Im not there

Im not there är titeln på en film. En film om Bob Dylan, om hans liv i olika skeenden och gestaltningar. Men det är så mycket mer. Det är en filosofi om livet, Im not there, jag är inte framme än. Man vet att man inte är det, men var är framme? Vad är målet? Finns det något? Kommer vi någonsin fram? Är det kanske så att vi alltid är framme, att känslan av att inte vara det är själva essensen av livet? För vad händer om vi någonsin kommer fram? Är vi verkligen framme då?

Denna film, en film om Bob Dylan, en film om livet, är något av det mest lysande jag sett. Livet i sig självt är ju lysande, lysande och komplext. Man undrar, är jag framme än?

Rent filmiskt så handlar det om Bob Dylan i sex olika personers perspektiv. Personer som både är och inte är Bob Dylan, men samtidigt så solklart enbart är just honom. Enbart Bob Dylan, men ändå inte.
Vi har Heath Ledger som filmskådisen som får gestalta mannens kärleksliv. Vi har Cate Blanchet som gestaltar mannens mångfacetterade förhållande och kontrast till den verklighet vi lever i. Vi har Christan Bale som artisten som slog igenom som folksångare, något av grunden till det som komma skulle samt även det som fångar upp mannen när kontrasten till omvärlden blivit för stor. Vi har Marcus Carl Franklin som den vilsna pojken med stora drömmar som ständigt får kämpa sig fram i ett ständigt kringflackande liv. Vi har Richard Gere som Billy the Kid, den gamle mannen som försöker finna ro från jakten. Slutligen har vi Ben Wishaw som poeten Arthur Rimbaud som på ett sätt löper som en röd tråd igenom hela filmen.

Musikaliskt sett råder det såklart ingen tvekan om filmens briljans. Blev dock aningens förvånad hur väl utvalda låtarna var. De passade alla klockrent in i skeendena i filmen och bidrog till att göra hoppen i tiden helt smärtfria, ja rentav helt underbara. Musiken kan i detta perspektiv ses som det kitt som binder ihop våra minnen, våra olika liv, samt spacklet som mjukar upp kanterna mellan gårdag, nutid och tillochmed framtid.
Avslutar med ett citat:

"Drömmarna är det enda vi har, det är det enda naturen inte kan pervertera"

Kanske är det det som trots allt gör oss till den vi är, och på ett sätt alltid kommer vara.

Snart så..

Snart är det över. Min tid på Gotland lackar mot sitt slut. Förvisso är det endast ett temporärt slut och jag kommer bevista ön relativt ofta ändå, men känns ändå som att det börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det är både bra och dåligt givetvis, men man måste låta livet ha sin gång. Det är inte platsen som är det viktiga, det är det faktum att man befinner sig på just den platsen som är centralt. Men Gotland ligger mig ändå fruktansvärt varmt om hjärtat.

På lördag blir det sista festen med gänget. Har bjudit in de allra närmaste så det blev cirka 30 personer. Blir nog trångt och trevligt. Kvällen till ära har jag ordnat ett finfint bildspel som lyfter fram allt det roliga som hänt under dessa 3 och ett halvt åren. Inga fula bilder har censurerats bort, sånt kan man inte syssla med. Som ett smakprov av detta får ni följande:

Snusk


Efter tre vinare och några bärs är gång en svårbemästrad konstart

Ölhävartävling på Rindi. Så kallad skumuppstötning, men jag vann minnsann ändå!

Kommer senare med en sammanfattande och anektdotbetonad berättelse om mina år här i Visby, så håll ögonen öppna!

Medverka i tv?

Ja kanske. Om jag kommit igång med orchandet till juni så blir det inspelning för barnprogrammet Barda. Inte tråkigt alls.

Kameratankar

Funderar lite på att köpa mig en kamera. Kan vara skoj att leka med, speciellt på stålverket där många finfina "miljöer" går att finna. Frågan är bara vilken? Är inne på Canon Eos 400D eller Nikon D50. Båda kostar ungefär lika, typ mellan 6-7000:-, och tror de är ungefär lika bra, men vet inte. Finns det nån som har något att säga om detta?

Denna?

Eller denna?

Lutar åt Canon efter snack med Kalle. Mest för att han och Björn har Canon, vilket gör det möjligt att låna objektiv av varandra sedan. Men är fortfarande öppen för förslag.

Nu rullar det!

Nu är jag bara en hårsmån från att få arbetet på stålverket! Känns jävligt bra, ska bli skönt att få lite miljöombyte. Känns lite som att det får bli en omstart, en reboot av systemet så att säga. Sen att tjäna rätt så fina pengar är inte fel det heller :-).

I övrigt så var helgen briljant. Fredag pysslades det med modellbygge, lördagen fest hos Martin och sen Rindi. Jävligt roligt att se videon från Martins flummigt fina projekt nere vid hamnen. Han bygger nämligen ett röse, och denna gång gjordes det i full storm. Jävligt rolig dåre det där hehe.

