

Lök o sparrissoppa/ Hattfan

Nytt ord, fast gammalt

Visst är det kul när man lär sig ett nytt ord? Det tycker jag i alla fall, det är som att upptäcka att saker och ting faktiskt inte är som man trott de varit. Synen på omvärlden blir för evigt förändrad när ett nytt ord stuvas in i förrådet. Tänk bara efter så fattar ni. Ett nytt ord gör ju att något läggs till, alltså ser ingenting, eller om man så vill den totala upplevelsen som man samlar på sig under sitt liv, inte alls likadant ut längre. Ingenting är det samma, allt är annorlunda. Fast å andra sidan är nya ord oftast gamla så den sammanlagda bilden, den sanningsenliga bilden är ju densamma. Skillnaden är ju bara att man ser den annorlunda, mer fullständig. Men i och med att den sanningsenliga bilden även är att vi ständigt kommer lära oss nya ord som är gamla, så innebär ju det att det är just det som är den sanna bilden. Alltså kan man även säga att min bild av omvärlden nu förvanskats och gett ett uttryck för min och andras ständigt förvanskade syn. Men den var ju sanningen, eller? Man blir ju mer och mer tokig, kanske är det bäst att lämna det där?

Vilket är då mitt nya fast gamla ord? Jo, RAMMELBULJONG! Sug på den ni. Problemet är att jag inte riktigt förstår exakt vad det betyder. Har det med buljong att göra, undrar ni?

Buljong eller RAMMELBULJONG?

Nej, det har inget med buljong att göra. Fast förvisso en aning som vi skall se. Men kanske har det med guldtackor, ni vet gold bouillons som piraterna gillar att tugga på, att göra kanske ni undrar vidare?

Guldtackor eller RAMMELBULJONG?

Även här är svaret nej, även om det kan vara en anledning till att RAMMELBULJONGEN äger rum. Som ni märker så blir man inte riktigt klok på det. Därför kanske det bästa är att konsultera en ordbok.
I Svensk Etymologisk ordbok från 1922 kan man på sidan 624 läsa följande:

"rammelbuljong", Hagberg 1848, Dalin 1853, till rammel i betyd, 'stryk' (se ramla) o. buljong; till den talrika grupp av beteckningar för 'stryk' o. d., som syfta på (framförallt varma) maträtter; jfr särskilt ty. prngelsuppe o. f. ö. under fisk o. koka. Enl. Björkman Spr. o. st. 2: 91 dock egentl, omtydning av eng. rnmbullion, tumult, även om ett slags destillerad dryck. Om denna senare härledning skulle vara riktig och den ursprungliga betydelsen av det eng. ordet vore den av en viss dryck, hörde det i alla händelser till samma betydelsesfär som de ovan åsyftade synonymerna. (Den engelska motsvarigheten till Hagbergs rammelbuljong har icke rumbullion).

Blev ni nåt klokare? Det blev inte jag heller. Det ska betyda slagsmål, eller ett kok stryk osv. Men uppenbarligen är förvirringen stor, och har så varit länge. Gammalt möter nytt och det är desamma som alltid. I förändringen ligger det konstanta, i det dynamiska ligger det statiska. Därför kan vi vara lugna, allt är och förblir det samma, det sanna, så ta det bara lugnt, luta er tillbaks och akta er för Rammelbuljongen. Om det nu inte är en destillerad dryck iofs, då gäller det att snabbt ta den till vara innan andra lägger sina långa fingrar på den. Inmundiga den och ni skall se att världen förändras. Det kan med andra ord vara som så att det är Rammelbuljongen som står för förändring och är den dynamiska kraften. Förvisso har den ju i så fall alltid varit det och är i så fall ett statiskt fenomen. Men i så fall är ju allt det, förutom att vår betraktelse av dem skiljer sig, vilket ju iofs ger vid handen att allt inte är statiskt, då vår betraktelse är dynamisk. Nu blev ni osäkra va?

Något som är säkert är i alla fall att rammelbuljong är någon form av smörj eller liknande. Eller hur var det nu?

Ramla inte i buljongen! Hej hopp, långkalsong!

