Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..

På promenad genom stan

Är såklart mestadels ganska banal, men har i alla fall blivit kreativ på sistone, vilket alltid är nåt.

Text och foto: Me, myself and I

En del av storheten i våra liv är att inte veta hur nästa dag skall bli

Puss på er!

Om den romantiska sjukan

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Hittade en gammal text som är värd att publicera. Den behandlar den så kallade romantiska sjukan, hur den ter sig och varifrån den kommer. Helt klart är att den på ett sätt är vansinnig, samtidigt som den på ett annat är fullständigt normal.Ett typexempel på hur den kan yttra sig är följande:

»Fastän hennes särk var av blaggarn, tycktes den honom vara av finaste och tunnaste battist; kring handlederna bar hon några glaskulor, men för honom skimrade de som äkta orientaliska pärlor; hennes hår, vilket till en viss grad stötte på tagel, föreställde han sig som trådar av glimmande arabiskt guld, vars glans fördunklade själva solens; och hennes andedräkt, som alldeles otvivelaktigt luktade åt nattstånden löksallat, tycktes honom från hennes mun sprida den ljuvaste vällukt.»

George Dumas har sammanfattat det rätt så bra i följande textstycke:

»Vi äro alla emellanåt — det är olika olika dagar — misstänksamma, så vi tro oss förföljda, svartsjuka, mjältsjuka, avundsjukt ärelystna,ömsom envisa principryttare, en annan gång impulsiva, låtande oss glida med intrycken, utan plan och system. Vi bära inom oss fröet, icke allenast till dårskaper, utan också till allt slags vansinne; och vinna vi en inblick i galningars själsliv, så finna vi med förvåning, hur litet som skiljer det sjuka och det sunda. Och vad mera är, den anpassning av själslivet till verkligheten, som ju vore den verkliga och fullkomliga sundheten, den uppnås ej heller av de normala. Vi grumla denna inställning, vi ledas alltjämt vilse av förutfattade meningar, av önskningar och drömmar. Dåraktigheten är regel, och själens fulla hälsa det mest sällsynta av undantag.»

Man vet ju vad man vill, vad man drömmer om och längtar efter. Tyvärr vet man inte alls hur man ska uppnå det. Av det följer en stigande frustration, en oro och en känsla av ensamhet. Man växlar mellan att tro det värsta till att hoppas på det bästa. Egentligen är det ju fullt normalt, men jävligt drygt. Samtidigt är det även fint på nåt sätt, men det gäller att försöka se igenom de tankar som grumlats av den intensiva drömmen och försöka tänka på hur det faktiskt är, hur verkligheten ser ut. Tyvärr tenderar man ju då att se den och framtiden, dvs sin önskan som ouppnåelig.

"Man lyckas icke få bukt med miliön, men rätta sig efter den är under ens värdighet. Hellre går en ärans man under. Eller i landsflykt från verkligheten. Så är det all filosofi begynner. Att »gå in i sig själv» blir en utväg ur ett olidligt livsläge. En ersättning för ens vanmakt att gestalta det yttre livet. Likaså vid allt som kallas »det andliga livets fördjupning». Insatser som hämmas tvinga en inåt, hem till ideal och illusioner."

Så är det ju såklart. Man flyr in i sig själv, på gott och ont. Sen har man mage att kalla sig för ensam. Men det tycker jag man får. Det är ju det man är.

.

Dedikerad till ni som skrattar er fram till er sjukt seriösa, ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa, ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta, ni som vågar vara sneda och defekta.

Nattliga bestyr

Drömde något mycket konstigt inatt. Jag höll på att klättra över alperna tillsammans med en svart katt som hade en hatt av mässing. Det var av nån anledning mycket viktigt för mig att katten inte rymde, så jag höll i den under halsen. Låg alltså ner och katten släpade mig fram uppför ett snötäckt berg. På vägen hittade vi ett gäng ruiner där vi fann ett gäng leksaker som ingen av oss visste vad det var för något. Ungefär så var det, så nu täkte jag mig försöka på att tyda drömmen. Enligt en info jag hittat på internet betyder det följande:

Bestiga berg: något obehagligt förestår

Katt: Katten anses symbolisera falskhet men också huslig lycka. Det finns många tolkningar av kattdrömmar och här följer några. Se svart: hotande fara. Se vit eller randig: trivsel i hemmet. Höra jama: du är otillfredsställd. Bli klöst av: din vän är svartsjuk av sig.