Over and out!

Åh min fina mor!

Öppnade posten idag och möttes av ett paket från min mor. Det har ju varit min namnsdag så hon ville väl ge mig en present. Nog för att tanken är det som räknas, men nu var det faktiskt något briljant, nämligen Sofia Karlssons skiva "Svarta Ballader". Mycket glädjande en annars rätt så tråkig dag. Så därför: Tack mor och tack Mats för den fina presenten!

Igår bevistades Jan Jörnmarks föredrag om övergivna platser. Var något av det bättre på länge måste jag säga. För er som inte vet vem han är så råder jag er snarast att gå in på www.jornmark.se och kolla in. Mycket intressant, fina bilder och bra berättade historier.

I onsdags käkades en briljant paj och dryck inmundigades hos Amelie och Sandra. Mycket trevligt. Sen spelades givetvis Buzz eller vad det heter. Tyvärr gick det nog skit för min del, men mycket skoj ändå. Avslutades med Rindi, följt av Gamla Masters följt av efterfest hos Nicole eller om det var nån annan. Blev nog en aning överförfriskad och har haft lite ångest över det. Egentligen ingen fara så, men det dryga är att man ringer onödiga samtal och skickar onödiga sms. T ex så sändes följande till en här icke namngiven person ungefär klockan fem:

"Har du lust att följa med på något roligt?"

Hur fan smart är det? Speciellt när man vet att personen i fråga sover samt att man så här i efterhand inte vet vad det roliga skulle vara. Men men sånt är livet. Den mesta ångesten är ändå kemisk så den går att hantera.

PIIS out!

Måste bara säga

Av nån anledning bloggar jag väldigt mycket nu i dagarna, men måste bara säga tack till Sanna som räddade mig från Absinthen i lördags och skickade hem mig. Det var mycket omtänksamt av dig för det var ju egentligen inget jag ville ha så speciellt mycket. Ibland behöver man någon som hjälper en, det står helt klart, så tackar för hjälpen!

Potentiellt nytt boktips

Fick följande av Henke på mailen, gällande en bok som Rasmus tipsat om tidigare:

Boken heter "Gödel, Escher, Bach" och är skriven av Douglas Hofstadter. Den fick Pulizerpriset 1979

Återkommer om en vecka när jag läst den så får vi se om den håller vad den lovar.

Vid närmare eftertanke dröjer det nog ungefär två veckor, för den var över 700 sidor lång och väldigt avancerad. Stod på matematikhyllan och där brukar man ju sällan låna något, men ska nog kunna plöja igenom den med relativ enkelhet ändå.

Fortfarande jävligt sugen...

..på lajv! Iochförsig lite annat också såklart, men nu är det lajvnörderi som gäller av någon skum anledning i min hjärna. Hittade en bild på Thomas troll som utan tvekan är det vackraste jag någonsin sett. Helt sjukt bra. Kolla själva bara:

Fullt rörliga armar, rörligt ansikte är inte fel.

Minns även att han tillverkade ett avhugget huvud så naturtroget att när vi spikade upp det på en påle fanns det vissa som trodde det var äkta. Det är fan antingen nonsens eller jävligt gott betyg. Men kolla själva:

Hittade även en lista på de lajv jag varit på. Tänkte slänga upp den här så vet jag var jag har den. Tyvärr är jag långt ifrån stolt över prestationen på alla dessa, men det kvittar.

Älvdrottningens hemlighet, Norrtälje -Alv
Tvistetid, Ludvika -Troll
Skuggvingar, Akalla -Överstepräst i Hurak
Maktens amuletter, Waxholm -Inkvisitor i Hurak
Helig Mark, Ludvika -Alv
Irrläror i Huckleby, Falköping -Tjuv/Lönnmördare
Hämnaren, Västerås -Orch (Bralg, snyltorch)
Eldariyns Tårar, Edsbro - Alv
En Tid Av Kaos, Edsbro -De fem skuggorna
I Skuggan av ringen, Örebro -Orch(Grazjaab i Udûn 2)
År ett: en ny era, Ludvika - Orch (Drartûl Sharkuza och snagan Sûsluk)
Sagan om Falby 3, Ludvika - Tjuv/Lönnmördare/Infiltratör
Höstsånger i Siagård, Tving? - Orch (Drartûl Bishkek)
År två: Band av glas, Ludvika - Orch (Drartûl GaZûr)
Förbundet, Ludvika - Orch (Rådgivare Bashdar)
Sagan om Falby 4, Ludvika - Korpral Ehrman Wall/ Croizisk svart klinga+
År tre: Ett spittrat folk, Ludvika - Orch (snagan och ex drartûlen GaZûr)

Fan vad cp

Går till affärn för att handla två saker: Frimärke och kuvert. Hem kommer jag med två saker, men helt andra saker: Coca-Cola och Tutti-Frutti. Lite disträ kanske. Så drygt att gå två gånger bara haha. Mina fötter är ju så trasiga, men det får gå för det är sjukt viktigt.

