Så kom den då...

Pressen. Nu kom den. "Jag är i stugan på lördag", "Jag ska göra lingonkransar", "Du kan väl komma om du vill träffa mig". Jaha, klart jag vill träffa dig. Men om jag inte kan då? Betyder det att jag inte vill träffa dig?

Har kommit fram till att jag hade lite tur i tisdags. Folk hade tydligen fastnat i snöovädret mellan nynäs och stockholm i säkert tolv timmar. Måste ha kommit precis innnan de första lastbilarna fastnat. Alltid något.

Nu skall jag iväg och såga lite motorsåg. Ska bli roligt. Bäste herr Far har tillochmed fixat fodrade arbetshandskar åt mig. Mycket bra efter gårdagens extrema handfrysning. Lyssna på Fidelity tänker jag också. Regina Spektor måste ju vara världens vackraste person.

I hear in my mind All of these voices

I hear in my mind all of these words

I hear in my mind All of this music

And it breaks my heart

And it breaks my heart

and It Breaks my Heart

when it Breaks my heart

but it breaks my heart

when it breaks my heart

breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

and it breaks my heart

Sweet love!

Vacker död stad

18:00:
- Vaken 31 timmar
- Åkt båt i 3 timmar och lite till
- Åkt buss i 1 timme i värsta snöfallet
- En macd på fem minuter
- Tåg i kanske 2 timmar
- Buss kanske 1 timme igen

Lite smått tröttsamt. Men nu är jag hemma i SmB. Mörkt och kallt. En vacker död stad som Thåström hade gillat. Men är den död? Tycker den verkar levande, lyser överallt och massa byggprojekt. Tydligen har vi fått god ekonomi i kommunen så därför ska det byggas nya hyreshus. Nya hyreshus, på exakt samma plats som de gamla som revs för ett par år sen. Verkar vettigt, eller nåt. Kul att det inte var så dött som man trodde i alla fall. Frågan om den är vacker? Det är den, men det syns inte i mörkret.

Amatörpsykologen har pratat

När man tänker efter är det inte speciellt konstigt alls egentligen. Hade aldrig tänkt att jag skulle känna nånting alls, men när man sen gjorde det så blir man ju skiträdd. För det är ju så att efter en, två, tre, fyra och fler rejäla omgångar och hårda smällar de senaste åren vill man inte gärna ha en till. Det är ju det man fruktar mest av allt, att tycka om någon alltså. Det har aldrig funkat för mig.
När jag är rädd för nånting tenderar jag att dricka alkohol, i tron att det ska vara lättare, men det funkar ju sällan. Det måste jag sluta med. Nu blev det ju iochförsig en perfekt anledning att fly iväg, kanske mest från mig själv, men följden blir ju även att jag flytt från fler. Gör mig faktiskt inte så himla mycket just den här gången, men det är ju ett beteende som är rätt värdelöst. Är ju inte mer med det egentligen.

Now it's past last call for alcohol
Past recall has been here and gone
The landlord finally paid us all
The satin jazzmen have put away their horns
And we're standing outside of this wonderland
Looking so bereaved and so bereft
Like a Bowery bum when he finally understands
The bottle's empty and there's nothing left

Eller kanske en grej. Gillar inte löften, man måste ju hålla dem, men det är kanske på sin plats att avlägga ett. Jag lovar härmed att aldrig mer dricka alkohol av annan orsak än att ha roligt. Med detta vill jag även be om hjälp, så om ni t ex ser mig i baren svepandes åtta sexor jägermeister på en kvart, dricker 96% läkarsprit, drar i mig två liter vin till en film eller sveper en flaska wisky, säg då till mig. Allt detta har nämligen hänt, av mer eller mindre samma orsaker, men ska aldrig hända mer.

Avslutar med en rolig bild, så ni inte tror jag är asdeppad, för det är jag inte. Skulle vara sweet med ett par Action Jeans faktiskt haha.

Ny favoritlåt

Ibland dyker det upp en låt som bara fastnar direkt. Hörde den först hos jimmy och johanna och gillade den direkt. Texten är sådär lagom töntigt sockersöt, och rösten är briljant. Man blir som trygg när man hör den. Den är skriven och framförd av Lasse Tennander och heter "Rötter" och går ungefär så här:

Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft.
Över hav, bryt dina vågor mot en ny kust.
Oh, oh blås västanvidar blås. Blås in storm och blås in liv.
Över stad över land över hav, blås in musik blås in en ny tid.

