Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again

Dödligt trött på att jobba. Alltså då menar jag inte jobbet i sig utan på att man måste stiga upp så jävla tidigt på morgonen. Jobbet i sig trivs jag med och börjar kunna mer och mer. Märks tydligt att jag blir testad mycket oftare nu när jag blir ensamt ansvarig på fredag. Det kommer nog gå bra men har fortfarande vissa problem med att veta hur mycket varje legeringsficka rymmer. En del ger utslag efter 10 ton, andra efter 20 och vissa efter 30. Lägg därtill att skoporna materialet kommer i är olika stora så blir det ännu knivigare. Men kommer gå bra. Har bara ett par hundra saker att hålla i huvudet så det blir inga problem....haha

I måndags var det för övrigt om stålverksarbete på discovery. Mike Rowes Dirty Jobs. Grymt bra serie och bra reportage om stålis, men tyvärr är ju amerikanarnas stålverk så sjukt omoderna. De gjorde ju grejer som vi slutade med för 30 år sedan till exempel. Inte undra på att dom har importförbud på stål. Utan det skulle deras stålverk runt Detroit och Pittsburgh sedan länge slagits igen. USA frihandelns förkämpe haha!

Övertid Övertid Övertid

Idag blir det jobba över med en sisådär 4-5 timmar. Skall flytta 8 ton gjutmassa eller vad det nu var för hand. Blir fint, eller inte. Slipper ialla fall gå på gymmet ikväll.

Tibet, Kina och OS

Har suttit många gånger den senaste tiden och diskuterat Kina/Tibetfrågan som nu är högaktuell iochmed protesterna där och OS som snart går av stapeln. Vad jag ofta förundrats över är bristen på rannsakning och nyans i debatten som förs i tidningarna. Av någon anledning förefaller det helt självklart att Tibet ska vara självständigt. Ingen verkar ens fråga sig varför.
Äntligen har det dock kommit lite nyans i tidningarna. Jan Myrdal gör i dag ett bra debattinlägg som berättar om situationen i Tibet ur lite mer nyanserade perspektiv. Läs den på:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article2209129.ab

Självklart fördömer jag alla fall av brott mot mänskliga rättigheter, men vad folk inte verkar förstå är att Kina i princip är tvungna att agera som de gör. Ett fritt Tibet skulle få stora konsekvenser i hela regionen, ja hela världen. Hela Asien skulle destabiliseras. Andra regioner skulle utropa sin självständighet, och vad skulle t ex länder som Pakistan och Indien göra i ett sånt läge? De skulle inte sitta stilla och titta på, vilket troligen skulle ge följden att Indien/Pakistan-konflikten i Kashmir skulle blossa upp. Tänk vidare om t ex Taiwan skulle få för sig att agera, den gamla konflikten ligger ju där och gror precis som den i Kashmir. Farorna är utan tvekan större än förtjänsterna, det är helt klart.

Vad folk verkar missa är vad munkarna i Tibet med Dalai Lama står för. De är inget frihetsälskande folk som tror på ickevåldsprincipen, åtminstone inte de som de facto är ute på gatan och protesterar. Till exempel kan man undra varför alla verkar tycka det är fel att polis och militär slår ner upplopp och våld från tibetaner riktade mot en specifik folkgrupp, nämligen kineser. Det skulle varenda nation göra, man kan inte tillåta våld mot oskyldiga. Vad skulle hända om t ex samerna började misshandla och slå sönder norrlänningarna? Självklart skulle staten ingripa.

Sedan gamla tider står Dalai Lama och tibetmunkarna för en diktatur som om möjligt är värre än den i Kina. Så var det då i alla fall, en teokratisk diktatur med feodal struktur där en elit förtryckte massorna. Nu kan man ialla fall med säkerhet säga att Dalai Lama står längre högerut än påven och ser förmodligen sin chans nu med OS och Kosovofrågan att få stöd för något som alla verkar tro är det enda rätta. Men det är det inte! Tibet skall tillhöra Kina ända tills dess att världen är mogen att en gång för alla avskaffa fenomenet nationer som ju i själva verket är en konstruktion utan större grund. Det är det inte tid för ännu, i synnerhet inte i Kina.

Vad man än tror på gällande detta så måste man alltid fråga sig om det är tveklöst rätt att ställa sig bakom alla självständighetsförklaringar, som den i Kosovo t ex. Vad är poängen? Skiljer vi inte folk åt mer genom ogrundade självständigheter? Borde vi inte göra tvärtom, att inkorporera dessa regioner mer i styret och låta dem påverka mer. Inte bara i sitt "eget" område utan även mer på nationell nivå.

Ytterligare en aspekt i denna fråga är dessa protester och släckandet av OS-facklan. Man kan undra hur pass uppblåst detta ändå är. Jag menar, detta "uppror" i Tibet är inte i närheten av lika stort som tidigare och då har protesterna mot Kina legat på en låg nivå. Nu är det ett relativt litet "uppror" och hela världen rasar mot Kina. Vilken kretin som helst förstår ju att det beror på dagsläget. Det är oerhört lätt att få politiska poäng och stöd för detta just nu. Därför passar dom på. Det är inte primärt för att missförhållandena i Tibet blivit större. Blir nästan lite upprörd på att detta tar folkus ifrån områden där förhållandena faktiskt är betydligt värre. Varför inga protester mot Brunei? Varför inte mot Saudi-Arabien? Varför inte mot Syrien? Varför inte mot Israel? Varför inte mot Indonesien och Östtimor? Skulle vilja se en exiltibetan beklaga sig och protestera mot någon av dessa regimer istället. Då skulle löjets skimmer skingras och dubbelmoralen försvinna.

Tack för ett inte helt politiskt korrekt inlägg, tyvärr.

Stuga i Trysil

Det verkar som att vi äger en stuga i Norge. I Trysil närmare bestämt. Det är nämligen som så att dom som köpte vår stuga för cirka 20 år sedan inte ordnade med lagfart på den, så den står fortfarande på min far. Huruvida det spelar roll vet jag ej, men köpebrev borde gå före. I normala fall skulle det vara lätt att lösa. Köparen visar upp sitt köpebrev och saken är ur världen. Nu har dock köparen avlidit och har inga arvingar, så det kan med lite tur bli så att vi ännu en gång äger vår gamla norgestuga.
Har kontakt med Norge och Trysil Kommune, får se hur det går. Förmodligen tillfaller stugan kanske nån norsk motsvarighet till allmäna arvsfonden, men man vet aldrig. Kanske tillfaller den oss.

Inbrottsvåg - Idiotvåg

Har varit en serie inbrott här nu på jobbet. Är ju måttligt kul. Det måste sluta nu, inte något vidare roligt för dem som för sina skåp uppbrutna. Lite roligt är det dock att de så kallade tjuvarna alltid går in i skåpen där arbetskläderna förvaras. Där finns ingenting av värde, men ändå fortsätter det. Två gånger på en halv vecka nu. Nånting står still i hjärnan på idioterna. Därav idiotvåg.

I övrigt var det trist att jag inte fick jobbet på vikingabyn, hade sett fram emot att jobba där med Jimpylimpy, men nu blev det inte så. Troligen är det så att man antingen måste vara med i Gutniska gardet eller vara tjej för att få jobba där. Jävligt synd om det vore så, för mig veterligen kryllar det av lajvnötter i GG, i stort sett alla utom Eric, Jimmy och Johan samt några till. Att dom vill ha fler tjejer kan jag förstå, det blir mycket mer realistiskt i byn då. Nog om det. Ska ändå på en annan intervju på fredag, så då mina vänner kommer jag till Visby och gör stan igen.

PISS/Råtta

Arbeit macht frei

Arbete ger frihet? Nej, det stämmer inte, däremot skänker det mening. Eller gör det? Ja kanske, men ett som är säkert är att arbete ger trötthet och utslitning. Har nu jobbat över varenda dag sedan tisdag, sen fortsatt direkt från stålverket till skogsarbete, så onsdag till lördag har blivit jobb från 07-19 och nu sitter jag här på söndagen. Lägg därtill två gympass och vedhuggning hos farmor så blir orden desto mer sanna. Arbete ger trötthet. Frihet ger det absolut inte.