Svart: The unknown, what you are unconscious of, feelings of evil being present, death, absence of knowledge, or ability to see or understand. Because we cannot see in the dark, black usually refers to activities in and around us, that we fail to be aware of.

Järn (hittar inte mässing): Strength of will, perhaps unbending emotions. Brutality. Will that does not allow any partnership with the emotions. Hardness and unfeelingness.

Leksaker: Childhood habits, desires or attitudes not yet outgrown or changed

Hatt: Your mental attitude or opinions. Your thoughts, philosophy, opinions, reasoning or logic. The different ways of thinking or even the different roles you take in life

Snö: Anything to do with snow often points to long frozen emotions and urges.

Bära: är det en person du känner kan vederbörande komma att få betydelse för dig inom den närmaste framtiden

Kanske kan nån hjälpa till med tolkningen?

Bara måste

Bara måste lägga upp mannen i den vita hatten. Den har helt enkelt kommit att betyda mycket för mig. Sjukt bra och med detta kanske jag kan sluta lägga upp textstycken från den. Vi får se.

Drygt att texten inte går att få icke-kursiv längre. Undrar varför?

Fotboll, Rindi och efterfest

Callehatt säger: Ganska kul igår
Callehatt svarar: Ja, men tråkig fotboll
Callehatt säger: Ja, men skit i det, du fick ju tillbaka käppen
Callehatt svarar: Mm, det var grymt skönt. Har varit orolig för den.
Callehatt säger: Synd bara att nån stal din mp3-spelare
Callehatt svarar: Jepp, det var synd, men jag tog hämnd
Callehatt säger: Jasså, vadå?
Callehatt svarar: Hehe, jag stal ett paket hårt bröd. Ett öppnat paket hårt bröd
Callehatt säger: Hehe, det var bra jobbat, en finfin hämnd
Callehatt svarar: Jepp.
Callehatt säger: Nåt annat skoj?
Callehatt svarar: Ja, Rindi var faktiskt kul. Skoj att träffa folket igen. Speciellt vissa
Callehatt säger: Full?
Callehatt svarar: Nja, rätt okej nere på Rindi, men sen på efterfesten vart det ju en del
Callehatt säger: Brukar bli så
Callehatt svarar: Japp, fylleringde tillochmed. Det trodde jag att jag slutat med.
Callehatt säger: Vem ringde du till då?
Callehatt svarar: Sirie, men lyckades glömma bort vad jag ville innan hon svarade. Men antar jag ville säga nåt
Callehatt säger: Ja, du brukar ju vilja det
Callehatt svarar: Ja så är det ju. Tycker ju hon är lite fin, så jag förstår mig själv
Callehatt säger: Ja, jag förstår dig
Callehatt svarar: Nä, nu skall jag vila lite
Callehatt säger: Gör det! Det skall jag med. Ska bara sjunga lite först
Callehatt sjunger:

Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
det kommer smälta bort som snö
tills du slår din käpp mot muren,
som du reste kring din ö
och alla dina vänner och hela din familj,
dom går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
för älskling vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

Avslutar med en bild som inte har nåt i sammanhanget att göra, men den är rolig och det räcker nog.

Känner mig lite galen

Nu sitter jag på terminalen i Stockholm och planerar en galen grej. Tänkte dra ut till Arlanda och hoppa på ett plan. Hoppas det finns röda avgångar, annars blir det nog dyrt. Men hata att komma fram så sent och lite galen spontanitet är ju aldrig fel. Synd man är så fattig bara, men vafan, sånt är livet. Pengar är ändå bara skit. Ännu mer synd att jag är flygrädd, men man måste våga utmana sig själv, eller hur?