Ref : För vi står här på stranden min vän.
Och i mitt hjärta känns ett hugg.
När vinden sliter i din hästsvans.
Och blåser bort din barndoms lugg.
Oh, oh, oh Carol min vän, min honungs paj mitt sockerbär
Kom i håg att våra rötter, dom kommer alltid finnas här.

Så min vän, känn hur vinden blåser än.
Över allt, från öken het och från havets salt
Oh, oh, lyssna min älskade hör, hur vinden blåser här utanför
Ibland ett hot ibland en lockande ton, men viden blåser på gott och på ont

Oh, oh, oh Carol min vän ............................

Måndag-tisdagsopepp

För tillfället känns det mesta rätt så trist för att utrycka sig milt. Sover tokilla och har svårt att äta och så vidare. Känner liksom att det finns ingen anledning att kliva upp ur sängen längre. Jag vet det låter jäkligt tråkigt, men vill bara säga det.
Sitter mycket och lyssnar på musik och studerar texterna, vilket iofs är skoj, men föga produktivt. En favoritrad är från "Mannen i den vita hatten" som går så här:

Och han som stirrar ut från spegeln
det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
& när man hatar den man blivit
& man föraktar den man var
så finns det ingen Gud i världen
som kan ge dig något svar
förutom: Vi ska alla en gång dö...

Kanske låter det deppigt, men det är bara för den är tagen ur sin kontext. Titta bara på en annan rad så förstår man lite mer:

Så du tog min hand i vimlet
och sa: älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Kanske var lite deppigt i alla fall, hehe, men låten är fin ändå. Bättre än de flesta, så för er som inte hört den, ladda ner och lyssna. Kom inte heller med nåt strunt om att "jag gillar ju inte Kent". Det är bara för att du i så fall blundar för vad dom säger.

Själv har jag skrivit en ny dikt, men den vart bara skit, så skickar därför upp en annan som jag skrev för längesen. Den heter "Soldaten" och handlar nog om hur det känns att se hur alla andra har allt du vill ha, men du har ingenting. Men jag vet inte egentligen. Nåt är det i alla fall:

En soldat med kulan i sitt bröst, en gammal kliché som söker tröst.

lungan spräckt har tappat sin röst, skriker ändå, men ingen hör

hur kroppen, liten, svag och skör, rämnar, faller, sjunker och dör

sjunker och dör

Leran är kall men värmer ändå, det kan ingen annan förstå

för de har alla ett fasligt sjå att hålla sig uppe och ifrån

de som betalar deras lån, ja nästan som ett elakt hån

ett elakt hån

Hellre jordens kalla mull, hellre dö för deras skull

hellre falla handlöst omkull från deras falska liv,

från, lyckan, så depressiv. Ett konstigt perspektiv,

men det är soldatens direktiv

soldatens direktiv

Jag måste skaffa ett jobb! Så är det ju egentligen.

Hejhopp långkalsong!

En banal gammal dikt

En dikt jag skrev för ett par år sen, den känns fortfarande aktuell, eller så är det för att det idag är en sån här skitmåndag där man bara vill slänga smöret och hoppa i ån.

Ibland känner man sig som en postlåda vars bästföredatum har passerat:

Halloweenplaner

För en gångs skull är man ute i hyffsad tid med halloweenutklädnad. En fördel denna gång är att det inte behövs så mycket kläder. Å andra sidan krävs det en hel del annat som ni kanske ser på bilderna. Planen är nämligen att klä ut sig till Max Cady från filmen Cape Fear.

"I am like god, and god like me"



"Counsellor! Come out, come out wherever you are!"