Orsakade precis ett litet tillbud med traversen. Blev inget allvarligt, men kunde gått åt helvete. Mycket av mitt jobb går ut på att stå på en 4 våningar hög plattform och köra upp tonvis med material av olika slag. Har blivit svinfinurlig på att hantera traversen, det går som på löpande band. Därför tänkte jag att nu testar jag att köra på känsla, det vill säga att köra utan att titta. Sagt och gjort började jag köra. Allt gick helt perfekt, tills jag skulle in över själva plattformen. Då brakar det till ordentligt och hela plattformen sätts i gungning. Som tur var lyckades jag avvärja katastrofen genom att snabb slå på backen, annars kanske hela plattformen dragit ner i golvet, med mig ovanpå. Reaktionen på detta kanske skulle vara rädsla eller en viss skakighet, men nej hehe. Var utan tvekan det roligaste som hände idag.

För övrigt måste jag nog till ögonläkaren. Har bara blivit värre sen jag stirrade in i ugnen där för två veckor sen. Något har gått sönder därinne i ögonen tror jag.

A cheesier snack

Sjukt kul igår. Ostman gjorde succé. Mycket fina grejer som hände. En trevlig tid. Synd på Stoffe bara. Hoppas handen hans inte blev alltför skadad och att det andra löste sig. Berra var också en sjukt fulsnygg hund!

Håkan Ostman

Ost är gott, i alla fall herrgårds och hushålls samt gouda

Förgyllde dagen...

Tatuerade mig idag. Tatueraren verkade grymt nöjd med mitt motiv. Han sa att jag hade förgyllt hans dag. Kanske är det något speciellt med kåkfarartaueringar i deras kretsar. Antingen det eller så tyckte han att det var så sjukt skadat och roligt på något sätt. För övrigt var han en gammal nazist som bott i dalarna och umgåtts mycket med Ludvikalegenden Micke Byman. All från Ludvika vet vem han är, och de flesta var jävligt rädda för honom när det begav sig.

Hade även arbetsintervju idag. Tror det gick relativt bra, bedömer mina chanser som hyfsat goda. Besked kommer nästa vecka.

Mycket nu

Mycket fint som händer nu. Torsdagen blir nästan fulltecknad. Först ringde vikingabyn, blir intervju där klockan ett. Sedan bokades en tatueringstid in. Trodde det skulle dröja, men han hade tid redan på torsdag klockan elva, så det blir tamejfan briljant.

Visby

Visby. Räcker så. Club Digger ikväll

Don't look at the sun...

Det sägs ju att det är skadligt att titta direkt på solen, ja inte bara sägs, det är ju så. Har nu även märkt att det kan vara skadligt att titta direkt in i flytande järn. Dock väldigt lockande, precis som solen, att se ljuset, se hur det flyger gnistor och hur slaggen forsar fram, kubik efter kubik. Hundratals liter av glimrande guld. Väldigt lockande. Så pass lockande att jag nu haft svarta fält i synen i en timme. Kanske dåligt....går säkert över.

En liten Teaser

Håller som sagt på att återskapa Ludvikalurgen. Har extremt mycket ideér och är väldigt sugen på att avslöja något innan allt blir officiellt. Så därför gör jag det helt enkelt.
Ett av våra fokus som orchlajavare har ju alltid varit att undersöka människans nattsidor. Denna gång kommer fokus ligga på resultatet av människans nattsidor. Det blir med andra ord lidande och högst troligt fler människor än orcher. Några ledord är:
- Ett godståg i Tyskland i maj 1943
- En dieseldriven båt på havet mellan Somalia och Yemen
- Ett interneringsläger för japaner i USA
- En jävla massa kedjor

Smaka på det. Låt fantasin flöda, så ska ni se att inom en snar framtid kommer något grandiost att hända!

Ludvikalurgen - återkomsten

Härmed aviseras att Ludvikalurgen håller på att väckas till liv igen. Sitter och jobbar med nytt koncept och kommer inom snar framtid trycka på startknappen och liva upp mellansveriges bästa orchgrupp och tillsammans kommer vi ta den till nya höjder! Håll ögonen öppna!

Vissa grejer

Vissa grejer stör mig. En är personer som agerar struts eller kör nån sorts silent treatment. Jävligt töntigt och jävligt sympatilöst. En annan är vardagsrasism. Så jävla nära att sopa till en djävla gubbe idag i omklädningsrummet. Ska inte säga vad han sa, men det berörde en ny anställd av annan etnisk härkomst. Så jävla töntigt det med. Besannar ju även fördomen nummer ett mot fabriksarbetare, dv s att dom är inavlade bondeäckel med mindre intelligensnivå. Hittills har den fördomen konstant motbevisats, men nu vette fan. Vilket jävla mongo. Säger han nåt mer eller ens använder hudfärgen för att beskriva en människa ska jag tamejfan ge honom ett kok stryk och sedan börja kalla honom utifrån hans yttre, d vs fet, ful, äcklig och jävligt intelligensbefriad. Okej, det sista var inte hans yttre, men det kan han ta ändå.

Hittade en artikel som var jäkligt bra. Handlar inte alls om detta, men om livet kan man säga. Läs den och känn igen dig.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_933209.svd

Ikväll...

Ikväll tittar vi givetvis på Lille Al Fadji klockan 22:55 på Femman. Ska bli intressant att se hur roliga dom blir med lite mer resurser och tid.

Jobba

Segt att stiga upp klockan 06 på en söndag kanske, men nu sitter man på jobbet igen. Sa till farsan på skarpen nyss om att han ska ha hjälmen på sig och det verkar som det gick fram. Jag menar, precis som att det kommer vara det första jag tänker på när han fått nåt i huvudet att gå dit och lägga dit hjälmen...sen att det typ räcker med att reparatörerna kanske glömt en liten mutter där 3-4 våningar upp gör det ju bara mer viktigt.

För er som undrar så brukar folk gå o lägga sina hjälmar bredvid folk som dött för att familjen inte får ut någon ersättning om personen i fråga inte hade hjälm på sig.

Fan så najs!

Har skrivit en hel del om allt skit i mitt liv på sistone. Det har ju varit jobbet, visby och världens finaste fröken i Visby som har gjort mitt liv jävligt miserabelt. Nu har jag dock goda nyheter!

Har haft en tredagars traverskurs denna vecka och idag var det slutprov. Klarade alla delmoment på första försöket tillochmed. Det är fan inte illa, var bara jag och två till som lyckades med det. Inte så konstigt heller, är sjukt svåra moment som man ska klara med millimeterprecision. Bland annat slalomkörning med en stålbalk på nåt ton, doppa en krok i ett smalt litet hål samt parkera och lasta ner en stålskiva mot en pall utan att pallen välter. Och allt måste man klara två gånger på raken, känns nästan svårare än förarprovet till bil. Så jag är sjukt nöjd! Nu är man certifierad att köra traverser/kranar som lyfter upp till 400 ton. Inte illa pinkat!

Sen har jag nu beslutat att lägga den här fröken bakom mig. Om hon inte vill prata så är det hennes förlust. Bara trist att inte få reda ut allt, för jag tror att det mesta bygger på missförstånd. Jag menar, jag är, var och kommer nog förbli kär i henne ett bra tag framöver, men tror att hon trott motsatsen. Sen att hon i princip ignorerar mina försök att fixa till det gör ju inte saken bättre. Nu är det upp till henne, men mitt hjärta säger att hon inte kommer höra av sig, och det går på nåt sätt att hantera. Synd bara att hon inte säger nåt själv. Sirie är nog min största förlust någonsin. Mitt råd till alla er som läser min fula lilla blogg är att aldrig fastna i det beryktade sms-träsket, man bara missuppfattar saker. Ring eller prata över en fika istället, det går bra mycket enklare då och missförstånd kan inte uppstå.

Har nu också hittat nåt annat att hoppas på och jobba mot. Skall tamejfan hitta ett jobb i visby och flytta dit inom en månad. Jag är säker på att jag klarar det.

Nu skall det tränas löpning. Igår körde jag en timmes simning och därpå två timmars stenhårt gymmande. Min kropp börjar nu bli sjukt deffad, vilket passar perfekt till min framtida tatuering. Motiv är bestämt och klart, men det får ni se när det är klart.