Restaurang, Bil och pensionärsbingo

Käkat på restaurang med morfar. Det är alltid lika trevligt. Fläsknoisette med bearnaisesås är inte fel. Efter det pensionärsbingo. Kul att göra något med morfar och se lite mer hur han har det om dagarna. Också mycket kul att höra hur det tisslas och tasslas vid borden. Tänk er 90 år gamla gummor och gubbar, och så låter det så här:

Äldre dam 1: "Titta, den hade jag"
Äldre dam 2: "Vem är det som språkar så galet?"
Äldre dam 1: "Nej den hade jag inte"
Äldre dam 2: "Vem är det som språkar så galet?"
Äldre dam 3: "Sa han 43?"
Äldre dam 4: "Ja"
Äldre dam 1: "Titta"
Äldre dam 2: "Vem är det som språkar så galet?"
Äldre dam 3: "Sa han 45?"
Äldre dam 4: "Ja"
Äldre dam 2: "Vem är det som språkar så galet?"

Så där höll det på i 45 minuter. Mycket skoj. Till saken hör att äldre dam 3 endast frågade vad utroparen sa på siffror mellan 40 och 49. Alla andra hörde hon alltså.

Kört mycket bil har jag också. Det är grymligt kul, speciellt när farsan inte är med och klagar på att man kör för fort.

Anländer till Visby 23:20 imorn o jag vill festa! Fixa en fest åt mig!

//Hattsatan

Så kom den då...

Pressen. Nu kom den. "Jag är i stugan på lördag", "Jag ska göra lingonkransar", "Du kan väl komma om du vill träffa mig". Jaha, klart jag vill träffa dig. Men om jag inte kan då? Betyder det att jag inte vill träffa dig?

Har kommit fram till att jag hade lite tur i tisdags. Folk hade tydligen fastnat i snöovädret mellan nynäs och stockholm i säkert tolv timmar. Måste ha kommit precis innnan de första lastbilarna fastnat. Alltid något.

Nu skall jag iväg och såga lite motorsåg. Ska bli roligt. Bäste herr Far har tillochmed fixat fodrade arbetshandskar åt mig. Mycket bra efter gårdagens extrema handfrysning. Lyssna på Fidelity tänker jag också. Regina Spektor måste ju vara världens vackraste person.

I hear in my mind All of these voices

I hear in my mind all of these words

I hear in my mind All of this music

And it breaks my heart

And it breaks my heart

and It Breaks my Heart

when it Breaks my heart

but it breaks my heart

when it breaks my heart

breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

Sweet love!

Vacker död stad

18:00:
- Vaken 31 timmar
- Åkt båt i 3 timmar och lite till
- Åkt buss i 1 timme i värsta snöfallet
- En macd på fem minuter
- Tåg i kanske 2 timmar
- Buss kanske 1 timme igen

Lite smått tröttsamt. Men nu är jag hemma i SmB. Mörkt och kallt. En vacker död stad som Thåström hade gillat. Men är den död? Tycker den verkar levande, lyser överallt och massa byggprojekt. Tydligen har vi fått god ekonomi i kommunen så därför ska det byggas nya hyreshus. Nya hyreshus, på exakt samma plats som de gamla som revs för ett par år sen. Verkar vettigt, eller nåt. Kul att det inte var så dött som man trodde i alla fall. Frågan om den är vacker? Det är den, men det syns inte i mörkret.

Amatörpsykologen har pratat

När man tänker efter är det inte speciellt konstigt alls egentligen. Hade aldrig tänkt att jag skulle känna nånting alls, men när man sen gjorde det så blir man ju skiträdd. För det är ju så att efter en, två, tre, fyra och fler rejäla omgångar och hårda smällar de senaste åren vill man inte gärna ha en till. Det är ju det man fruktar mest av allt, att tycka om någon alltså. Det har aldrig funkat för mig.
När jag är rädd för nånting tenderar jag att dricka alkohol, i tron att det ska vara lättare, men det funkar ju sällan. Det måste jag sluta med. Nu blev det ju iochförsig en perfekt anledning att fly iväg, kanske mest från mig själv, men följden blir ju även att jag flytt från fler. Gör mig faktiskt inte så himla mycket just den här gången, men det är ju ett beteende som är rätt värdelöst. Är ju inte mer med det egentligen.