Så här ser hans tatueringar ut:



Och till sist ett litet videoklipp: http://www.youtube.com/watch?v=b90Z5FGqwZg

Blir nog asbra detta! Hoppas jag ror hem det bara

// Tjernobylbarnet

Hittade mina gamla dikter

Efter att ha hittat mina gamla dikter tänkte jag göra ett litet försök till att ta upp den tråden igen. Inspirationen tröt dock rätt så ordentligt, jag känner att jag tappat nåt, men kan inte riktigt sätta fingret på det. Ångest och sånt skit har jag ju så det räcker, men kanske är det så att jag slutat bry mig om den? Antingen det eller att den är så fullständigt intryckt nånstans i min enkla lilla kropp och har fått svårt att komma ut.
Kanske är det därför dags för ett avslut, ett länge försenat sådant i så fall? Av den anledningen lade jag lite krut på att skriva ner några rader om Jazzgossen, som jag valde att kalla jazzgossens sista sång.
För att förvirra er lite så lägger jag dock upp ursprunget först, nämligen Jazzgossen och Bluesflickan. Den handlar på ett ytligt plan om två personer som kanske inte passar så bra för varandra, men jag tror även att den handlar om hur man som person kan slitas mellan flera olika känslor, att förhållandet till sig själv är svårt att hantera. Kanske kan man även ana vilka medel som ibland tas till för att hantera det?
Jazzgossens sista sång kan sedan kanske betraktas som dennes steg bort ifrån ett liv som inte fungerade, han försöker slita bojorna till det gamla och istället blicka framåt mot något nytt. Till sist vill jag bara tillägga att även om tanken kanske är god så har den förlorat en hel del i kvalitet på vägen från huvud till penna...men with no further ado:

Jazzgossen och Bluesflickan

Bluesflickan var liten och söt, dansade alltid och log

i regnet var hon blöt, i vita stövlar fick hon aldrig nog

Hennes drömmar var vackra, hennes mål var klara

inget att köpslå eller schackra, det var nåt att spara

Jazzgossen började på anstalt, en mor full av skuld

en verkligt sorglig gestalt, från henne gavs ingen huld.

Gick från yngling till man, aldrig ett barn i tv och press

blev istället bitter bulvan i stadens jakt och stress

En flicka utan koll, en pojke full av sorg

Två barn på samma irrfärd var kollisionen tvungen

ensamma i härjad värld blev deras sång sjungen.

Sjungen med glädje, sorg och vacker lycka

blev mötet deras säkra borg, kanske man kan tycka?

Bluesflickan log och var glad, hon hade sin dröm

Jazzpojken sjöng en annan ballad, han sökte bara beröm

En dansande vit duva, togs i krampaktigt tag

han ville henne kuva, det var hans företag

En flicka utan koll, en pojke full av sorg

Jazzgossens sista sång

Dagarna och åren har gått, jazzgossen är försvunnen

Den sista blomma han sått, var av bluesflickan funnen

Nu står hans skor tomma, och väntar besked

Två sulor ensamt fromma, är hans enda avsked

Under nattens kalla lampor, hade han letat och försökt

Gatan var hans sektor, tyvärr var den alltför krökt

Han gjorde ett misstag, det var inte rätt

Men bluesflickan var hans lag, hans enda sätt

Bluesflickans tårar rann, denna gång förspillda

när jazzgozzen försvann, gick de inte att ombilda

En sista klunk, en sista smak, och botten var nådd

Han lämnade hennes gemak, han var inte längre åtrådd

En fjäril var han nya mål, den måste han fånga

Lätt och utan svaga vrål, dom är nu bara gammal ånga!

Nu är han på väg bort och till, nu ska det lyckas

Kanske får han det han vill; det som så vackert smyckas?

Träningsdagbok

Nu när jag tränar inför det stora Stockholm marathon tänkte jag börja föra dagbok över träningen. Så därför:

Måndag 8/10:
9 km ca 55 min

Onsdag 10/10:
7 km ca 35 min

Tisdag 16/10:
7 km ca 45 min

Fredag 19/10:
8 km ca 50 min + 5 km ca 20 min

Måndag 22/10
7 km ca 25 min

Onsdag 24/10
7 km ca 30 min

Briobil,Briobil, Skit

Som första lilla uppgift, om man nu kan kalla det så, i min kurs i 3D-animering var det sagt att man skulle öva på att göra en Briobil. Ni vet de där träbilarna man satte ihop med hjälp av magneter så att de blev ett tåg av bilar, eller om man så vill, ett tåg.
Självklart tänkte jag redan från början att detta med 3D är en enkel match och valde därför att lägga det på hyllan ett tag. Det visade sig dock snart hur fel jag hade. Säger nu inte att briobilen kan anses som speciellt svår, snarare är den skitenkel, vilket gör det än så mycket värre att ha strulat med den så jäkla länge. För tid tog det, kanske en sisådär fyra timmar, vilket är ungefär fyra gånger så långt som det borde ha tagit. Men, men, jag är ju ändå nybörjare, så det får jag va nöjd med. Så här blev den i alla fall:

Skitjobbiga asbrio!