Kanske kommer jag hem med Pepsi och Ahlgrens denna gång! Man vet aldrig. För övrigt såg jag att Loke kommer till Rindi snart. Det är helt jävla briljant. Mycket roligare att lyssna på honom där än på medeltidsveckan då han kör helt andra låtar.

Veckans boktips

Göran Rosenberg - Det förlorade landet

Med stor briljans och träffsäkerhet lyckas Göran Rosenberg ta läsaren med på en resa som visar på sidor av sionismens historia som de flesta kanske inte känner till. Han tar upp den judiska "frigörelsen" från upplysningen och framåt genom nationalstatens framväxt till dagens Israel. Han påvisar den judiska röreslens vitt skilda resonemang genom historiens gång; hur den i mångt och mycket liknar samtliga nationers och folks något illusinsartade tanke om den egna "rasens" överlägsenhet. Visste ni exempelvis att även judar försökte använda sig av rasbiologi för att bevisa, precis som tyskarnas snedvridna idé om arierna, att de var det "utvalda" folket? På det sättet och många andra försökte även judarna råda bot på "det judiska problemet" som var lika verkligt för judar som för andra i Europa; boken påvisar med stringens att den judiska rörelsen även bidrog till att skapa det "problem" som de själva sökte en lösning på. Sådant och liknande saker låter oss som läsare få veta att antisemitismen inte alls är lika enkelriktat som vi får lära oss i en skolbok.
Vidare tar han oss in i processerna som ligger bakom skapandet av den israeliska staten. Om hur synen på hur det skulle gå till var vitt skilda. Var det en judisk stat, ett territorium som var lösningen eller skulle israel fungera som ett mer moraliskt högsäte för judar runt om i världen där ägandet till territoriet inte var målet utan snarare ett medel? I denna diskussion lyfter han fram Ahad Haám, en judisk "antisionist" om man så vill, som redan 1891 hade klart för sig hur ett israel där araberna förtrycks, som i dagsläget, skulle komma att utvecklas och växa fram. Se bara på detta citat:

"En sak vi med all säkerhet borde lärt oss av vår historia och nutid är att inte skapa illvilja mot oss hos den lokala befolkningen. Vi måste behandla den lokala befolkningen med kärlek och respekt, rättvist och anständigt. Och vad gör våra bröder i Landet Israel, precis motsatsen! Nyss var de slavar i sina exilländer, och plötsligt befinner de sig i ett tillstånd av gränslös och anarkisk frihet, såsom alltid när slaven har blivit kung; och de behandlar araberna med fientlighet och grymhet, inkräktar på deras områden, slår den skamligt och utan orsak och har tillochmed mage att skryta om det. Våra bröder har rätt när de säger att araberna bara hedrar den som visar mod och styrka, men det gör de bara när motparten har rätten på sin sida. Det är något helt annat när araben anser att motståndarens handlingar är omoraliska och olagliga. I sådana fall kommer han länge svälja sin vrede, men i hans hjärta växer den och i det långa loppet kommer han att visa sig full av längtan efter hämnd och återupprättelse."

Tyvärr var det inte tillräckligt många som lyssnade på Ahad Haám, för se var vi nu har hamnat. Precis det han sade för så längesen pågår ju nu och fortsätter att pågå. I stort för att den sionism som växte fram såg territoriet som ett mål i sig och inte som ett medel för den judiska frigörelsen där moralens fana skulle vara den ledande. Mitt råd till alla är att läsa denna bok för att få en bättre förståelse för varför konflikten i Palestina pågår och kommer fortsätta pågå i all överskådlig framtid. Det fina med boken är att den inte pekar finger på någon utan mer ser till processerna som ledde fram till det som komma skulle. Dock fanns vid flera tillfällen möjlighet att hindra utvecklingen, men tyvärr gick det som det gick och Israel blev en imperialistisk stat som mindre och mindre hade att göra med judendom som religion utan istället den påklistrade bilden av den judiska rasens överhöghet gentemot araberna.

Nu kanske jag låter en smula antisemitisk, men det är så fel det kan vara; är jag något så är det antisionist och ser med avsky på vad staten Israel gör mot Palestinierna på daglig basis. Märk väl att jag syftar på staten Israel, inte på något vis judendomen eller den så kallade judiska rasen. faktum är att inte tror på begreppet "ras" på något sätt. Det är fullständigt oviktigt, likaså föraktar jag nationalism som rörelse samt patriotism som inte kan liknas vid något annat än nationell girighet gentemot andra.

Det förlorade landet. Läs den!!!