PS. Enda anldeningen till detta inlägg var att jag ville få en anledning att lägga upp en bild på buljong. Men å andra sidan, rammelbuljong, det är ett ganska roligt ord. DS.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Tina!

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Ibland ser och hör jag spöken. Vet inte om det beror på hallucinationer, men vem kan veta det?

2. När jag vid cirka tolv års ålder fick veta att jag var närsynt var jag fullständigt livrädd för att visa mig i glasögon. Det resulterade i att jag aldrig hade dem på vilket gjorde att jag var tvungen att lära mig hur det såg ut när folk sprang, för att kunna klara av fotbollsmatcher och träning. Jag såg alltså inte mina medspelare utan hur det såg ut när de rörde sig.

3. Jag samlar på gamla kameror, men jag använder dem inte. Gillar hur de ser ut, inte deras funktion och finesser.

4. Jag är släkt med Dan Andersson, ni vet han som Thåström sjunger om i låten ”Black Jim”. Kanske därifrån svärtan kommer, vem vet? Gillar den tanken, även om den givetvis är helt befängd.

5. Min favoritmaträtt har jag bara ätit två gånger i hela mitt liv. Båda gångerna i österrike innan 1994. Det är de fullständigt underbar österrikiska pepparbiffarna det gäller. Har dock ingen aning om det är någon speciell specialitet för Österrike eller bara en lokal delikatess på en viss restaurang. Därför är chansen liten att jag nånsin får äta den igen. Likväl är det och kommer alltid vara min favoriträtt.

6. Jag hatar fötter! De är äckliga, fula och oformliga. Vid nyktert tillstånd måste jag noga torka av dem innan jag går till sängs. Vid berusat tillstånd tenderar jag att glömma bort det.

Jag utmanar Tobias, Joel, Pia, Olle, Kallekatt och Bertil "en svensk tiger"/"Barna hedenhös" Almqvist

Tentamensångest - Inte

Imorgon är det tentamen i animalosteologi. Märkligt nog är jag inte speciellt orolig. En sån sak brukar oroa, alltså att man är orolig för att man inte är orolig, men inte ens det är något jag känner. Borde jag vara orolig för att jag inte är orolig över att jag inte oroar mig, det är frågan? Svaret är enkelt; jag är inte orolig därför är jag inte det helt enkelt. Man får lämna frågan så, svårare behöver det inte vara.

För alla er som tycker att humanosteologi är svårt och krångligt kan jag bara säga att animalen är mycket svårare. Man har ungefär åtta gånger så många ben att memorera; knölar hit, bullar dit, kanter hit, bollar dit, hattar hit, insicuror dit bla bla bla. För att illustera tänkte jag lyfta fram lite fakta om svinens metacarpaler, dvs handlovsben, i enlighet med vad som står i det eminenta anteckningsblocket. Viktigt att betänka i sammanhanget är att dessa ben är små, i storlek av t ex en tärning give or take. Därav ter sig det hela lite fräckt finurligt samt krångligt. Kanske till och med flummigt för en del, men sån är hatten, sånt är livet.

• C3: "ser lite ut som en hund med ett ben i munnen"

• CU: "Nedre sidan mot dig skall ha en skåra, då är den sluttande delen av ledytan på den sida benet kommer ifrån"
• C4: " Ser lite ut som en bagge med kort mun"
• CR: "Hittar ingen uppenbar formliknelse"
• CA: "Ser lite ut som en kobra som höjer sig över sitt byte"

Lägg till detta en miljon ben till så förstår ni att det enda att göra är att hoppas ni förstår det bättre än jag. Kanske skulle tänkt på att fylla anteckningsblocket med mer matnyttiga saker som går mer rakt på sak, som t ex inkladdad senap, hamburgerjox eller renskav. Men nu är det försent för det och lika glad för det är jag.
Fick ett bra tips av en god kamrat, nämligen att lämna in blankt med texten:

"Jag lämnar in blankt på grund av att jag helt enkelt inte kan tillräckligt mycket. Hoppas ni kan ta det i beaktande vid betygsättningen"

Vore roligt. Omtentamen nästa!

Avslutar med nåt helt annat:

Turktyg åt alla! Hej hopp

Krakow, hattens hemstad. Eller?