Avslutar med en Smedjebackshistoria som jag glömt, men nu fått berättat för mig igen. det var så att en bekant satt på krogen och fjantade sig och heilade etc. En annan bekant, vi kan kalla honom J H vilket är hans initialer. Rycker då helt sonika tag i hans hand och biter av honom fingret. Det är sånt som händer på kvarterskrogen i Smedjebacken.

//Hejsvejs

En av alla dom

Idag var en relativt bättre dag. Traverskurs och utbildning i arbetsmiljölagen var ialla fall något stimulerande. I övrigt kan detta få sammafatta en del:

Jag är en av alla dom som flyttat hit, till stora stan, för karriären.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.

Jag är en av alla dom som har ett liv utan nätter, utan dagar.
Jag är en av alla dom som kan gå vilse, när som helst, om jag behagar
se tiden an.

Och jag går gärna vilse just inatt.

Jag är en av alla dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger.
Minst hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara.
Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara
en av alla dom.
Jag vill vara lite mer för Dig inatt.

Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.

Och ibland är allting kaos,
och jag blir mörkrädd mitt på dan.
Ibland behöver jag en paus
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan.

Betydelslös

Uppenbarligen helt betydelselös. Verkar så i alla fall...

En gång...

...hoppade en gubbe i ugnen, fick jag höra. Hela han försvann innan han ens nuddat ytan. Sedan flöt hans träskor på ytan i någon sekund. Sådant funderar man på liksom. Turligt nog är det inget man vågar.

Men nu har jag i alla fall sökt ett jobb på Gotland. Är det någon som vet något mer man kan söka?

Vill inte vara här längre

Vill inte vara här längre. Ska fixa jobb på Gotland. Detta funkar inte längre. Har inget liv längre. Vet nån något?

Jävligt dålig

Känner jag mig. Mest för att jag är det. Helgen svängde fort från skitbra till jävligt dålig när jag lyckades bli full och dum i huvudet. Vissa sysslar med självmord när de känner så här dåligt, det tänker inte jag göra dock. Mestadels för att det är så jävla okonstruktitivt.

------------------------------------------------------

Känner att jag håller på att förgås. Det blir aldrig som jag vill och drömmer. Alltid skiter det sig på nåt sätt och nu sitter man här på sitt råtthål till jobb. Ensam och nedstämd.

------------------------------------------------------

Man undrar ju om det finns nån som kan hjälpa en? Får inget svar från personen i fråga, men kanske nån annan? Behöver bara ett ord, nu är jag bara hjälplös...Om ni visste vilken jävla kokong jag lever i så skulle ni förstå. Här finns inget för mig, går till jobbet, går hem från jobbet, går till jobbet, går hem från jobbet. Allt som man en gång haft har fryst till is och man kan bara hoppas att det på något sätt finns kvar. Därför blir ju konsekvensen av en urflippning när man väl är hemma så mycket värre när man kommer tillbaks hit och går till jobbet, går hem från jobbet, går till jobbet och går hem från jobbet.

Die Wacht am Uggarde Roir

Träsket var fuktigt den dagen

Life is Life

I Hemse hittar man det mesta av livets nödtorft

Modefärgen brandgul reflex

Idag fick jag en ny jacka som ersätter den jag brände upp i förra veckan. Den kom i modefärgerna brandgult och reflex. Ja, jag vet att reflex inte är en färg, men det får räknas som det i detta fall då det ger en påtaglig mode-effekt. Till detta bär jag nu en sprillans ny hjälm i modefärgen gul samt ett par ömsint nedlortade arbetsbyxor som ursprungligen gick i modefärgen blå. Med vinden i modehåret cyklar jag runt, matchande med min orangea modecykel.

Idag går jag för övrigt med i facket. IF metall, morfar ska pröjsa. Och igår gav jag min gode far ett kryddland i födelsedagspresent. Fattas bara att börja gräva ut det, men vad gör man inte. Det är ju trots allt jord i modefärgen brunt som skall bearbetas.

Svavel

Det luktar svavel. Svårt att andas. Sticker i halsen. Man hostar. Sånt är livet. Det är min pappas födelsedag. Har inget med svavel att göra. Men det luktar svavel. Svårt att andas.

Jag trodde jag var bäst, men det var jag inte. Det var han

Själv går man av för hackor, det gör inte Stenmark. Inte gud heller för den delen.

Vet nån vem som är diktaren?

Då en ungmö med gyllene lockar

därhän det bringar

att hon till bön syndarens

läppar tvingar

Då ett förtorkat mandelträd

under blom sig sänker

och ett skuldlöst barn för en okänd

sina tårar skänker

Då skall i dessa salar

åter friden bo

då får slottet Canterville

för evigt ro

Stockholm

Rätt så grym helg måste jag säga. Två mycket trevliga kvällar avnjöts i Stockholm, den första hos Bengan och Stoffe samt på the Anchor. Den andra hos Clara, Constanza och Linus. Jäkligt skoj att träffa alla! Det var Linus, Clara, Constanza, Bengan, Frida, Stoffe, Katrin, Olle med flera. Mycket trevligt. Nu ser jag fram emot torsdagens resa till Visby! Finns så många jag längtar till att träffa.

Angående jobbet så börjar jag få rejält ont i nacken av att köra traversen. Drygt att stirra upp i taket hela tiden. Skulle behöva massage av någon tror jag...

Pis!

Tar en paus

Nu får det vara bra med bloggandet ett tag. Tänker inte skriva nåt förrän jag har något roligt att skriva. Istället tänker jag spendera min tid med att ligga i soffan framför brasan och läsa böcker. Punkt slut, over and out. Dock var den här dan ganska bra, men men, blir ju bara nonsens att hålla på och skriva en massa nojs.

Börja knarka?

Tror att jag ska börja knarka. Knark är bra och knark behövs ibland. Speciellt idag. Jävla skitdag. Vill höja dopaminhalten. Är det t ex kokain som gäller? Vart köper man knark? Hur mycket kostar knark? Är knark farligt? Jävla skitliv. Går inte att prata med nån heller, allra helst inte farsan för så fort man säger att man tycker nåt är jobbigt blir han förbannad och svarar: "ja, men flytta tillbaks till Visby då!"

Jävla skit. Jävligt betydelselöst och jävligt jobbigt, jävla fittjobb, jävla rövsmedjebacken, jävla tråkigt allt. Man gör alltid saker man inte vill göra och tamigfan aldrig saker man vill göra. Jävla värdelöst, jävla betydelslöst allt känns. Dra åt helvete, jag ska börja KNARKA!

Grattis morfar!

Idag fyller min gode morfar år. Skulle tro det blir 81 om jag räknat rätt. Född 27 är han i alla fall. Därför skall jag dit och fira honom med tårta och kaffe. Känns som att det är det minsta man kan göra efter all hjälp jag fått ekonomiskt av honom.

På jobbet idag lyckades jag med bedriften att bränna sönder ryggen....ryggen på jackan alltså. Det var så jävla kallt så jag tyckte det var en bra idé att luta sig mot det nyss färdiga stålet. Värmer finfint i den gråkalla vinden, men bränner även finfint sönder jackor.

Något annat har väl inte hänt, börjar gå på rutin detta nu. Samma sak varje dag, varje dag i tio månader. Känns tungt när man ser det så, men är nog ett krav för att man ska palla det. Blir liksom ett stilla lunk där dagarna bara flyter på och in i varandra. Blir dock jäkligt trevligt med ett avbrott i helgen för att festa i Stockholm hos Clara och dem, samt nästa helg då det bär av till Visby. Blir en äkta långhelg tillochmed, torsdag till söndag. Har fått löfte om att låna bilen av bäste herr Far också, så det blir fan skitbra!

Hittade nu precis tillbaka till en gammal god site. Trodde den var borta sen länge, men icke. Gå in på http://www.yoox.com/. Där kan du fynda finfina märkeskläder. Fast vette fan om jag ska tillåta mig själv att ge modetips haha, men det får gå. Sidan var väldigt billig och bra förr i tiden i alla fall. Kanske är så fallet även nu.