Tack för mig! Ett av mina seriösare inlägg på länge. Avslutar med lite finfin hiphop av Immortal Technique, som givetvis är politisk även den, men lättar ändå upp på ett sätt. Behandlar ju även Ghetto-problematiken, precis som Rosenberg:

Stargatefilmen

Då har man sett Stargate: The Ark of Thruth, d vs den avslutande filmen i serien. Helt okej måste jag säga, men inget mästerverk. Roligt att se hur det slutar ialla fall. Ori åker ju givetvis på pisk, men det hade ju vilket ärkemongo som helst kunnat räkna ut i förväg. Hursomhelst, ungefär lika bra eller om man så vill, dålig som de flesta filmer som bygger på serier. Lite längre, men exakt likadant kan man säga.

Dagen D, eller dagen C om man så vill

Idag har Carl namnsdag. Det tycker han är roligt för då får han jättemycket fina presenter av folk han känner och inte känner. Presenter är ju något av en favorit för Carl. En present Carl kanske kommer få är tio månaders anställning på industriernas industri Stålverket. Det håller han tummarna för och vad det verkade så var det inte alls omöjligt. Snarare väldig möjligt.
Enda dålig med det är ju att Carl måste lämna ön där han trivs väldigt bra, men han tänker ha kvar lägenheten så han kan åka hit när han vill. Blir nog bra för Carl med miljöombyte.

För övrigt kom Carl och hans vänner med i tidningen i fredags. Måste va ett bra betyg på en fest när polisen rycker ut. Tyvärr var Carl inte där precis när dom kom för han gjorde annat, men var ändå delaktig i detta festande.
http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=3107920

Olagligt

Grymt trevlig tillställning! Tyvärr olagligt mycket folk så var inte lätt att röra sig. Men vi hade skoj vid våran lilla husvagn ändå. Dock föranledde denna trånghet ett besök på mejjan där öl inmundigades. Där lyssnades det på Radiohead med låten Street Spirit som givetvis är en av de bästa alla kategorier. Till råga på allt är videon tokigt snygg och bra också.


Så avslutningsvis lite bilder. Tror det är Felicias bilder, stal dem av henne ialla fall.

Hela gänget. Mitt namn var Anette

Calle, Kajsa, Kalle, Sanna, Ylki och Björne framför husvagnen

Kajsa och Sanna samt vår fina trabant

Tror jag glömde ringen hos den där Eva, måste väl gå dit och undersöka saken. Ha det gott alla!

Fruktansvärda grymheter

Människan är utan tvekan den mest grymma varelsen på jorden. Jimmy och Johanna visade mig denna video från någonstans i Kina. Är utan tvekan det värsta jag sett någon gång. Titta på denna video och sprid den vidare och framförallt: PROTESTERA!!! Gör det på alla tänkbara sätt, för så här kan inte fortsätta att ske.


Pledge to go fur-free at PETA.org

Gå även in här och läs mer:
http://www.furisdead.com/feat/ChineseFurFarms/

Egobilder

Lite bilder från olika faser av mitt liv:


1400-tal inför maskerad


Ibland sysslar jag med arkeologi

Sjungs det möjligen en sång?

Redo inför Thåströms konsert. En av de bästa dagarna nånsin


Ibland träffar man ju på en och annan kändis


Kan det vara cirkuskaka?


En gång i tiden festade vi med E-type. Det var innan Ångest försvann


Armanikollektionen


Calla aka Max Cady

Marathonmardrömmen

Inatt drömde jag att det var Stockholm Marathon imorgon och att jag inte hade tränat nånting. Värsta paniken tilltog för man vet ju såklart att ingen kan springa 4,2 mil utan att ha tränat innan. Som tur var så var det en dröm.
Drömde därefter att en viss person pratade med mig igen. Tyvärr var det en dröm.

Ikväll ser vi fram emot Axels 30-årskalas! Och imorn är det midsommar, vilket självfallet skall firas.

Försöker hitta ord

Ibland plågas man av sina tankar. Då vill man skriva ner dem. Tyvärr kommer inte orden till en så lätt alla gånger. Därför är det bra när någon annan sagt det innan. Denna låt av broder Eriks goda vän Tobias får duga för tillfället. Stämmer dock inte inte helt, det är mer åt motsatta hållet eller vad man ska säga.

För övrigt vässar jag mina nya blad och håller gard i Visby stad. Tyvärr har jag fått skavsår av dem dock. Det plus nån sorts stressskada i höger fot samt söndertrasade stortår ger mig lite bryderier. Men fysisk smärta är bara skön de flesta gånger.

Fan vad roligt det är att ha hittat ett sätt att ladda upp låtar. Långt ifrån alla bra finns ju på youtube eller på video. Därför lägger jag även upp en annan pärla. Gissa gärna artisten! Är inte så himla svårt men ändå.

Förjäkla trist att Heath Ledger dött också. Han har ju trots allt en hel del finfina filmer i bagaget. Tråkigt, tråkigt...

Piss out!