Det ryktas att Krakow ligger i Polen. Enligt mina källor är detta ytterst felaktigt. Krakow ligger nämligen i helvetet! Självfallet är det relativt i ett kronologiskt perspektiv, men det väcker ändå intressanta frågor. För mig är dock den intressantaste följande:

Undrar om det finns hattar i Krakow?

Jag hoppas det, eller gör jag? Finns det så bör det finnas, finns det inte så bör det icke finnas, så enkelt är det. Här får vi dock ta ordet enkelt i en vid bemärkelse då enkelt även kan va oerhört svårt. Vi snuddar här vid det klassiska dilemmat inom hatten, nämligen det som kallas för hattdilemmat. Bör det finnas hattar? Eller bör det inte? Finns det hattar? Finns det hattar i Krakow? Avör själva:

Följdfrågan är även den given och av stor vikt. Vad är detta? En hatt, en banan, en boll, en transistorradio, en trädgård eller är det en smäcker skonare i havets böljor blå? Varför inte Elvira Madigan eller Ivar Oljelund? Kanske inget av det? Även här får ni avgöra själva...

Absolut inte kravallerna i Köpenhamn

Nyårsfirandets ursprung

Nyårsafton firar vi för att hedra minnet av filmen Rosa Hatten från 1967. I denna rafflande historia får vi följa inspektör Klosettes mödomsfulla strävan efter kärlek. Inspektör Klosette spelas av hattgeniet Peter Selleri som vi alla minns från storverk såsom Hattar är från Mars, kepsar är från Venus, Hattens ände samt Brättets avbrott. Denna historia tar honom igenom en serie omtumlande äventyr av varierande karaktär och avslutas med att han finner kärleken i den hattprydda och vackra Lisa-Mona, spelad av hattälskarinnan Viktoria Stenström.

Detta filmiska mästerverk föranledde ett firande av sällan skådat slag. Spontana festligheter bröt ut på flera orter i vårt avlånga land. Exempelvis räckte alla Kalmariter upp händerna i en gemensam spontan skål när Lisa-Monas och Inspektörns läppar möttes för första gången, och i Växsjö fick någon för sig att spränga krutfyllda rör i samma stund som Inspektörns hatt ramlade av. Detta och en hel del annat påbörjade en tradition som finns kvar än i dessa dagar.

Nyårsfirandet är alltså en tradition som härstammar ända ifrån 1967 och firas gladeligen på utvalda orter i hela Sverige. Nuförtiden brukar man dock mestadels titta på filmen för att sedan springa ut naken i snön och ropa ”Hatten är tappad! Hatten är tappad! Önskar en god ny hatt!”, men likafullt är det ett firande som väcker glada minnen hos de flesta.

Viktoria Stenström vid filmens galapremiär

Gott Nytt år på er! Ge mig en god ny hatt!

Hattenta

Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen! Hatten klarade tentamen!





Han var tillochmed bättre än läraren på metacarpalerna! Så här ser metacarpal tre ut:

Kolla in processus styloideus så förstår ni!

Bajs och kiss

//Hattjäveln

Vem dödade hottentotten?

Två frågor rör sig just nu i mitt hatthuvud. Det ena är vem dödade hottentotten? Den andra som får mitt huvud att knaka är, vem är egentligen hottentotten? Är han en keps, en apelsin eller en hatt? Eller kanske är han en mössa, en råtta eller en blandrasvalp? Något är han och detta skall gås till botten med! För att göra detta måste vi först och främst ha en ordentlig hattdefinition av begreppet; därför kommer här en sådan:

Hottentott:
För det första är hottentotten en talare av khoisan-språk. Ni vet det så kallade klick-språket i Afrika som förvisso egentligen karakteriseras av s. k. "tungsmällar", "smackljud" (som holländarna tyckte lät som "hott" och "tott"). Hottetotten utgör den ena av två grupper som talar dessa språk. Den andra är de så kallade bushmännen, som är ett jägar och samlarfolk. Hottentotten är å sin sida boskapskötare. Om de kommit längre i utvecklingen får stå för andra, men troligen är det så det förhåller sig.
Det var språket, men vad är egentligen en hottentott? För att få något vettigt svar så konsulterar vi nordisk familjeordbok där följande konstateras:

"Hottentotter: Den numera allmänt antagna namnformen för den inhemska folkstam, som vid tiden för Kapkoloniens grundläggande (1652) innehade största delen av Orangeflodens hela lopp, och som sjelf kallar sig Khoi-khoin (människo-hattar*) men av de omgifvande bantufolken (kaffrer) benämnes Ama-leja."
*Fritt översatt av en viss Hatt

Vidare går att läsa följande:

Kraniebildningen är dolikocefal, bakhufvudet starkt utveckladt, pannan
liten, men hvälfd och framskjutande, ögonen små och djupt liggande,
kindknotorna starkt framspringande, näsroten mycket bred samt näsans
hela mellandel abnormt låg och afplattad. Det grofva håret växer i tofviga
flockar; skägg och annan hårbeklädnad saknas nästan helt och hållet.
Hudfärgen är smutsigt gulbrun, kroppslängden under europeisk medelstorlek,
extremiteterna smala och spinkiga, men bålen, särskildt bäckentrakten,
starkt utvecklad med den abnorma hypertrofi af bakdelen (i synnerhet hos
qvinnor), som fått namn af steatopygi. En annan abnormitet hos den
hottentottiska qvinnan, det beryktade "hottentott-skörtet", består i en 12--18
cm. lång, fliklikt nedhängande förlängning af labia minora.

Där ser vi kärnan i vad en hottentott är. En apliknande varelse med hängande blygdläppar. Dock är det ingen apa, för hottentotten bor i hyddor av hudar och lera och börjar alltmer assimileras i den västerländska kulturen som kolinsatörerna fört med sig. Assimilerat är kanske fel ord, snarare är den koloniala stilen mer efterhärmad. Alltså är hottentotten snarare en papegoja och ingen apa.

Våran hottentott var en tjock och munter man och ring i näsan hade han. Det tyckte han var riktigt flott, för han var en äkta hottentott!

Men, vem dödade då hottentotten? Det korta svaret är att det vet vi inte. Det långa är att det har vi glömt. Men död är han, vilket bringar stor sorg för mig som hatt. Det är nämligen så att jag som "hattentott" med glädje hade utbytt kulturella erfarenheter med honom. Nu får jag lära mig labia-stretching helt på egen hand, vilket antagligen ökar olycksrisken markant.

Vad har då allt det med musik och hattmusik att göra? Jo kolla in denna så förstår ni:

And for all you hat...hmmm musiclovers out there, en briljant länk till en sida där det går att lyssna på gamla stenkakor som mp3:

http://www.turtleserviceslimited.org/jukebox.htm

Mitt nästa projekt är att själv ordna mina stenkakor till mp3:or. Undrar just bara hur det ska gå till?

Avslutningsvis några visdomsord:
"Ni är inte är vackrast i världen, världen är vackrast i er. Det är inte i era ögon, det är i vad ni ser"
Kom ihåg det!

Piss out wit hatt
//Hattjäveln

Framtiden var mörk

I förrgår var framtiden här för en kort visit. Han var iklädd konstig huvudbonad, var skitig och äcklig samt helt och hållet mörk. Han var orolig för han hade tappat bort sin fru, Baktiden så han höll på att bränna vid sina bullar. Därför kunde han blott stanna ett par timmar, men kul var det ändå. Här är bilderna:

I framtiden apar sig katterna

Crazy Joe och Johnny Tex svänger metall och lurvigheter till tonerna av modemuppkopplingsljud

Me and my droogies where doing the in and out

Varnande framtidsfinger från framtidshatten



Galet galejig var galne Bombbjörn

Beam me up som nån sa. Eller var det over and out?

Musikblogg?

Tror jag ska ändra inriktning på hattbloggen. Numera handlar den enbart om musik....och hattar....och hattmusik....och stenkakor. Hattar är faktiskt farliga saker, de fastnar lätt på hjärnan och följer en vart man än går. Med andra ord mycket likt det mesta i livet och såklart allt det andra som har med hattar att göra. Men vad är en hatt egentligen?
- Är det en huvudbonad? Ja
- Är det en drivkraft, en önskan om framtiden? Ja
- Är det inspiration? Ja
- Är det kärlek? Ja
- Är det allt som är bra? Ja
- Är det allt som är dåligt? Ja
- Är det odefinierbart? Ja
- Är det en banan? Nej

Nog om det. Ni märker hur fascinerande hatten är eller hur?