Så mycket för så många, men bara en för mig

Jag har damm i näsan och i ögat. Svart, sotigt och...ja svart. Därför ska jag simma.

Hon öppnar dina gömmor och lyser dina spår

Hon väver dina drömmar och helar dina sår

Hon är som källors vatten, en klar septemberdag,

men vart hon går om natten - det vet bara jag.

En sommardoft om vintern, som visar att du finns.

Han både är och inte, som kärleken du minns.

En dröm om något annat, en evigt annan dag.

Men vart han alltid stannat - det vet bara jag.

Så mycket för så många, men bara en för mig.

Så omöjlig att fånga, men ändå så hemma hos mig.

Hon öppnar dina gömmor. Han visar att du finns.

Och väver dina drömmar, som kärleken du minns.

Hon målar ljus i svärtan. Han är en morgondag.

Men vart du har ditt hjärta, det vet bara jag...

Söndagsjobba

Ja vad säger man. Upp klockan 06 på en söndag, mycket trevligt, eller inte. Dock jävligt bra, för kan ta ut en kompledighetsdag samt även tjäna nästan 1000 pix tack vare ett par timmars traverskörning. Betyder ju att min framtida Visbyvistelse förlängs med en dag :-).

Skrev en jäkla massa dikter igår. Det mesta vart skit, men något litet korn av sanning kröp nog fram.

Man ska inte...

...skicka sms till fel person. Speciellt inte när det är ett internskämt som mycket möjligt kan tolkas fel. Skulle skämta lite med Jimmy om en sak jag skickat till honom och skriver följande:

"Hoppas dom funkar nu bara. Annars får jag komma till ön och döda negern så kan vi beställa in en krympling från Bhutan istället"

Nu skickade jag det till Sirie. Grejen är att min cp-mobil inte sparar alla inkomna sms, och nu låg ett från henne överst. Trött som jag var så svarade jag på det istället i tron att det var Jimpylimpy. Lite lustigt och tokigt kanske, och jag tror nog hon fattar att jag inte ska döda någon på riktigt :-)

För övrigt så påminner detta mig lite om ett annat sms skickat till Anton angående en present till Susanna. Det var något i stil med att vi "kanske skulle ta en gravid negerkvinna från etiopien istället för nån hottentott". Då gällde det en trästaty, nu gällde det en teckning.

Miljonbelopp

Idag har jag kört material för ca 2,5-3 miljoner på traversen. Det är ganska så spännande. Det går bra nu, pengarna rullar in, som Petter skulle sagt.

Presenter, presenter

En till present fixad till en annan. Den var dyr, men det blir fan så fint. I mitt numera jobbetonade och trista liv är det ett mycket bra nöje att fixa med presenter till folk. Det är det bästa jag vet, ge bort grejer! Denna var kanske lite dyr, men det är skitsamma, väl värt det ändå. Lilla stumpan Jimmy förtjänar bara det bästa...

Smedjebacken - Helt jävla sjukt

Torget, 21:00, Onsdag

Där man i godan ro på kvällspromenad. Har precis vänt hemåt och passerar över torget. Längre fram ser jag en person iklädd t-shirt som går oroväckande snabbt; när han ser mig börjar han gå emot mig. Då ser jag att han är maskerad över ansiktet med något jag inte lyckas se i mörkret. Först funderar man ju vad fan det är som händer, sen fattar man att nu kommer jag nog bli misshandlad, så jag börjar vika av. Han viker av mot mig och jag funderar på att börja springa. Man blir ju rätt så skakad liksom. Som tur är så rusar en andra person ikapp honom. Det visar sig vara hans polare, som fattat vad som är på gång så han ställer sig framför och stoppar honom kanske nån meter framför mig. Det var fan nära där att bli misshandlad utan någon som helst anledning. Fan vad sjukt, varför i helvete går man runt maskerad och försöker hitta folk att slåss med? Smedjebacken är fan sjukt...

Idag känns det som ett fängelse

Måste sluta tänka på Gotland och mitt tidigare liv. Det är fan svårt, men jag kan inte vara på en plats fysiskt och en helt annan psykiskt. Då blir livet som ett fängelsestraff, man längtar iväg, ut utanför murarna och tillbaka till det som en gång varit. Känner i kroppen att om jag fortsätter som jag gör nu så blir jag knäpp och jävligt ledsen, och det vill jag fan inte. Samtidigt så kan jag inte sluta tänka...det finns så mycket kvar att göra där, lämnade flera saker rätt så olösta.

På måndag skall jag ta så kallat traverskörkort. Ska tydligen inte vara så svårt, men jag vette fan. Tycker det är rätt svårt faktiskt, godset gungar och det är svårt att veta vilket utslag spakarna ger. Men det är väl ovana antar jag.

Ikväll blir det löpträning, kanske cirka nio kilometer om jag orkar efter gårdagens simpass, sen blir det nog att raka av sig håret. Känner lite för det. Som en låtsasnazist ungefär....

Ekande visdomsord

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på,

sen efteråt att vi hade rätt kul emellanåt

Tänker aldrig mer tro att tiden är svår, för då blir den det. Man skapar sig en dålig bild av världen och agerar utifrån det. Då blir världen svår. Det är inte ett bra tänk. Tycker dock att det är lite långtråkigt och ensamt här på kvällarna, men det får gå. Satsar på att träna och på att snart återse Wajsby och alla dess folk. Vissa mer än andra, men så är det alltid.

Har för övrigt hittat värsta grymma presenten som måste skickas till en speciell person på ön. Det är roligt!

Arbetsförmåner

Att arbeta ger ibland förmåner. En sådan förmån är att man får gratis inträde på äventyrsbadet och simhallen så det tänkte jag prova på ikväll. BLir perfekt komplementsträning till löpningen.

Arbete ger även massa jobbigheter. En sådan är att kliva upp klockan 06:00 varje morgon när man är van att gå och lägga sig mellan 02:00 och 03:00. Börjar slita lite i hjärnan nu efter tre, fyra sådana nätter. Tillråga på allt drömmer jag skitdumma drömmar. Nu var jag helt plötsligt tillbaka i Visby och firade min eller om det var någon annans födelsedag. Alla var där inklusive ett helt gäng jag inte visste vilka de var, men jag kände dem ändå. Kvällen urartade gradvist, det blev någon sorts dekadensartad orgie där alla låg med varandra, ända tills polisen gjorde razzia mot hotelrummet vi befann oss. Jag blev arresterad och personalen på hotellet sprutade syra i ögonen och munnen på mig så att jag varken kunde se eller andas. Då vaknade jag, med munnen rakt ner i kudden. Allt detta efter kanske 15 minuters sömn, helt sjukt!

Nu sitter jag av tiden innan man får gå till duschrummet. Har inget kvar att göra, men ser illa ut om man går för tidigt. Men det kommer jag nog göra ändå, en kvart mer eller mindre märks inte.

Hej Hopp Långkalsong!

Lite småensam

Känner mig lite småensam just nu faktiskt. Sånt händer ibland, vill bara säga det.

Seg dag på jobbet

Vet inte om det alltid är såhär på måndagar, men nog fan är det segt. Har inte lyft många fingrar, bara kört lite travers i kanske en kvart, sen mest cyklat runt för att hämta saker som jag glömt på diverse olika ställen. Tog till exempel fel cykel på morgonen, som såklart måste återlämnas hehe. Lite småkul att lära sig köra travers hursomhelst, men det är jäkligt svårt, blir alltid att gunga rejält och ordentligt, vilket inte är bra.

Kul annars att lyssna på arbetarnas jargong i kafeterian, lyssna på hur de klagar på chefen. Ett citat är på sin plats, tyckte det var fyndigt:

"Han har nog fått sin prostata undersökt många gånger, hur skulle han annars få behålla jobbet"

Till saken hör då att VD:n ryktas vara homosexell och att chefen för stålverket tydligen gör ett skitdåligt jobb.

When they've tortured and scared you for twenty odd years,

Then they expect you to pick a career,

When you can't really function you're so full of fear,

A working class hero is something to be,

A working class hero is something to be.

Helgen var annars rätt okej, kul att träffa folk ute på krogen, men kanske inget mot Visby. Fan vad jag saknar Visby!