Irländsk 90-talsrock vs fransk hiphop

Upptäckte för en tid sedan att två av mina favoritvideos har mer gemensamt än jag trodde. Vissa saker är ganska så uppenbara; såsom revolutionen, kampen mot överheten, trotsen, den samhälleliga misären, förtryckta eller nedtryckta folk för att nämna några. Det jag upptäckt eller åtminstone tror är att den ena låten använder sig av soundet från den andra. Jag pratar om The Cranberries låt "Zombie" och Keny Arkanas låt "La rage". Lyssna och avgör själva:

The Cranberries med Zombie


Keny Arkana med La rage


Lyssna in bakgrundsljudet så förstår ni nog vad jag är ute efter. För övrigt måste Dolores O´riordan vara en av de vackrare människorna, ialla fall i Zombies-videon. Hennes senaste albumsläpp måste även varmt rekomenderas om ni inte hört den.

Jobbsök, jobbsök, JOBBSÖK

Har ju som kanske varit uppenbart på den senaste tiden förlorat fotfästet en hel del. Tappat typ allt och hållt på att gå under. Därför har jag nu börjat ta mig i kragen och försöker skapa någonting själv. Man kan helt enkelt inte lite till att andra ska ge mening åt ens liv, det är inte rättvist vare sig mot sig själv eller mot andra. Man måste göra det själv. Därför har jag äntligen börjat toksöka jobb. Hittils har följande sökts:

I Visby:

Granngården
Rusta
Jysk
Linds
3 olika jobb genom jobzone.se

Övriga orter

Stålverket, smedjebacken

För att ni ska fatta hur grymt asbriljant stålverket är så krävs en bild:

Utöver detta har jag även en lägenhet i Stockholm så går även att fixa jobb där.

Ha det gott!

Ingen grotta, men väl jazz

Idag skulle vi haft en fest i en grotta. Det skulle eldas, drickas, grillas korv, titta på stjärnor och sjungas sånger. Tyvärr kom vädret emellan, så det får skjutas på framtiden. Lika så bra det, hade nog inte varit nåt vidare i halvstorm och regn.

Istället gick vi och avnjöt svinfin jazz på friheten. Älskar brass när den inmundigas i musikalisk form live. Svinfin sångerska också, blev nästan lite kär haha...närå, men nästan. Brassband är hursomhelst mycket briljant.

Låten av låtar

Denna låt är ordentligt bra. Den skall spelas på min begravning, när nu den är. Inte än på ett tag hoppas man, men man vet aldrig. Nästan lite som vita arkivet detta, men det är inte min sista önskan, bara en önskan av många.

Drygt,drygt,drygt

Hatar det faktum att jag ska sabba allt! Nu var det ju något som verkade bra på gång. Varför skulle jag börja tro att det var på gång att gå åt helvete? Varför därefter se till så att det faktiskt gör det? Varför så orolig att bli bränd igen? Trodde jag kommit över mina svagheter, men uppenbarligen inte.

Hoppas hursomhelst att inget är skrivet i sten, att vi kanske kan träffas igen nångång. Har ju ialla fall inte gjort något medvetet elakt, har ju mestadels varit jävligt knepig, krånglig och knäpp i huvudet. Det är självklart endast upp till henne...

Nu orkar jag inte hålla på och deppa längre. Är så jävla trist att jag inte kan sluta bara, men ska försöka göra lite grejer, fast jag inte har nån större lust till dem. Bland annat blir det att sova i en grotta på fredag med lite folk. Det kommer bli kallt, men jäkligt kul tror jag!

Dåligheter

Under i princip hela mitt vuxna liv ( tror jag lämnar barndomen därhän, den ska vi inte tala om) har i stort sett alla man vågat öppna sig för på ett eller annat sätt svikit, dragit sig undan och försvunnit. Det har ju gjort det skitsvårt att öppna sig för någon, varje gång har man blivit bränd, tokbränd oftast. Hur ska man våga nånting då liksom? Bränd, bränd, bränd, bränd, bränd och bränd. Denna gång trodde jag att så var på väg att ske och försökte pressa fram någon form av svar innan det skedde, till råga på allt gjorde jag det givetvis även när jag var full som ett as, vilket inte är speciellt smart. Tyvärr minns jag inte allt som skett på grund av detta, vilket gör det ännu svårare att hantera. Minns dock det här "halv-tre"-missförståndet, trodde ju att du ville jag skulle komma när du svarade precis den tid som jag sa jag ville komma, alltså halv tre...men du ville ju inte det, så det är ju inte det missförståndet som är det stora problemet i detta, men var ju lite där det började för min del. Bollen rullade därefter på helt utan att jag förmådde kontrollera den kan man säga.