Så till musiken, eller hattmusiken om man så vill:

Några råd för grammofonskivans vård från Elkan & Schildknecht, Emil Carelius på kungl. Hov-Musikhandeln:
- Grammofonskivan förvaras bäst stående i skivmappen
- Ett skivalbum är bästa lösningen för den, som är rädd om sina skivor
- Vill ni skona Edra skivor, så byt stift efter varje skiva
- Har Ni skivväxlare, använd då en specialnål av god kvalitet och byt nål varje gång Ni vänder skivpacken
rengör alltid skivan med en skivborste innan Ni lägger på den för spelning

Med dessa visdomsord tackar jag för mig för denna gång. Lyssna försiktigt men lugnt!

Förresten så blev jag muslim i helgen. Det var trevligt

Medeltidsveckan

Efter en viss delay kände jag det var dags att skriva något om medeltidsveckan.

Medeltidsveckan gav ett späckat utbud av hatt. Hatten fanns med överallt och med honom hans hattkompisar. Det fanns Bävermössa, Hattpelle, Vikinghatt, Ormhatt, Pirathatt, en massa Sunkhattar och faktiskt även en parlamentshatt. Några hattfröknar bjöds det på också, men utbudet var sporadiskt och hatten hittade inget av intresse för han letade inte heller. Hatten hade roligt ändå. För att exemplifiera tänkte jag lista några hatthändelser för de olika hattarna (säg bara till om ni vill utöka listan med något):

- Campingsunk
- Stor efterfest
- Massa homoerotik
- En skön skåning
- Joel och hövdings hattflum
- En hövding bajsade på sig
- Jesus kom såg och segrade
- Spåbullar funkar bra att spå i
- Riddare med väldigt fula namn
- Rejäl hattdans
- Hotell Mejeriet största fullbokning på nio personer
- 1800-talet såg dagens ljus
- Carl Staaf steppade
- En naken munk
- En kniv i ett ben
- Viagra
- Whisky
- Vodka
- Öl
- En flaska vin på fem minuters promenad
- Några däckningar
- Bara en spya gjord av ormhatten
- Trettonåringar på rehabilitering
- Enorm eldhattshow
- Strypning tar cirka fem sekunder och ger ett coolt rus
- Massa minnesluckor

En stor eloge till de som förgyllde min tillvaro, däribland pirathatten Joel, ormhatten Jacke , Hövdingen Rickard, Bävermössan Jocke, HattPelle, Vikinghatten Pontus, Parlamentshatten Johan, Björnen Bjarne, JimpenJimp, bilkollit Sunkan, Bollibompa Uffe, Per, Joel, Kalle och en massa andra. Icke att förglömma är även den förbryllande men ack så roliga Konfucius och hans anhang

Och så lite bilder:

Campingsunk


Konfucius - En skön snubbe som gillade att visa sin snopp. Fin hatt också


Rejäl hattdans


Hövding har hittat en rolig hattleksak. Kallas också för campingsunk


Jesus eminenta klack. När jesus kom till visby sa vi hurra hurra!


Carl Staaf gjorde entré


Det blev en jättestor efterfest på hotell Mejeriet


Jakob och Pelle visade prov på homoerotik

Allt för denna gång. Många hattönskningar på er!