Nä, nu ska jag ut och köra ett par ton tapphålssand, eller olivin som det heter. Ha det gott! Hoppas vi ses snart i Visby!

Typ en sån som jag kör, bara lite större

Första dagen på jobbet

Idag var första dagen på jobbet. Känns helt okej faktiskt. Mitt jobb går ut på att lära sig hanteringen av alla de råvaror som används i stålverket, från beställning till förrådet till att föra dem till sin respektive plats i produktionslinjen. Inte så svårt, är bara ett sextiotal olika ämnen och minst lika många företag och speditionsfirmor involverade i detta. Så det lär nog ta nån månad innan jag fått häng på det. Sen att det inte är billigt skit gör en inte mindre nervös. T ex kostar nickel runt 350 kronor kilot, vilket blir väldigt mycket när varje lass man kör är på runt ett ton, alltså ryker 350 000 pix eller mer rätt åt skogen om man gör fel.

Nog om det. Vill även säga att jag saknar Gotland, men det gjorde jag redan innan jag drog så det är ingen nyhet iochförsig. Kommer ju dock snart till ön, men det är ju en klen tröst. Har dock ej bestämt mig om det blir till VVV eller till Loke. Får avvakta och se.

Imorn blir det i alla fall en liten tröst. Då skall det festas med Linn och Jennie med flera. Det ska bli skoj att träffa dem, även om det nu inte var så himla länge sedan sist.

OVER AND OUT från Proletären

Sista inlägget, förmodligen

Imorgon lämnar jag ön och kommer därefter inte ha tillgång till fast uppkoppling. Därför blir det här det sista inlägget på väldigt länge. Jag vill därför ta tillfället att säga farväl. Jag vill även säga förlåt och likaså tack. Finns för mycket att säga till allt och alla, därför låter jag det vara osagt. Men tack för dessa år, det har hänt väldigt mycket roliga, tråkiga, jobbiga, fina och underbara saker. Skär i mitt hjärta att jag måste flytta. Skulle ha velat fixa till lite saker innan jag far, men det hinns inte. Det vill jag säga förlåt för. Vissa saker har blivit fast de inte skulle andra har inte blivit fast de skulle, det kan få sammanfatta min tid här.

om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen

För skojs skull gjorde jag ett litet quiz om min tid här. Om ni är sugna så kan ni svara på det och på så vis få chansen att vinna något som påminner er om mig, så here goes:

1.Var ligger fontänen som en gång var nära att taga Carl av daga?

1. Packhusplan
X. Södertorg
2. Almedalen


2. Vad låg bakom det faktum att hela Carls bekantskapskrets en gång trodde att han avlidit?



3. Hur många gånger har Carl tagits av polisen i Visby?

1. Ingen gång
X. En gång
2. Två gånger

4. Med vem pratade Carl med i sin lägenhet när han fått delirium?

1. Ingen alls, men han trodde Jimmy var där
X. Ingen alls, men han trodde Emma var där
2. Ingen alls, men han trodde Kalle var där

5.Varför blev Carl portad på Surfers?

1. Han spydde i baren
X. Han hamnade i slagsmål med bartendern
2. Han kastade ett vinglas ut på gatan

6.Vad hette negern som Carl och Linn skrämde tillbaks till mörka Afrika?

1. David
X. Mboto
2. Laurent

7.Vem sa: ”Jag söker en plats som ligger på Visborgsvägen som löper parallellt med järnvägen till Roma”?

1. Senile advokat Gunnar Crantz
X. Senile doktor C.G Holmberg
2. Senile kapten John Didrik Berggren



Utslagsfråga: Carl har under åren fått ett flertal tillnamn. Ett poäng för varje!

If you see her say hello

En låt som tyvärr inte var med i filmen, men som är en av mina favoriter hos den fine herr Robert Zimmerman

Im not there

Im not there är titeln på en film. En film om Bob Dylan, om hans liv i olika skeenden och gestaltningar. Men det är så mycket mer. Det är en filosofi om livet, Im not there, jag är inte framme än. Man vet att man inte är det, men var är framme? Vad är målet? Finns det något? Kommer vi någonsin fram? Är det kanske så att vi alltid är framme, att känslan av att inte vara det är själva essensen av livet? För vad händer om vi någonsin kommer fram? Är vi verkligen framme då?

Denna film, en film om Bob Dylan, en film om livet, är något av det mest lysande jag sett. Livet i sig självt är ju lysande, lysande och komplext. Man undrar, är jag framme än?

Rent filmiskt så handlar det om Bob Dylan i sex olika personers perspektiv. Personer som både är och inte är Bob Dylan, men samtidigt så solklart enbart är just honom. Enbart Bob Dylan, men ändå inte.
Vi har Heath Ledger som filmskådisen som får gestalta mannens kärleksliv. Vi har Cate Blanchet som gestaltar mannens mångfacetterade förhållande och kontrast till den verklighet vi lever i. Vi har Christan Bale som artisten som slog igenom som folksångare, något av grunden till det som komma skulle samt även det som fångar upp mannen när kontrasten till omvärlden blivit för stor. Vi har Marcus Carl Franklin som den vilsna pojken med stora drömmar som ständigt får kämpa sig fram i ett ständigt kringflackande liv. Vi har Richard Gere som Billy the Kid, den gamle mannen som försöker finna ro från jakten. Slutligen har vi Ben Wishaw som poeten Arthur Rimbaud som på ett sätt löper som en röd tråd igenom hela filmen.

Musikaliskt sett råder det såklart ingen tvekan om filmens briljans. Blev dock aningens förvånad hur väl utvalda låtarna var. De passade alla klockrent in i skeendena i filmen och bidrog till att göra hoppen i tiden helt smärtfria, ja rentav helt underbara. Musiken kan i detta perspektiv ses som det kitt som binder ihop våra minnen, våra olika liv, samt spacklet som mjukar upp kanterna mellan gårdag, nutid och tillochmed framtid.
Avslutar med ett citat:

"Drömmarna är det enda vi har, det är det enda naturen inte kan pervertera"

Kanske är det det som trots allt gör oss till den vi är, och på ett sätt alltid kommer vara.

Snart så..

Snart är det över. Min tid på Gotland lackar mot sitt slut. Förvisso är det endast ett temporärt slut och jag kommer bevista ön relativt ofta ändå, men känns ändå som att det börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det är både bra och dåligt givetvis, men man måste låta livet ha sin gång. Det är inte platsen som är det viktiga, det är det faktum att man befinner sig på just den platsen som är centralt. Men Gotland ligger mig ändå fruktansvärt varmt om hjärtat.

På lördag blir det sista festen med gänget. Har bjudit in de allra närmaste så det blev cirka 30 personer. Blir nog trångt och trevligt. Kvällen till ära har jag ordnat ett finfint bildspel som lyfter fram allt det roliga som hänt under dessa 3 och ett halvt åren. Inga fula bilder har censurerats bort, sånt kan man inte syssla med. Som ett smakprov av detta får ni följande:

Snusk


Efter tre vinare och några bärs är gång en svårbemästrad konstart

Ölhävartävling på Rindi. Så kallad skumuppstötning, men jag vann minnsann ändå!

Kommer senare med en sammanfattande och anektdotbetonad berättelse om mina år här i Visby, så håll ögonen öppna!

Medverka i tv?

Ja kanske. Om jag kommit igång med orchandet till juni så blir det inspelning för barnprogrammet Barda. Inte tråkigt alls.

Kameratankar

Funderar lite på att köpa mig en kamera. Kan vara skoj att leka med, speciellt på stålverket där många finfina "miljöer" går att finna. Frågan är bara vilken? Är inne på Canon Eos 400D eller Nikon D50. Båda kostar ungefär lika, typ mellan 6-7000:-, och tror de är ungefär lika bra, men vet inte. Finns det nån som har något att säga om detta?

Denna?

Eller denna?

Lutar åt Canon efter snack med Kalle. Mest för att han och Björn har Canon, vilket gör det möjligt att låna objektiv av varandra sedan. Men är fortfarande öppen för förslag.

Nu rullar det!