Now it's past last call for alcohol
Past recall has been here and gone
The landlord finally paid us all
The satin jazzmen have put away their horns
And we're standing outside of this wonderland
Looking so bereaved and so bereft
Like a Bowery bum when he finally understands
The bottle's empty and there's nothing left

Eller kanske en grej. Gillar inte löften, man måste ju hålla dem, men det är kanske på sin plats att avlägga ett. Jag lovar härmed att aldrig mer dricka alkohol av annan orsak än att ha roligt. Med detta vill jag även be om hjälp, så om ni t ex ser mig i baren svepandes åtta sexor jägermeister på en kvart, dricker 96% läkarsprit, drar i mig två liter vin till en film eller sveper en flaska wisky, säg då till mig. Allt detta har nämligen hänt, av mer eller mindre samma orsaker, men ska aldrig hända mer.

Avslutar med en rolig bild, så ni inte tror jag är asdeppad, för det är jag inte. Skulle vara sweet med ett par Action Jeans faktiskt haha.

Ny favoritlåt

Ibland dyker det upp en låt som bara fastnar direkt. Hörde den först hos jimmy och johanna och gillade den direkt. Texten är sådär lagom töntigt sockersöt, och rösten är briljant. Man blir som trygg när man hör den. Den är skriven och framförd av Lasse Tennander och heter "Rötter" och går ungefär så här:

Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft.
Över hav, bryt dina vågor mot en ny kust.
Oh, oh blås västanvidar blås. Blås in storm och blås in liv.
Över stad över land över hav, blås in musik blås in en ny tid.

Ref : För vi står här på stranden min vän.
Och i mitt hjärta känns ett hugg.
När vinden sliter i din hästsvans.
Och blåser bort din barndoms lugg.
Oh, oh, oh Carol min vän, min honungs paj mitt sockerbär
Kom i håg att våra rötter, dom kommer alltid finnas här.

Så min vän, känn hur vinden blåser än.
Över allt, från öken het och från havets salt
Oh, oh, lyssna min älskade hör, hur vinden blåser här utanför
Ibland ett hot ibland en lockande ton, men viden blåser på gott och på ont

Oh, oh, oh Carol min vän ............................

Måndag-tisdagsopepp

För tillfället känns det mesta rätt så trist för att utrycka sig milt. Sover tokilla och har svårt att äta och så vidare. Känner liksom att det finns ingen anledning att kliva upp ur sängen längre. Jag vet det låter jäkligt tråkigt, men vill bara säga det.
Sitter mycket och lyssnar på musik och studerar texterna, vilket iofs är skoj, men föga produktivt. En favoritrad är från "Mannen i den vita hatten" som går så här:

Och han som stirrar ut från spegeln
det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
& när man hatar den man blivit
& man föraktar den man var
så finns det ingen Gud i världen
som kan ge dig något svar
förutom: Vi ska alla en gång dö...

Kanske låter det deppigt, men det är bara för den är tagen ur sin kontext. Titta bara på en annan rad så förstår man lite mer:

Så du tog min hand i vimlet
och sa: älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Kanske var lite deppigt i alla fall, hehe, men låten är fin ändå. Bättre än de flesta, så för er som inte hört den, ladda ner och lyssna. Kom inte heller med nåt strunt om att "jag gillar ju inte Kent". Det är bara för att du i så fall blundar för vad dom säger.

Själv har jag skrivit en ny dikt, men den vart bara skit, så skickar därför upp en annan som jag skrev för längesen. Den heter "Soldaten" och handlar nog om hur det känns att se hur alla andra har allt du vill ha, men du har ingenting. Men jag vet inte egentligen. Nåt är det i alla fall:

En soldat med kulan i sitt bröst, en gammal kliché som söker tröst.

lungan spräckt har tappat sin röst, skriker ändå, men ingen hör

hur kroppen, liten, svag och skör, rämnar, faller, sjunker och dör

sjunker och dör

Leran är kall men värmer ändå, det kan ingen annan förstå

för de har alla ett fasligt sjå att hålla sig uppe och ifrån

de som betalar deras lån, ja nästan som ett elakt hån

ett elakt hån

Hellre jordens kalla mull, hellre dö för deras skull

hellre falla handlöst omkull från deras falska liv,

från, lyckan, så depressiv. Ett konstigt perspektiv,

men det är soldatens direktiv

soldatens direktiv

Jag måste skaffa ett jobb! Så är det ju egentligen.

Hejhopp långkalsong!

En banal gammal dikt

En dikt jag skrev för ett par år sen, den känns fortfarande aktuell, eller så är det för att det idag är en sån här skitmåndag där man bara vill slänga smöret och hoppa i ån.