Winnerbäck och hans faster

Så hände det igen. Såg en flöjtspelande Winnerbäck ännu en gång. Denna gång i Västervik med fröken Emelie från Montmartre. Det var helt sjukt roligt, eller ja, kroligt ska det ju va om vi ska vårda språket. Ett vårdat språk är synnerligen viktigt för vår nations fortlevnad, därför skall jag nu ge er exempel på vad som de flesta inte känner till:

Bil heter egentligen Hattbil

Glögg heter egentligen Hattglögg

Batteri heter egentligen Batterihatt (obs! förväxlas ej med tändhatt, det är en finhatt)

Winnerbäck heter egentligen Hattlars

Vilse i skogen heter egentligen Vilse i hattskogen

Hångla heter egentligen Hatthångla

Bada heter egentligen Badhatt (osäker på stavningen dock)

Smuggelvin heter egentligen Smuggelhattvin (obs! förväxlas ej med hattsmuggelvin, som kan verka troligare rent språkmässigt)

Parkeringsgrannar heter faktiskt parkeringsgrannar

"Vi är i västervik, klart som fan det var ett segertåg" heter egentligen "Hatten är på Gränsö med finhatt och smuggelhattvin och hattfröken, klart som fan det var ett segertåg"

Hattcarl, det kallar jag mig själv!

Och så lite hattbilder (bildhattar får ni nästa gång):

Det var allt för denna gång. Hoppas det var lärorikt, eller ja hattlärorikt som det egentligen heter. Hattrikt är jag säker på att det var.

Winnerbäck och hans moster

Nu har det hänt grejer må ni tro! Gud har klonats av ett fynd av kungens DNA, så nu går han bland oss. Vi brukar säga, hej gud, till honom. Då svarar han, hej gud, för gud, det brukar jag kalla mig själv. Stanley har också hittat Sten, kanske med hjälp av gud, kanske inte. Detta bräcker förstås det mesta, men lite annat har hänt.

På lördagen hade jag stor fest i min lilla lägenhet. Kanske var vi 25 kamrater som hade roligt. Jag hade så roligt att jag svimmade av en smula efter en rejäl kyss i pannan. Notera på bilderna vilket kyssmärka jag har i pannan. Det var en vän på toaletten. Freulein Klosette brukar jag kalla henne.

På söndagen var det skrattfest. Det blåste på gallerie Bleu och stormade i min mage. Kolla noga så ser ni. Men roligt var det. Under dagen var det även storm vid kallis. Så här såg det ut, också väldigt roligt:

Ovan bör hatten som ramlat noteras

På måndagen avnjöts winnerbäcks konsert här i Visby. Det var mycket, mycket roligt. Hade ungefär så kul som jag brukar ha vilket alltså innefattar fuldans, fulgrogg, fulsnygg, fulprat, fullprat, fulheter, fullheter, fulhäng, fulpengar, fulöl, fulsprit, fulcool, fullkoll, fulord, fulhatt, fulkäpp, fulhattkäpp, fulhattkäppssnurr, ful, fulsnurr, fulpiss, fulsten och sist men inte minst fulkompisar, fullkamrater och fulsnyggvänner. Mycket roligt alltså. Winnerbäck var i sitt esse, spelade och sjöng gjorde han, vilket kanske kan verka förvånande då hans som bekant är ishockeyspelare. En ful sådan också. Men i vilket fall var det en njutning att se honom spänna hockeyklubban av märket gura och skjuta skott på skott mot publiken. Ibland träffade han också, rakt in i själen givetvis.

Tyskarna kommer från Lund. Men detta är inte dem

Fuldansoutfit

Här händer det grejer. Notera fulhatten lngs bort vid trädet

Winnerbäck skjuter en straff i högra krysset. Brodeur är chanslös

Det var allt för denna gång. För övrigt vill jag bara tillägga att häst, det kallar jag mig själv. Det gör också Hästcarl och Callehäst

Behåll mig vid ditt ord

Dag två vid utgrävningen. Ingen fisk upphittad ännu, annars inte mycket att notera, i alla fall inte mer än detta:
Ett nära förestående fingerfynd
En flygande hatt ( ja ni hörde rätt, hattar kan faktiskt flyga)
En blöt tysk
Två blöta hattar
En masspredikan
Masspsykos
Bad
Mycket mat
Ant är inte samma som antler, det är ett annat djur
En rengjord ring
Ett guldfynd, fast från guldfynd
Tolv små tomtar som dansar runt en fallossymbol
En jättestor orm
Föoer helveide sääden
Plundrad kollektbox
Ett stort tyskt hål

Det var nog allt. Nästa rapport hoppas jag ska innehålla lite mer. För övrigt vill jag citera en mycket vis man:
" Jag hade hatten på mig ifall vattnet skulle vara kallt"