Nu är jag bara en hårsmån från att få arbetet på stålverket! Känns jävligt bra, ska bli skönt att få lite miljöombyte. Känns lite som att det får bli en omstart, en reboot av systemet så att säga. Sen att tjäna rätt så fina pengar är inte fel det heller :-).

I övrigt så var helgen briljant. Fredag pysslades det med modellbygge, lördagen fest hos Martin och sen Rindi. Jävligt roligt att se videon från Martins flummigt fina projekt nere vid hamnen. Han bygger nämligen ett röse, och denna gång gjordes det i full storm. Jävligt rolig dåre det där hehe.

Over and out!

Åh min fina mor!

Öppnade posten idag och möttes av ett paket från min mor. Det har ju varit min namnsdag så hon ville väl ge mig en present. Nog för att tanken är det som räknas, men nu var det faktiskt något briljant, nämligen Sofia Karlssons skiva "Svarta Ballader". Mycket glädjande en annars rätt så tråkig dag. Så därför: Tack mor och tack Mats för den fina presenten!

Igår bevistades Jan Jörnmarks föredrag om övergivna platser. Var något av det bättre på länge måste jag säga. För er som inte vet vem han är så råder jag er snarast att gå in på www.jornmark.se och kolla in. Mycket intressant, fina bilder och bra berättade historier.

I onsdags käkades en briljant paj och dryck inmundigades hos Amelie och Sandra. Mycket trevligt. Sen spelades givetvis Buzz eller vad det heter. Tyvärr gick det nog skit för min del, men mycket skoj ändå. Avslutades med Rindi, följt av Gamla Masters följt av efterfest hos Nicole eller om det var nån annan. Blev nog en aning överförfriskad och har haft lite ångest över det. Egentligen ingen fara så, men det dryga är att man ringer onödiga samtal och skickar onödiga sms. T ex så sändes följande till en här icke namngiven person ungefär klockan fem:

"Har du lust att följa med på något roligt?"

Hur fan smart är det? Speciellt när man vet att personen i fråga sover samt att man så här i efterhand inte vet vad det roliga skulle vara. Men men sånt är livet. Den mesta ångesten är ändå kemisk så den går att hantera.

PIIS out!

Måste bara säga

Av nån anledning bloggar jag väldigt mycket nu i dagarna, men måste bara säga tack till Sanna som räddade mig från Absinthen i lördags och skickade hem mig. Det var mycket omtänksamt av dig för det var ju egentligen inget jag ville ha så speciellt mycket. Ibland behöver man någon som hjälper en, det står helt klart, så tackar för hjälpen!

Potentiellt nytt boktips

Fick följande av Henke på mailen, gällande en bok som Rasmus tipsat om tidigare:

Boken heter "Gödel, Escher, Bach" och är skriven av Douglas Hofstadter. Den fick Pulizerpriset 1979

Återkommer om en vecka när jag läst den så får vi se om den håller vad den lovar.

Vid närmare eftertanke dröjer det nog ungefär två veckor, för den var över 700 sidor lång och väldigt avancerad. Stod på matematikhyllan och där brukar man ju sällan låna något, men ska nog kunna plöja igenom den med relativ enkelhet ändå.

Fortfarande jävligt sugen...

..på lajv! Iochförsig lite annat också såklart, men nu är det lajvnörderi som gäller av någon skum anledning i min hjärna. Hittade en bild på Thomas troll som utan tvekan är det vackraste jag någonsin sett. Helt sjukt bra. Kolla själva bara:

Fullt rörliga armar, rörligt ansikte är inte fel.

Minns även att han tillverkade ett avhugget huvud så naturtroget att när vi spikade upp det på en påle fanns det vissa som trodde det var äkta. Det är fan antingen nonsens eller jävligt gott betyg. Men kolla själva:

Hittade även en lista på de lajv jag varit på. Tänkte slänga upp den här så vet jag var jag har den. Tyvärr är jag långt ifrån stolt över prestationen på alla dessa, men det kvittar.

Älvdrottningens hemlighet, Norrtälje -Alv
Tvistetid, Ludvika -Troll
Skuggvingar, Akalla -Överstepräst i Hurak
Maktens amuletter, Waxholm -Inkvisitor i Hurak
Helig Mark, Ludvika -Alv
Irrläror i Huckleby, Falköping -Tjuv/Lönnmördare
Hämnaren, Västerås -Orch (Bralg, snyltorch)
Eldariyns Tårar, Edsbro - Alv
En Tid Av Kaos, Edsbro -De fem skuggorna
I Skuggan av ringen, Örebro -Orch(Grazjaab i Udûn 2)
År ett: en ny era, Ludvika - Orch (Drartûl Sharkuza och snagan Sûsluk)
Sagan om Falby 3, Ludvika - Tjuv/Lönnmördare/Infiltratör
Höstsånger i Siagård, Tving? - Orch (Drartûl Bishkek)
År två: Band av glas, Ludvika - Orch (Drartûl GaZûr)
Förbundet, Ludvika - Orch (Rådgivare Bashdar)
Sagan om Falby 4, Ludvika - Korpral Ehrman Wall/ Croizisk svart klinga+
År tre: Ett spittrat folk, Ludvika - Orch (snagan och ex drartûlen GaZûr)

Fan vad cp

Går till affärn för att handla två saker: Frimärke och kuvert. Hem kommer jag med två saker, men helt andra saker: Coca-Cola och Tutti-Frutti. Lite disträ kanske. Så drygt att gå två gånger bara haha. Mina fötter är ju så trasiga, men det får gå för det är sjukt viktigt.

Kanske kommer jag hem med Pepsi och Ahlgrens denna gång! Man vet aldrig. För övrigt såg jag att Loke kommer till Rindi snart. Det är helt jävla briljant. Mycket roligare att lyssna på honom där än på medeltidsveckan då han kör helt andra låtar.

Veckans boktips

Göran Rosenberg - Det förlorade landet

Med stor briljans och träffsäkerhet lyckas Göran Rosenberg ta läsaren med på en resa som visar på sidor av sionismens historia som de flesta kanske inte känner till. Han tar upp den judiska "frigörelsen" från upplysningen och framåt genom nationalstatens framväxt till dagens Israel. Han påvisar den judiska röreslens vitt skilda resonemang genom historiens gång; hur den i mångt och mycket liknar samtliga nationers och folks något illusinsartade tanke om den egna "rasens" överlägsenhet. Visste ni exempelvis att även judar försökte använda sig av rasbiologi för att bevisa, precis som tyskarnas snedvridna idé om arierna, att de var det "utvalda" folket? På det sättet och många andra försökte även judarna råda bot på "det judiska problemet" som var lika verkligt för judar som för andra i Europa; boken påvisar med stringens att den judiska rörelsen även bidrog till att skapa det "problem" som de själva sökte en lösning på. Sådant och liknande saker låter oss som läsare få veta att antisemitismen inte alls är lika enkelriktat som vi får lära oss i en skolbok.
Vidare tar han oss in i processerna som ligger bakom skapandet av den israeliska staten. Om hur synen på hur det skulle gå till var vitt skilda. Var det en judisk stat, ett territorium som var lösningen eller skulle israel fungera som ett mer moraliskt högsäte för judar runt om i världen där ägandet till territoriet inte var målet utan snarare ett medel? I denna diskussion lyfter han fram Ahad Haám, en judisk "antisionist" om man så vill, som redan 1891 hade klart för sig hur ett israel där araberna förtrycks, som i dagsläget, skulle komma att utvecklas och växa fram. Se bara på detta citat:

"En sak vi med all säkerhet borde lärt oss av vår historia och nutid är att inte skapa illvilja mot oss hos den lokala befolkningen. Vi måste behandla den lokala befolkningen med kärlek och respekt, rättvist och anständigt. Och vad gör våra bröder i Landet Israel, precis motsatsen! Nyss var de slavar i sina exilländer, och plötsligt befinner de sig i ett tillstånd av gränslös och anarkisk frihet, såsom alltid när slaven har blivit kung; och de behandlar araberna med fientlighet och grymhet, inkräktar på deras områden, slår den skamligt och utan orsak och har tillochmed mage att skryta om det. Våra bröder har rätt när de säger att araberna bara hedrar den som visar mod och styrka, men det gör de bara när motparten har rätten på sin sida. Det är något helt annat när araben anser att motståndarens handlingar är omoraliska och olagliga. I sådana fall kommer han länge svälja sin vrede, men i hans hjärta växer den och i det långa loppet kommer han att visa sig full av längtan efter hämnd och återupprättelse."