Ibland känner man sig som en postlåda vars bästföredatum har passerat:

Halloweenplaner

För en gångs skull är man ute i hyffsad tid med halloweenutklädnad. En fördel denna gång är att det inte behövs så mycket kläder. Å andra sidan krävs det en hel del annat som ni kanske ser på bilderna. Planen är nämligen att klä ut sig till Max Cady från filmen Cape Fear.

"I am like god, and god like me"



"Counsellor! Come out, come out wherever you are!"



Så här ser hans tatueringar ut:



Och till sist ett litet videoklipp: http://www.youtube.com/watch?v=b90Z5FGqwZg

Blir nog asbra detta! Hoppas jag ror hem det bara

// Tjernobylbarnet

Hittade mina gamla dikter

Efter att ha hittat mina gamla dikter tänkte jag göra ett litet försök till att ta upp den tråden igen. Inspirationen tröt dock rätt så ordentligt, jag känner att jag tappat nåt, men kan inte riktigt sätta fingret på det. Ångest och sånt skit har jag ju så det räcker, men kanske är det så att jag slutat bry mig om den? Antingen det eller att den är så fullständigt intryckt nånstans i min enkla lilla kropp och har fått svårt att komma ut.
Kanske är det därför dags för ett avslut, ett länge försenat sådant i så fall? Av den anledningen lade jag lite krut på att skriva ner några rader om Jazzgossen, som jag valde att kalla jazzgossens sista sång.
För att förvirra er lite så lägger jag dock upp ursprunget först, nämligen Jazzgossen och Bluesflickan. Den handlar på ett ytligt plan om två personer som kanske inte passar så bra för varandra, men jag tror även att den handlar om hur man som person kan slitas mellan flera olika känslor, att förhållandet till sig själv är svårt att hantera. Kanske kan man även ana vilka medel som ibland tas till för att hantera det?
Jazzgossens sista sång kan sedan kanske betraktas som dennes steg bort ifrån ett liv som inte fungerade, han försöker slita bojorna till det gamla och istället blicka framåt mot något nytt. Till sist vill jag bara tillägga att även om tanken kanske är god så har den förlorat en hel del i kvalitet på vägen från huvud till penna...men with no further ado:

Jazzgossen och Bluesflickan

Bluesflickan var liten och söt, dansade alltid och log

i regnet var hon blöt, i vita stövlar fick hon aldrig nog

Hennes drömmar var vackra, hennes mål var klara

inget att köpslå eller schackra, det var nåt att spara

Jazzgossen började på anstalt, en mor full av skuld

en verkligt sorglig gestalt, från henne gavs ingen huld.

Gick från yngling till man, aldrig ett barn i tv och press

blev istället bitter bulvan i stadens jakt och stress

En flicka utan koll, en pojke full av sorg

Två barn på samma irrfärd var kollisionen tvungen

ensamma i härjad värld blev deras sång sjungen.

Sjungen med glädje, sorg och vacker lycka

blev mötet deras säkra borg, kanske man kan tycka?

Bluesflickan log och var glad, hon hade sin dröm

Jazzpojken sjöng en annan ballad, han sökte bara beröm

En dansande vit duva, togs i krampaktigt tag

han ville henne kuva, det var hans företag

En flicka utan koll, en pojke full av sorg

Jazzgossens sista sång

Dagarna och åren har gått, jazzgossen är försvunnen

Den sista blomma han sått, var av bluesflickan funnen

Nu står hans skor tomma, och väntar besked

Två sulor ensamt fromma, är hans enda avsked

Under nattens kalla lampor, hade han letat och försökt

Gatan var hans sektor, tyvärr var den alltför krökt

Han gjorde ett misstag, det var inte rätt

Men bluesflickan var hans lag, hans enda sätt

Bluesflickans tårar rann, denna gång förspillda

när jazzgozzen försvann, gick de inte att ombilda

En sista klunk, en sista smak, och botten var nådd

Han lämnade hennes gemak, han var inte längre åtrådd

En fjäril var han nya mål, den måste han fånga

Lätt och utan svaga vrål, dom är nu bara gammal ånga!

Nu är han på väg bort och till, nu ska det lyckas

Kanske får han det han vill; det som så vackert smyckas?