I vilket fall blev slutresultatet att jag brände mig själv denna gång, så därför blir det ju bränd, bränd, bränd, bränd, bränd, bränd och brände mig själv. Knappast bättre. Är djupt ångerfull, mår skit, har tappat lusten till precis allt, orkar inte nånting alls längre. Till exempel har jag sedan torsdags endast lyckats äta följande:
1 portion pytt i panna
1 klunk blåbärssoppa
1 liten felixpaj
2 hårdbrödsmackor utan pålägg

Pratas om ljus i tunneln, undrar när det kommer?

Klarar inte av kärleken och det verkar som att ingen vill hjälpa till och lära mig den heller.

Lyckliga dagar

Är lite nere just nu, bröt ihop i går vilket resulterar i onödigt smsande och fosterställningsliggande i sängen. Grät en smula till och med; allt och då menar jag ALLT var verkligen skitdåligt. Nu är det bättre men måste ändå säga att jag saknar de lyckliga dagarna:

Det kommer igen, det vet jag. Puss och kram!

Nu söker vi...

Sjung med oss!

Sjung med oss!

Nu söker vi villiga medarbetare till vår nyuppstartade kör! Var med och upplev en sällan skådad anda av gemenskap och kamratskap till tonerna av vacker musik från flera delar av världen. Utöver det kommer du få lära dig något nytt språk, vare sig det är ryska eller tyska du redan kan, lära dig viktig historia samt få insikt om vad som är och var viktigt, riktigt och rätt en gång i tiden. Låter det lockande? Ta då chansen! Skicka oss ett brev till följande adress: Kören c/o Carl Hällströmer, Mejerigatan 9, 621 45 Visby

Sjung med oss också!

Ps. Har ni barn i åldern 8-12 är även de hjärtligt välkomna till vår barnkör och skola. ds.

Med kamratliga hälsningar Kören

En del av en process

Tänkte summera julen och nyårsfirandet men orkar inte. Det räcker att säga att det hänt för mycket, för lite och precis lagom. Istället säger jag bara:
Det du ser nu är bara en del av en process. Jag lyssnar på Tom Waits och tänker på dig.

Outside another yellow moon
punched a hole in the nighttime, yes
I climb through the window and down the street
shining like a new dime
the downtown trains are full with all those Brooklyn girls
they try so hard to break out of their little worlds

You wave your hand and they scatter like crows
they have nothing that will ever capture your heart
theyr'e just thorns without the rose
be careful of them in the dark
oh if I was the one
you chose to be your only one
oh baby can't you hear me now

Will I see you tonight
on a downtown train
every night is just the same
you leave me lonely now

I know your window and I know it's late
I know your stairs and your doorway
I walk down your street and past your gate
I stand by the light at the four way
you watch them as they fall
they all have heart attacks
they stay at the carnival
but they'll never win you back

Will I see you tonight on a downtown train
where every night is just the same you leave me lonely
will I see you tonight on a downtown train
all of my dreams just fall like rain
all upon a downtown train

Ibland är man ju ful

Fick dessa två videos från när jag kör volvo 240 nån gång runt 2005 eller liknande. Publicerar dem här i helt oförfalskat skick. Är kanske mer roligt internt men det skiter jag i....

Julfirandets ursprung

Imorgon drager jag mig hemåt till Himmelmora, eller i alla fall i tanken. Hem är ju SmB men det är ju nästan Himmelmora, kanske är det det som är bortom bergen, bortom blommorna och sången? Kanske inte?
Hursomhelst åker jag hem för att fira jul och tänkte därför att det kunde vara på sin plats att kortfattat redogöra för julfirandets ursprung:

Att fira jul är en fin gammal tradition som härstammar ända från 1963. Det var en utbrytarfraktion från varvet i Göteborg som tyckte det var dags för en röd helg. Sagt och gjort skapades då julen, som med tiden kom att innehålla alltifrån punsch, glögg, strohrom, olika nubbar, vodka, whisky till andra spritsorter. I och med julen skapades på så vis produktionen av alkohol och följaktligen det statliga spritmonopolet.

När julen sedan växte så tillkom andra element, t ex julvört och nödrim, men även den fina traditionen som infördes 1985, nämligen julsagan. En julsaga skall vara lång och innehålla följande element: 1. Minst en radiator 2. Kullerbyttor 3. Mistelkyssar 4. Chokladkyssar 5. Kineser på semester 6. Druvor Finns dessa, dvs julsagans sex element, så kommer påskharen att hälsa på för att överlämna sina julgåvor i form av dosan till tv:n som möjliggör tittande på farbror Walt Disney samt ett kex. Kexet skall sparas till påsk, då det skall slängas ut från balkongen under pompa och ståt. Där avslutas julfirandet och arbetarna på varvet tillåts återvända till sitt arbete.

Målning av Jens "burken" Sjöberg som illustrerar varvsarbetarnas första röda dag.

Nog om det nu, alla känner ju ändå till detta. Istället fokuserar vi på nyårsfirandet som skall genomföras här på Gotland. Hoppas på mycket den kvällen, men det hänger på var och vilka som är på plats. God Jul och trevlig midsommar!