Tyvärr var det inte tillräckligt många som lyssnade på Ahad Haám, för se var vi nu har hamnat. Precis det han sade för så längesen pågår ju nu och fortsätter att pågå. I stort för att den sionism som växte fram såg territoriet som ett mål i sig och inte som ett medel för den judiska frigörelsen där moralens fana skulle vara den ledande. Mitt råd till alla är att läsa denna bok för att få en bättre förståelse för varför konflikten i Palestina pågår och kommer fortsätta pågå i all överskådlig framtid. Det fina med boken är att den inte pekar finger på någon utan mer ser till processerna som ledde fram till det som komma skulle. Dock fanns vid flera tillfällen möjlighet att hindra utvecklingen, men tyvärr gick det som det gick och Israel blev en imperialistisk stat som mindre och mindre hade att göra med judendom som religion utan istället den påklistrade bilden av den judiska rasens överhöghet gentemot araberna.

Nu kanske jag låter en smula antisemitisk, men det är så fel det kan vara; är jag något så är det antisionist och ser med avsky på vad staten Israel gör mot Palestinierna på daglig basis. Märk väl att jag syftar på staten Israel, inte på något vis judendomen eller den så kallade judiska rasen. faktum är att inte tror på begreppet "ras" på något sätt. Det är fullständigt oviktigt, likaså föraktar jag nationalism som rörelse samt patriotism som inte kan liknas vid något annat än nationell girighet gentemot andra.

Det förlorade landet. Läs den!!!

Tack för mig! Ett av mina seriösare inlägg på länge. Avslutar med lite finfin hiphop av Immortal Technique, som givetvis är politisk även den, men lättar ändå upp på ett sätt. Behandlar ju även Ghetto-problematiken, precis som Rosenberg:

Stargatefilmen

Då har man sett Stargate: The Ark of Thruth, d vs den avslutande filmen i serien. Helt okej måste jag säga, men inget mästerverk. Roligt att se hur det slutar ialla fall. Ori åker ju givetvis på pisk, men det hade ju vilket ärkemongo som helst kunnat räkna ut i förväg. Hursomhelst, ungefär lika bra eller om man så vill, dålig som de flesta filmer som bygger på serier. Lite längre, men exakt likadant kan man säga.

Dagen D, eller dagen C om man så vill

Idag har Carl namnsdag. Det tycker han är roligt för då får han jättemycket fina presenter av folk han känner och inte känner. Presenter är ju något av en favorit för Carl. En present Carl kanske kommer få är tio månaders anställning på industriernas industri Stålverket. Det håller han tummarna för och vad det verkade så var det inte alls omöjligt. Snarare väldig möjligt.
Enda dålig med det är ju att Carl måste lämna ön där han trivs väldigt bra, men han tänker ha kvar lägenheten så han kan åka hit när han vill. Blir nog bra för Carl med miljöombyte.

För övrigt kom Carl och hans vänner med i tidningen i fredags. Måste va ett bra betyg på en fest när polisen rycker ut. Tyvärr var Carl inte där precis när dom kom för han gjorde annat, men var ändå delaktig i detta festande.
http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=3107920

Olagligt

Grymt trevlig tillställning! Tyvärr olagligt mycket folk så var inte lätt att röra sig. Men vi hade skoj vid våran lilla husvagn ändå. Dock föranledde denna trånghet ett besök på mejjan där öl inmundigades. Där lyssnades det på Radiohead med låten Street Spirit som givetvis är en av de bästa alla kategorier. Till råga på allt är videon tokigt snygg och bra också.


Så avslutningsvis lite bilder. Tror det är Felicias bilder, stal dem av henne ialla fall.

Hela gänget. Mitt namn var Anette

Calle, Kajsa, Kalle, Sanna, Ylki och Björne framför husvagnen

Kajsa och Sanna samt vår fina trabant

Tror jag glömde ringen hos den där Eva, måste väl gå dit och undersöka saken. Ha det gott alla!

Fruktansvärda grymheter

Människan är utan tvekan den mest grymma varelsen på jorden. Jimmy och Johanna visade mig denna video från någonstans i Kina. Är utan tvekan det värsta jag sett någon gång. Titta på denna video och sprid den vidare och framförallt: PROTESTERA!!! Gör det på alla tänkbara sätt, för så här kan inte fortsätta att ske.


Pledge to go fur-free at PETA.org

Gå även in här och läs mer:
http://www.furisdead.com/feat/ChineseFurFarms/

Egobilder

Lite bilder från olika faser av mitt liv:


1400-tal inför maskerad


Ibland sysslar jag med arkeologi

Sjungs det möjligen en sång?

Redo inför Thåströms konsert. En av de bästa dagarna nånsin


Ibland träffar man ju på en och annan kändis


Kan det vara cirkuskaka?


En gång i tiden festade vi med E-type. Det var innan Ångest försvann


Armanikollektionen


Calla aka Max Cady

Marathonmardrömmen

Inatt drömde jag att det var Stockholm Marathon imorgon och att jag inte hade tränat nånting. Värsta paniken tilltog för man vet ju såklart att ingen kan springa 4,2 mil utan att ha tränat innan. Som tur var så var det en dröm.
Drömde därefter att en viss person pratade med mig igen. Tyvärr var det en dröm.

Ikväll ser vi fram emot Axels 30-årskalas! Och imorn är det midsommar, vilket självfallet skall firas.

Försöker hitta ord

Ibland plågas man av sina tankar. Då vill man skriva ner dem. Tyvärr kommer inte orden till en så lätt alla gånger. Därför är det bra när någon annan sagt det innan. Denna låt av broder Eriks goda vän Tobias får duga för tillfället. Stämmer dock inte inte helt, det är mer åt motsatta hållet eller vad man ska säga.

För övrigt vässar jag mina nya blad och håller gard i Visby stad. Tyvärr har jag fått skavsår av dem dock. Det plus nån sorts stressskada i höger fot samt söndertrasade stortår ger mig lite bryderier. Men fysisk smärta är bara skön de flesta gånger.

Fan vad roligt det är att ha hittat ett sätt att ladda upp låtar. Långt ifrån alla bra finns ju på youtube eller på video. Därför lägger jag även upp en annan pärla. Gissa gärna artisten! Är inte så himla svårt men ändå.

Förjäkla trist att Heath Ledger dött också. Han har ju trots allt en hel del finfina filmer i bagaget. Tråkigt, tråkigt...

Piss out!

Irländsk 90-talsrock vs fransk hiphop

Upptäckte för en tid sedan att två av mina favoritvideos har mer gemensamt än jag trodde. Vissa saker är ganska så uppenbara; såsom revolutionen, kampen mot överheten, trotsen, den samhälleliga misären, förtryckta eller nedtryckta folk för att nämna några. Det jag upptäckt eller åtminstone tror är att den ena låten använder sig av soundet från den andra. Jag pratar om The Cranberries låt "Zombie" och Keny Arkanas låt "La rage". Lyssna och avgör själva:

The Cranberries med Zombie


Keny Arkana med La rage


Lyssna in bakgrundsljudet så förstår ni nog vad jag är ute efter. För övrigt måste Dolores O´riordan vara en av de vackrare människorna, ialla fall i Zombies-videon. Hennes senaste albumsläpp måste även varmt rekomenderas om ni inte hört den.

Jobbsök, jobbsök, JOBBSÖK

Har ju som kanske varit uppenbart på den senaste tiden förlorat fotfästet en hel del. Tappat typ allt och hållt på att gå under. Därför har jag nu börjat ta mig i kragen och försöker skapa någonting själv. Man kan helt enkelt inte lite till att andra ska ge mening åt ens liv, det är inte rättvist vare sig mot sig själv eller mot andra. Man måste göra det själv. Därför har jag äntligen börjat toksöka jobb. Hittils har följande sökts:

I Visby:

Granngården
Rusta
Jysk
Linds
3 olika jobb genom jobzone.se

Övriga orter

Stålverket, smedjebacken

För att ni ska fatta hur grymt asbriljant stålverket är så krävs en bild:

Utöver detta har jag även en lägenhet i Stockholm så går även att fixa jobb där.