Nyss var det också midsommar. Gjorde väl en hel del skoj, som t ex en picknick på Fridhem, en visit på högklint och fest på Sländan. Allt var ju egentligen asroligt, men urartade i takt med att alkoholnivån höjdes. Om man bortser från en del så var det i det stora hela mycket roligt, vilket ju ändå måste varit syftet från början.
En del bilder tog ju såklart, men de var inget vidare. Därför lägger jag bara upp ett urval:

Börn burnar i bilen


Bengans öga burnar i bulen

Karamelldans i bussen är nästan lika roligt som banan i bilen

Högklint är HÖGT, men det syns inte här


Högklint är HÖGT och det syns här

Stenkastning blev det såklart

Picknick med sill o potäter

Björn är farligt nära kanten

Aska på fötterna ger ett ganska dött intryck

Briobil och hej! Hilsen fra Hatten

Reklambyrå AB

Äntligen är det klart! Efter tonvis med pappersarbete är min nya reklambyrå uppstartad, kunderna står i kö och bara väntar på mina eminenta slogans. Redan nu har jag fixat några exempel som jag tänkte visa som ett led i min marknadsföring. Så därför:

Reklambyrå AB:s reklamslogans (observera att priser endast är cirkapris):

Tub på burk - För den trångbodde 99:50:-

Mat - För den hungrige 33:-

Kort - För den långe 366:-

Mjuk - För den hårde 699:-'

Hatbrott - För den arge 88:-

Musik - För den döve 3068:-

Kulor - För kastratsångaren 49:50:-

ADHD - För den överkoncentrerade 7896:-

Kista - För den döde 366:-

Glöd på tub - För dig som grillar 502:-

Oro i flaska - För den lugne 333:-

Heroin - För drogmissbrukaren 1:50:-

Svart på burk - För den ljuse 56:-

Snopp på flaska - För den kastrerade onanisten 999:-

Hatt - För den kale 878:30-

Resor - För den hemlöse 544:-

WC - För den nödige 479:-

Gå in på www.reklambyrånAB.se för mer kundinformation. Obervera att alla slogan är upphovsrättskyddade samt att reklambyrån AB inte ansvarar för eventuella besök av Baltic Inkasso vid eventuell överträdelse eller annan störning av vår verksamhet. Enlig egen utsago svävar Baltic Inkasso i en gråzon mellan det lagliga och det olagliga och icke heller detta är något som Reklambyrån AB ansvarar för.

Slutligen några exempel på nöjda kunder och vårt arbete för dem:

Väl mött! Hälsningar Carl Von Wachenfeldt, Versktällande direktör Reklambyrån AB

Day of the reckoning

Skaffade en sån besöksräknare, frågan är om det visar sig ödesdigert? Kanske lika ödesdigert som närDr Faustus sålde sin själ till mefistofeles? Time will tell, men kul är det ändå

//Hatt

Revolutionen är påbörjad!

I fredags var det Kubakaka som i alla fall kvalade in på topp tre bland kakorna. Absolut roligast är ju Framtidskakan som kan sägas stå helt ohotad. Där fanns det episka möjligheter för kostymen, förfesten var briljant och kakan likaså. Om man går efter de kriterierna så hamnar kuba på plats tre. Goda kostymmöjligheter, förfesten mer åt det lugna grillande hållet och kakan skitkul med cigarr, marackas, kubaner, flaggor, revolution med mera. Plats nummer två orkar jag inte räkna ut nu, men det rör sig om antingen Dansband, Bröllop eller Safari. Istället serverar jag några av de få bilder som togs av Tony Montana, aka Jimpen:

De båda kamraterna efter färdigsmidda planer vid Mariás och Miguels hacienda. Camilo Cienfuegos till höger. Hans okände bror Juan till vänster.

Excercis innan avfärd. Nerverna på helspänn. Nu ska Batista få smaka. Hasta la victoria siempre!