Lajvnostalgi igen

Hittade min gamla rollbeskrivning för GaZûr, hårdast bland de hårda:

Drartûl GaZûr

Drartûl GaZûr är en väldigt gammal och väderbiten uruk, som genom åren varit med om väldigt mycket. Han vet inte själv exakt hur gammal han och bryr sig inte heller. Det sägs dock att han är långt över 120 år gammal och då det i praktiken gynnar honom låter han alla spekulationer fortgå.

GaZûr är oerhört hemlighetsfull; han talar sällan om sin bakgrund, och i nuläget är det i stort sett bara han själv som känner till hans historia i dess helhet. Självaste Gothai Tiglath har bara sparsam information om den gamle sergeanten, men då GaZûr hittills varit lojal och gynnsam för högmästaren har han fått behålla sin position.

Det kretsar en hel del rykten om GaZûr. Nästan alla i södra armégruppen har något att säga om honom och de som vågar brukar prata om honom kring lägereldarna om kvällarna. Vid sådana tillfällen brukar historier om GaZûrs tid som befäl hos de beryktade ”Gifthundarna” eller om hans tid som slavdrivare i södern berättas. Andra talar om hans tid som rådgivare åt självaste Ashdrubûk och hur han ensam stoppade ett kuppförsök mot sin befälhavare. Alla undrar dock hur i helvete han (miss)lyckats med bedriften att hamna som befäl för en liten spaningspatrull!? Om något av ryktena stämmer så måste något radikalt ha inträffat, men som alla vet; ingen rök utan eld…

Hur det än förhåller sig med alla rykten så är GaZûr en fruktansvärd gestalt. Hans skrämmande blick och hotfullt lugna sätt sätter skräck i de flesta och ytterst få snagaz vågar ifrågasätta honom. Han är ökänd för att driva på sina snagaz hårdare än någon annan och drar sig inte för att utfärda extremt sadistiska bestraffningar om så krävs. Oftast räcker dock med hans blotta närvaro för att åtnjuta lydnad från snagaz och annat pack.

GaZûr är väl medveten om de rykten som florerar om honom och är inte sen att utnyttja det om det så gagnar honom det minsta. Även om sanningen om honom är nog så skrämmande, och säkerligen bräcker en del av ryktena, skulle det aldrig falla honom in att prata om den, då det gagnar honom mer att de andra kräken är osäkra om honom. Det gynnar honom helt enkelt tillräckligt att rykten sprids om hans person.

Till viss del har detta dock stigit honom åt huvudet, då han ibland gör saker enbart för att bättra på och sprida ryktet om hans hårdföra personlighet och skrämmande bakgrund. Detta har ibland satt honom och hans underlydande i svåra och hotfulla situationer, men hittills har han klarat av det mesta utan problem.

GaZûr är en oerhört falsk och intrigerande jävul. Han gör enbart saker som gagnar honom själv och skulle sälja sin egen mor, om han hade någon och om han visste vem det var. I nuläget behöver han dock sällan ljuga och bedra speciellt mycket då de flesta gör som han vill ändå, men om det behövs så är han inte sen med att utdela dolkstötar i ”kompanjoners” ryggar. Vid ett flertal tillfällen har hans ”kompanjoner” trott sig manipulera honom, när det i själva verket varit tvärtom. Det säger en hel del om hans slughet och manipulativa natur och det faktum att ytterst få av hans forna ”kompanjoner” finns kvar att berätta om det hjälper till att sprida, de för honom, så gynnsamma ryktena.

Sammantaget kan man säga att GaZûr är en oerhört skrämmande och fruktansvärd skapelse vars bakgrund är höljt i dunkel. Många rykten kretsar kring honom och de flesta, inklusive honom själv, är fullt medvetna om att han måste leva upp till dem för att bibehålla dem. Hittills har GaZûr dock funnit stort nöje i det och den skräck han sätter i de flesta han möter.
Det sägs att det i alla hav finns större fiskar, men i GaZûrs vik lyser de ännu med sin frånvaro…..

Delar av gruppen GaZûr bossade för. Själv står han i egen krumbuktig person näst längs ut till vänster

En liten film från när vi testkjuter den finfina trebutchen på I skuggan av Ringen

Hittade även en gammal artikel, från när jag stog i rampljuset hehe. Den finner ni här:

http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/article77136.ece

//GaZûr/Sharkuza/Grazjaab och diverse andra jag glömt

Ligga tidigt, somna sent

Igår gick jag till sängs vid klockan elva ungefär. Så tidigt har jag inte lagt mig på flera år, vilket min kropp nog så väl kände till. Var ju såklart stört omöjligt att somna. Bara ligga och vrida och vända sig som en annan grillad kyckling. Inte förrän vid tre-fyratiden tyckte min stackars kropp att det var dags att somna. Inget ovanligt i det, men drygt.