Här kommer bilder från min semester på Liseberg:

Här silas dagens lunch. Det blir spaghetti carbonara

Limpan och Clara. Här är vi on the road och limpan röker en banan

Ett exemplar av Linnus Extra Smallus. I bakgrunden skymtar Tyskus Vitensis

"Fru Bast hälsade på den natten, fri från alla domedagsdressyrer. Månen stod i zenit över ån. I dionysos vinkapel satt älvorna o skåla med satyrer. Vi hyllade vår förgängelsedemon. Det var sommar och vi skulle härifrån" Winn 01:05

Det var allt. Imorgon kommer Joel. Ska bli skoj!

Utgrävning i Västergarn

Så har det äntligen börjat. Utgrävningen är här! Det är nästan som att tomtens nissar anlänt eller att smöret blivit kärnat. Helt briljant.

Tyvärr började dagen dåligt. Vaknade fem minuter innan avfärd, bakfull och trött samt mer yr i skallen än vanligt. Men snabbt ändrades det! Västergarn är en gammal vikingatida handelsplats och medeltida kyrkogård och i schakt nio händer det grejer vill jag lova. Har redan hittat stenen som kastades på biskopen vid hans besök 1269, wilhelm tells äppelskrutt samt mjödet som bonden Allan vid kröken drack den där kvällen när hans son Allan i dalen av misstag blev till. Och morgondagen lovar såklart mer av samma vara. Exakt samma sak alltså, stenen som kastades på biskopen vid hans besök 1269, wilhelm tells äppelskrutt samt mjödet som bonden Allan vid kröken drack den där kvällen när hans son Allan i dalen blev till. Har jag tur hittar jag också fisken som Albrecht av Mecklenburg åt vid det omtalade besöket 1399, ni vet då han kom på idén med glödlampan. Det hoppas vi på i alla fall. Utöver detta hittas såklart grus i massor. Vill ni veta vad som egentligen hittats får ni läsa mellan raderna. Det är nämligen inte tillåtet att publicera innan rapport har publicerats.

Så här glad kan man bara vara på utgrävning. Absolut inte på ingrävning

Västertygs kyrka. Notera det cerisrosa flygplanet i bakgrunden

Jimpen och Clará gräver, Rüdiger och Rhys diskuterar sandens konsistens

Vårt fina schakt

En del av gänget. Här kör vi trettiotalsbilar

Fina fisken. Jag sköt för övrigt Palme, nu är jag ute efter Persson. Kallas att rösta med en kula. Glöm inte bort att lägga ut stickspår bara.

I love the smell of napalm in the morning

egentligen kanske jag mest gillar lukten av kaffe på eftermiddagen, men det beror mest på att jag inte är vaken på morgonen och har aldrig träffat herr Napalm. det är dock en helt annan historia.

Nu har vi ialla fall börjat med kursen nere på campuz. Roligt att Jörn ska hålla på att jävlas och kalla upp en till tavlan, i alla fall när man är trött som en gud och inte fattar ett dugg av vad man ska svara på. Men bättre jag än någon annan i vilket fall som helst. Kul att det har börjat nu i alla fall och på torsdag blir det grävning. Kul som smör!

Snart är det winnerbäck. ska bli kul. så här ser han ut:

"Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel"

Nikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola SarcevicNikola Sarcevic

är ganska bra faktiskt

Fyllekul

Tänkte börja denna blogg med ett givet ämne. Partaj partaj och partaj! För vad är egentligen roligare, skönare, finare osv än att dricka bärs och svina runt på stan?Igår blev det lite för mycket av det goda kanske, gjorde en lockstock och kastade ett glas över axeln. Givetvis mitt framför vakten som såklart skickar ut mig varpå en taxi kommer farande och bränner över mig. Hamnade lite lätt på huven så att säga, men klarade mig bra trots allt. Portad från surfers men kan i alla fall skryta med att ha blivit påkörd så det känns värt. För övrigt var det kamrater som satt i taxin, vilket kanske gör det hela ännu roligare.

Tidigare klättrade jag i ruiner. Det är roligt

För övrigt är Nikola Sarcevic kung!