Två kubaner och en indier tittade förbi

Jag gjorde slut på problemet genom att skjuta honom med en 32-kalibrig pistol i högra sidan av huvudet [...] Hans tillhörigheter var nu mina. // CH

Kraftigt kremerade kollin

Nyss hemkommen efter ett besök på krematoriet. För vissa kanske det verkar makabert, bisarrt, anmärkningsvärt, intressant, spännande, konstigt eller illaluktande rökigt. Säga vad man vill om det, men det mesta kändes som strikt professionellt, sterilt och under varsam kontroll. Det sköts snyggt helt enkelt.

I kylrummet låg massor av döingar i deras, av släktingar dyrligen införskaffade kistor. I kremationsrummet väntade en liten kista, troligen innehållandes en gammal dam, vars kvarlevor låg näst på tur. Lukten som kändes där kan närmast liknas vid lukten från en bastu, vilket troligen beror på hällen i ugnen samt trät i kistorna.

Ugnen håller en temperatur av cirka 800 grader och en kremation tar, beroende på kroppens massa, dvs mängden kött och ben, runt två timmar. Just temperaturen för ju tankarna till en känd gammal slagdänga av Ebba Grön, men om det finns någon koppling där vet jag ej. Däremot fick vi veta att man eldar med olja, precis som i stort sett hela Sverige förutom skogskyrkogården i stockholm som eldar med gas. Finns ju en bisarr koppling där till saker som hände på 40-talet, men den paralellen tänker jag inte dra.

Nu för att återgå till det eventuellt makabra i ett krematorium. Skulle det vara något så är det doften som kom när den gamla damens kvarlevor fördes in i ugnen och började fatta eld. Inte alls starkt, men ändå med en distinkt touch av kokt fläsk/bränt hår eller naglar. Detta var lite obehagligt, men inte alls som man väntat sig.

Vår guide, krematoriearbetaren berättade för övrigt om Sveriges krematorieanställdas egen vänförening som träffas årligen för någon form av festlighet. Lät lite som en bash av sällan skådat slag, men egentligen, hur festar en sal fylld av krematoribrännare? Troligen precis som alla oss andra, men man kan aldrig veta. Galghumor var det gott om i alla fall. Vad tror ni t ex en kremerare köper i fiskdisken? Gravlax såklart! Humor på hög nivå, eller?

Sammantaget en berikande upplevelse på olika sätt. Inget anmärkningsvärt bisarrt i alla fall, vilket ju är skönt.

Nu skall jag öppna antagningsbeskedet. Kanske blir det ytterligare ett besök på krematoriet idag med andra ord. Annars lyssna lite på Lite de parade, som ju givetvis skall spelas på min begravning. Så grymt fin låt.

I have to go away, som Cat Stephens sjöng, fast såklart inte än, även om vi alla skall den vägen vandra. Men för att lätta upp stämningen lite:

Men vänta nu, var den rolig tänker du. Ja, det är den! Fast bara lite. Kanske anmärkningsvärt bisarr, men vem vet?

Hatten på och hej då!

Poster till sittning

Klockan är nu 04:59 och jag är hyfsat klar med en poster till GotArks sittning den 5:e maj. Orkar inte göra mer nu så den får duga. Är ändå lite bra får jag hoppas. Har trots allt en del element härrörande från 90-talet som temat är och så är den nästan lite Jan Stenmarkig på något sätt. Förvisso att ta i men det skiter jag i.

HejHopp!

Gammalt

Jag undrar när ordet gammal kom. Fanns det när allt var nytt? Kom det gåendes eller krypandes?

Gammal eller ung? Ny eller gammal?

Bara en rolig bild

Lök o sparrissoppa/ Hattfan

Nytt ord, fast gammalt

Visst är det kul när man lär sig ett nytt ord? Det tycker jag i alla fall, det är som att upptäcka att saker och ting faktiskt inte är som man trott de varit. Synen på omvärlden blir för evigt förändrad när ett nytt ord stuvas in i förrådet. Tänk bara efter så fattar ni. Ett nytt ord gör ju att något läggs till, alltså ser ingenting, eller om man så vill den totala upplevelsen som man samlar på sig under sitt liv, inte alls likadant ut längre. Ingenting är det samma, allt är annorlunda. Fast å andra sidan är nya ord oftast gamla så den sammanlagda bilden, den sanningsenliga bilden är ju densamma. Skillnaden är ju bara att man ser den annorlunda, mer fullständig. Men i och med att den sanningsenliga bilden även är att vi ständigt kommer lära oss nya ord som är gamla, så innebär ju det att det är just det som är den sanna bilden. Alltså kan man även säga att min bild av omvärlden nu förvanskats och gett ett uttryck för min och andras ständigt förvanskade syn. Men den var ju sanningen, eller? Man blir ju mer och mer tokig, kanske är det bäst att lämna det där?