Träningsdagbok

Nu när jag tränar inför det stora Stockholm marathon tänkte jag börja föra dagbok över träningen. Så därför:

Måndag 8/10:
9 km ca 55 min

Onsdag 10/10:
7 km ca 35 min

Tisdag 16/10:
7 km ca 45 min

Fredag 19/10:
8 km ca 50 min + 5 km ca 20 min

Måndag 22/10
7 km ca 25 min

Onsdag 24/10
7 km ca 30 min

Briobil,Briobil, Skit

Som första lilla uppgift, om man nu kan kalla det så, i min kurs i 3D-animering var det sagt att man skulle öva på att göra en Briobil. Ni vet de där träbilarna man satte ihop med hjälp av magneter så att de blev ett tåg av bilar, eller om man så vill, ett tåg.
Självklart tänkte jag redan från början att detta med 3D är en enkel match och valde därför att lägga det på hyllan ett tag. Det visade sig dock snart hur fel jag hade. Säger nu inte att briobilen kan anses som speciellt svår, snarare är den skitenkel, vilket gör det än så mycket värre att ha strulat med den så jäkla länge. För tid tog det, kanske en sisådär fyra timmar, vilket är ungefär fyra gånger så långt som det borde ha tagit. Men, men, jag är ju ändå nybörjare, så det får jag va nöjd med. Så här blev den i alla fall:

Skitjobbiga asbrio!

Nyss var det också midsommar. Gjorde väl en hel del skoj, som t ex en picknick på Fridhem, en visit på högklint och fest på Sländan. Allt var ju egentligen asroligt, men urartade i takt med att alkoholnivån höjdes. Om man bortser från en del så var det i det stora hela mycket roligt, vilket ju ändå måste varit syftet från början.
En del bilder tog ju såklart, men de var inget vidare. Därför lägger jag bara upp ett urval:

Börn burnar i bilen


Bengans öga burnar i bulen

Karamelldans i bussen är nästan lika roligt som banan i bilen

Högklint är HÖGT, men det syns inte här


Högklint är HÖGT och det syns här

Stenkastning blev det såklart

Picknick med sill o potäter

Björn är farligt nära kanten

Aska på fötterna ger ett ganska dött intryck

Briobil och hej! Hilsen fra Hatten

Reklambyrå AB

Äntligen är det klart! Efter tonvis med pappersarbete är min nya reklambyrå uppstartad, kunderna står i kö och bara väntar på mina eminenta slogans. Redan nu har jag fixat några exempel som jag tänkte visa som ett led i min marknadsföring. Så därför:

Reklambyrå AB:s reklamslogans (observera att priser endast är cirkapris):

Tub på burk - För den trångbodde 99:50:-

Mat - För den hungrige 33:-

Kort - För den långe 366:-

Mjuk - För den hårde 699:-'

Hatbrott - För den arge 88:-

Musik - För den döve 3068:-

Kulor - För kastratsångaren 49:50:-

ADHD - För den överkoncentrerade 7896:-

Kista - För den döde 366:-

Glöd på tub - För dig som grillar 502:-

Oro i flaska - För den lugne 333:-

Heroin - För drogmissbrukaren 1:50:-

Svart på burk - För den ljuse 56:-

Snopp på flaska - För den kastrerade onanisten 999:-

Hatt - För den kale 878:30-

Resor - För den hemlöse 544:-

WC - För den nödige 479:-

Gå in på www.reklambyrånAB.se för mer kundinformation. Obervera att alla slogan är upphovsrättskyddade samt att reklambyrån AB inte ansvarar för eventuella besök av Baltic Inkasso vid eventuell överträdelse eller annan störning av vår verksamhet. Enlig egen utsago svävar Baltic Inkasso i en gråzon mellan det lagliga och det olagliga och icke heller detta är något som Reklambyrån AB ansvarar för.

Slutligen några exempel på nöjda kunder och vårt arbete för dem:

Väl mött! Hälsningar Carl Von Wachenfeldt, Versktällande direktör Reklambyrån AB

Day of the reckoning

Skaffade en sån besöksräknare, frågan är om det visar sig ödesdigert? Kanske lika ödesdigert som närDr Faustus sålde sin själ till mefistofeles? Time will tell, men kul är det ändå

//Hatt