Ha det gott!

Ingen grotta, men väl jazz

Idag skulle vi haft en fest i en grotta. Det skulle eldas, drickas, grillas korv, titta på stjärnor och sjungas sånger. Tyvärr kom vädret emellan, så det får skjutas på framtiden. Lika så bra det, hade nog inte varit nåt vidare i halvstorm och regn.

Istället gick vi och avnjöt svinfin jazz på friheten. Älskar brass när den inmundigas i musikalisk form live. Svinfin sångerska också, blev nästan lite kär haha...närå, men nästan. Brassband är hursomhelst mycket briljant.

Låten av låtar

Denna låt är ordentligt bra. Den skall spelas på min begravning, när nu den är. Inte än på ett tag hoppas man, men man vet aldrig. Nästan lite som vita arkivet detta, men det är inte min sista önskan, bara en önskan av många.

Drygt,drygt,drygt

Hatar det faktum att jag ska sabba allt! Nu var det ju något som verkade bra på gång. Varför skulle jag börja tro att det var på gång att gå åt helvete? Varför därefter se till så att det faktiskt gör det? Varför så orolig att bli bränd igen? Trodde jag kommit över mina svagheter, men uppenbarligen inte.

Hoppas hursomhelst att inget är skrivet i sten, att vi kanske kan träffas igen nångång. Har ju ialla fall inte gjort något medvetet elakt, har ju mestadels varit jävligt knepig, krånglig och knäpp i huvudet. Det är självklart endast upp till henne...

Nu orkar jag inte hålla på och deppa längre. Är så jävla trist att jag inte kan sluta bara, men ska försöka göra lite grejer, fast jag inte har nån större lust till dem. Bland annat blir det att sova i en grotta på fredag med lite folk. Det kommer bli kallt, men jäkligt kul tror jag!

Dåligheter

Under i princip hela mitt vuxna liv ( tror jag lämnar barndomen därhän, den ska vi inte tala om) har i stort sett alla man vågat öppna sig för på ett eller annat sätt svikit, dragit sig undan och försvunnit. Det har ju gjort det skitsvårt att öppna sig för någon, varje gång har man blivit bränd, tokbränd oftast. Hur ska man våga nånting då liksom? Bränd, bränd, bränd, bränd, bränd och bränd. Denna gång trodde jag att så var på väg att ske och försökte pressa fram någon form av svar innan det skedde, till råga på allt gjorde jag det givetvis även när jag var full som ett as, vilket inte är speciellt smart. Tyvärr minns jag inte allt som skett på grund av detta, vilket gör det ännu svårare att hantera. Minns dock det här "halv-tre"-missförståndet, trodde ju att du ville jag skulle komma när du svarade precis den tid som jag sa jag ville komma, alltså halv tre...men du ville ju inte det, så det är ju inte det missförståndet som är det stora problemet i detta, men var ju lite där det började för min del. Bollen rullade därefter på helt utan att jag förmådde kontrollera den kan man säga.

I vilket fall blev slutresultatet att jag brände mig själv denna gång, så därför blir det ju bränd, bränd, bränd, bränd, bränd, bränd och brände mig själv. Knappast bättre. Är djupt ångerfull, mår skit, har tappat lusten till precis allt, orkar inte nånting alls längre. Till exempel har jag sedan torsdags endast lyckats äta följande:
1 portion pytt i panna
1 klunk blåbärssoppa
1 liten felixpaj
2 hårdbrödsmackor utan pålägg

Pratas om ljus i tunneln, undrar när det kommer?

Klarar inte av kärleken och det verkar som att ingen vill hjälpa till och lära mig den heller.

Lyckliga dagar

Är lite nere just nu, bröt ihop i går vilket resulterar i onödigt smsande och fosterställningsliggande i sängen. Grät en smula till och med; allt och då menar jag ALLT var verkligen skitdåligt. Nu är det bättre men måste ändå säga att jag saknar de lyckliga dagarna:

Det kommer igen, det vet jag. Puss och kram!

Nu söker vi...

Sjung med oss!

Sjung med oss!

Nu söker vi villiga medarbetare till vår nyuppstartade kör! Var med och upplev en sällan skådad anda av gemenskap och kamratskap till tonerna av vacker musik från flera delar av världen. Utöver det kommer du få lära dig något nytt språk, vare sig det är ryska eller tyska du redan kan, lära dig viktig historia samt få insikt om vad som är och var viktigt, riktigt och rätt en gång i tiden. Låter det lockande? Ta då chansen! Skicka oss ett brev till följande adress: Kören c/o Carl Hällströmer, Mejerigatan 9, 621 45 Visby

Sjung med oss också!

Ps. Har ni barn i åldern 8-12 är även de hjärtligt välkomna till vår barnkör och skola. ds.

Med kamratliga hälsningar Kören

En del av en process

Tänkte summera julen och nyårsfirandet men orkar inte. Det räcker att säga att det hänt för mycket, för lite och precis lagom. Istället säger jag bara:
Det du ser nu är bara en del av en process. Jag lyssnar på Tom Waits och tänker på dig.

Outside another yellow moon
punched a hole in the nighttime, yes
I climb through the window and down the street
shining like a new dime
the downtown trains are full with all those Brooklyn girls
they try so hard to break out of their little worlds

You wave your hand and they scatter like crows
they have nothing that will ever capture your heart
theyr'e just thorns without the rose
be careful of them in the dark
oh if I was the one
you chose to be your only one
oh baby can't you hear me now

Will I see you tonight
on a downtown train
every night is just the same
you leave me lonely now

I know your window and I know it's late
I know your stairs and your doorway
I walk down your street and past your gate
I stand by the light at the four way
you watch them as they fall
they all have heart attacks
they stay at the carnival
but they'll never win you back

Will I see you tonight on a downtown train
where every night is just the same you leave me lonely
will I see you tonight on a downtown train
all of my dreams just fall like rain
all upon a downtown train

Ibland är man ju ful

Fick dessa två videos från när jag kör volvo 240 nån gång runt 2005 eller liknande. Publicerar dem här i helt oförfalskat skick. Är kanske mer roligt internt men det skiter jag i....

Julfirandets ursprung

Imorgon drager jag mig hemåt till Himmelmora, eller i alla fall i tanken. Hem är ju SmB men det är ju nästan Himmelmora, kanske är det det som är bortom bergen, bortom blommorna och sången? Kanske inte?
Hursomhelst åker jag hem för att fira jul och tänkte därför att det kunde vara på sin plats att kortfattat redogöra för julfirandets ursprung:

Att fira jul är en fin gammal tradition som härstammar ända från 1963. Det var en utbrytarfraktion från varvet i Göteborg som tyckte det var dags för en röd helg. Sagt och gjort skapades då julen, som med tiden kom att innehålla alltifrån punsch, glögg, strohrom, olika nubbar, vodka, whisky till andra spritsorter. I och med julen skapades på så vis produktionen av alkohol och följaktligen det statliga spritmonopolet.

När julen sedan växte så tillkom andra element, t ex julvört och nödrim, men även den fina traditionen som infördes 1985, nämligen julsagan. En julsaga skall vara lång och innehålla följande element: 1. Minst en radiator 2. Kullerbyttor 3. Mistelkyssar 4. Chokladkyssar 5. Kineser på semester 6. Druvor Finns dessa, dvs julsagans sex element, så kommer påskharen att hälsa på för att överlämna sina julgåvor i form av dosan till tv:n som möjliggör tittande på farbror Walt Disney samt ett kex. Kexet skall sparas till påsk, då det skall slängas ut från balkongen under pompa och ståt. Där avslutas julfirandet och arbetarna på varvet tillåts återvända till sitt arbete.

Målning av Jens "burken" Sjöberg som illustrerar varvsarbetarnas första röda dag.

Nog om det nu, alla känner ju ändå till detta. Istället fokuserar vi på nyårsfirandet som skall genomföras här på Gotland. Hoppas på mycket den kvällen, men det hänger på var och vilka som är på plats. God Jul och trevlig midsommar!