Vilket är då mitt nya fast gamla ord? Jo, RAMMELBULJONG! Sug på den ni. Problemet är att jag inte riktigt förstår exakt vad det betyder. Har det med buljong att göra, undrar ni?

Buljong eller RAMMELBULJONG?

Nej, det har inget med buljong att göra. Fast förvisso en aning som vi skall se. Men kanske har det med guldtackor, ni vet gold bouillons som piraterna gillar att tugga på, att göra kanske ni undrar vidare?

Guldtackor eller RAMMELBULJONG?

Även här är svaret nej, även om det kan vara en anledning till att RAMMELBULJONGEN äger rum. Som ni märker så blir man inte riktigt klok på det. Därför kanske det bästa är att konsultera en ordbok.
I Svensk Etymologisk ordbok från 1922 kan man på sidan 624 läsa följande:

"rammelbuljong", Hagberg 1848, Dalin 1853, till rammel i betyd, 'stryk' (se ramla) o. buljong; till den talrika grupp av beteckningar för 'stryk' o. d., som syfta på (framförallt varma) maträtter; jfr särskilt ty. prngelsuppe o. f. ö. under fisk o. koka. Enl. Björkman Spr. o. st. 2: 91 dock egentl, omtydning av eng. rnmbullion, tumult, även om ett slags destillerad dryck. Om denna senare härledning skulle vara riktig och den ursprungliga betydelsen av det eng. ordet vore den av en viss dryck, hörde det i alla händelser till samma betydelsesfär som de ovan åsyftade synonymerna. (Den engelska motsvarigheten till Hagbergs rammelbuljong har icke rumbullion).

Blev ni nåt klokare? Det blev inte jag heller. Det ska betyda slagsmål, eller ett kok stryk osv. Men uppenbarligen är förvirringen stor, och har så varit länge. Gammalt möter nytt och det är desamma som alltid. I förändringen ligger det konstanta, i det dynamiska ligger det statiska. Därför kan vi vara lugna, allt är och förblir det samma, det sanna, så ta det bara lugnt, luta er tillbaks och akta er för Rammelbuljongen. Om det nu inte är en destillerad dryck iofs, då gäller det att snabbt ta den till vara innan andra lägger sina långa fingrar på den. Inmundiga den och ni skall se att världen förändras. Det kan med andra ord vara som så att det är Rammelbuljongen som står för förändring och är den dynamiska kraften. Förvisso har den ju i så fall alltid varit det och är i så fall ett statiskt fenomen. Men i så fall är ju allt det, förutom att vår betraktelse av dem skiljer sig, vilket ju iofs ger vid handen att allt inte är statiskt, då vår betraktelse är dynamisk. Nu blev ni osäkra va?

Något som är säkert är i alla fall att rammelbuljong är någon form av smörj eller liknande. Eller hur var det nu?

Ramla inte i buljongen! Hej hopp, långkalsong!

PS. Enda anldeningen till detta inlägg var att jag ville få en anledning att lägga upp en bild på buljong. Men å andra sidan, rammelbuljong, det är ett ganska roligt ord. DS.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Tina!

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Ibland ser och hör jag spöken. Vet inte om det beror på hallucinationer, men vem kan veta det?

2. När jag vid cirka tolv års ålder fick veta att jag var närsynt var jag fullständigt livrädd för att visa mig i glasögon. Det resulterade i att jag aldrig hade dem på vilket gjorde att jag var tvungen att lära mig hur det såg ut när folk sprang, för att kunna klara av fotbollsmatcher och träning. Jag såg alltså inte mina medspelare utan hur det såg ut när de rörde sig.

3. Jag samlar på gamla kameror, men jag använder dem inte. Gillar hur de ser ut, inte deras funktion och finesser.

4. Jag är släkt med Dan Andersson, ni vet han som Thåström sjunger om i låten ”Black Jim”. Kanske därifrån svärtan kommer, vem vet? Gillar den tanken, även om den givetvis är helt befängd.

5. Min favoritmaträtt har jag bara ätit två gånger i hela mitt liv. Båda gångerna i österrike innan 1994. Det är de fullständigt underbar österrikiska pepparbiffarna det gäller. Har dock ingen aning om det är någon speciell specialitet för Österrike eller bara en lokal delikatess på en viss restaurang. Därför är chansen liten att jag nånsin får äta den igen. Likväl är det och kommer alltid vara min favoriträtt.

6. Jag hatar fötter! De är äckliga, fula och oformliga. Vid nyktert tillstånd måste jag noga torka av dem innan jag går till sängs. Vid berusat tillstånd tenderar jag att glömma bort det.

Jag utmanar Tobias, Joel, Pia, Olle, Kallekatt och Bertil "en svensk tiger"/"Barna hedenhös" Almqvist

Tentamensångest - Inte

Imorgon är det tentamen i animalosteologi. Märkligt nog är jag inte speciellt orolig. En sån sak brukar oroa, alltså att man är orolig för att man inte är orolig, men inte ens det är något jag känner. Borde jag vara orolig för att jag inte är orolig över att jag inte oroar mig, det är frågan? Svaret är enkelt; jag är inte orolig därför är jag inte det helt enkelt. Man får lämna frågan så, svårare behöver det inte vara.

För alla er som tycker att humanosteologi är svårt och krångligt kan jag bara säga att animalen är mycket svårare. Man har ungefär åtta gånger så många ben att memorera; knölar hit, bullar dit, kanter hit, bollar dit, hattar hit, insicuror dit bla bla bla. För att illustera tänkte jag lyfta fram lite fakta om svinens metacarpaler, dvs handlovsben, i enlighet med vad som står i det eminenta anteckningsblocket. Viktigt att betänka i sammanhanget är att dessa ben är små, i storlek av t ex en tärning give or take. Därav ter sig det hela lite fräckt finurligt samt krångligt. Kanske till och med flummigt för en del, men sån är hatten, sånt är livet.

• C3: "ser lite ut som en hund med ett ben i munnen"

• CU: "Nedre sidan mot dig skall ha en skåra, då är den sluttande delen av ledytan på den sida benet kommer ifrån"
• C4: " Ser lite ut som en bagge med kort mun"
• CR: "Hittar ingen uppenbar formliknelse"
• CA: "Ser lite ut som en kobra som höjer sig över sitt byte"

Lägg till detta en miljon ben till så förstår ni att det enda att göra är att hoppas ni förstår det bättre än jag. Kanske skulle tänkt på att fylla anteckningsblocket med mer matnyttiga saker som går mer rakt på sak, som t ex inkladdad senap, hamburgerjox eller renskav. Men nu är det försent för det och lika glad för det är jag.
Fick ett bra tips av en god kamrat, nämligen att lämna in blankt med texten:

"Jag lämnar in blankt på grund av att jag helt enkelt inte kan tillräckligt mycket. Hoppas ni kan ta det i beaktande vid betygsättningen"

Vore roligt. Omtentamen nästa!

Avslutar med nåt helt annat:

Turktyg åt alla! Hej hopp

Krakow, hattens hemstad. Eller?

Det ryktas att Krakow ligger i Polen. Enligt mina källor är detta ytterst felaktigt. Krakow ligger nämligen i helvetet! Självfallet är det relativt i ett kronologiskt perspektiv, men det väcker ändå intressanta frågor. För mig är dock den intressantaste följande:

Undrar om det finns hattar i Krakow?

Jag hoppas det, eller gör jag? Finns det så bör det finnas, finns det inte så bör det icke finnas, så enkelt är det. Här får vi dock ta ordet enkelt i en vid bemärkelse då enkelt även kan va oerhört svårt. Vi snuddar här vid det klassiska dilemmat inom hatten, nämligen det som kallas för hattdilemmat. Bör det finnas hattar? Eller bör det inte? Finns det hattar? Finns det hattar i Krakow? Avör själva:

Följdfrågan är även den given och av stor vikt. Vad är detta? En hatt, en banan, en boll, en transistorradio, en trädgård eller är det en smäcker skonare i havets böljor blå? Varför inte Elvira Madigan eller Ivar Oljelund? Kanske inget av det? Även här får ni avgöra själva...

Absolut inte kravallerna i Köpenhamn