Har funderat en hel del på vad jag ska göra på nyår. Förra året kollade vi på Borat, åt nån god jävla lax och skålade sedan in nyåret på mejjan. Tror det blir Visby i år igen, dels för att min fina lilla mor erbjöd sig att skjutsa till Nynäshamn då och dels för att träffa Herr Karl Katt som så snabbt tvingades flytta iväg ifrån vår fina ö. Utöver det för att det såklart är här man trivs bäst, och här man vill vara av flera olika anledningar som jag inte tar upp här.

Ikväll medeltidsfest, det blir skoj!

Fler lördagar hemma, tack!

Har kanske inte kommit till insikt, men ialla fall kommit fram till vad som är mer rätt än fel. Jag måste stanna hemma fler utekvällar!

Så här ligger det ju till:
Det senaste året har jag inte brytt mig om något så speciellt mycket. Kanske låter illa, men det jag menar är att jag tagit lätt på det mesta och när jag haft problem så har det inte varit några problem av den naturen att det blev svårt att gå till en av mina få fristäder, nämligen krogen. Det är något som alltid varit roligt och jag har inte brytt mig så himla mycket om vad jag gör, vad folk tycker eller vilka konsekvenser mina handlingar får.
Som av en händelse finns det nu nåt som jag bryr mig om. Det är ju iofs väldigt bra, men jäkligt svårt även. Krogen är inte längre en fristad och jag vill inte att den ska va det heller. Problemet är bara att nu när jag är där så blir jag frustrerad, hämmad och knäpp. Det är skitlätt att se saker i ögonvrån och tolka det som att det är dåligt för mig, jag blir osäker på allt och försöker hela tiden komma på det bästa sättet. Det bästa sättet som ju inte finns såklart, men lika fullt ändå. Jag klarar inte av att hantera mig själv längre när jag är full, därför måste jag sluta med det. Både för min och för andras skull. Klart som korvspad. I alla fall tills dess att jag vet exakt vad det är jag bryr mig om.

Inga löften, men ett mål! Går att klara av, trots att jag förmodligen är en av de som dricker mest i Visby. Om du läser detta mamma, så bli inte hispig, se det som nåt bra istället. Kanske en hjälpande hand vore nåt också?

Ps.
Av de två katter jag umgåtts med de senaste dagarna måste jag dock säga att jag gillar Sacha bra mycket bättre än Denise. Denise, du luktar illa och har ett ovårdat yttre!
Ds.

Om det fanns ett sätt

Om jag kommer på ett sätt som ingen har gjort det förut så gör jag det. Jag är inte rädd för just det. Till alla er andra hoppas jag att ni kommer ihåg låten. Lit de parade med Ulf Lundell. Spelas den är jag nöjd. Då är inte allt förgäves ändå.

För övrigt trodde jag det var allmänt hyfs att svara, men det är det tydligen inte. Hatar sånt här störande jox, men nu skiter jag i det. Ska väl inte klaga, får väl ta det, men tråkigt är det. Känner mig så sjukt betydelselös bara.

Jag väntar

Så jävla vacker och så jävla sann

Humorlabbet är fint

Ingen slår Dorsin

Du skall aldrig...

...runka bulle med herren jesus krist

Sugen på lajv

Sitter och tittar på gamla lajvbilder och blir lite sugen på att lajva igen.

Jag som GaZûr bredvid fånghålan


En del av lurgen. Hatten med normandisk konhjälm


Off-lägret där det dricks öl. Från vänster: Joel, Tomas, Danne och jag


Kastmaskinen demonterad på Skuggan av ringen

Sebbe, Jag, Joel, Jakob, Danne och Jerkeby på Höstsånger i Blekinge


Här fick jag till ögonen - också Blekinge

Reuonion 2008?

Den här är till dig

Kommer aldrig glömma när vi lyssnade på Thåis och drack whisky. Hoppas vi får chans att göra det igen.



//Thats a good Idea, you are a funny guy

Frågor från ansiktsboken

My eye color:	Mörkblå		My hair color:	Cendré
Favorite car:	Mini cooper och sån gammal Citroën		Height:	183 cm
Right-handed or left-handed:	Höger		Shoes you wore today:	najsiga skinnskor
My weakness:	Alkohol		My fears:	Vara en börda för andra
My perfect pizza:	den jag precis ska äta		My best physical feature:	ögon och ansikte
My bedtime:	mellan 00:00 och 05:00		Do you get motion sickness:	inte nu längre, men när jag var liten
Pepsi or Coke:	Coke		McDonalds or Burger King:	Burger King
Do you swear:	Ja		Do you sing:	ja, i duschen
Do you shower daily:	självklart		Have you been in love:	självklart
Do you think you're attractive:	beror på vilken dag		Do you get along with your parents:	jadå, dom är snälla
Do you like thunderstorms:	Jess! I alla fall på avstånd		In the past month have you drunk alcohol:	ja
In the past month have you smoked:	ja		In the past month have you gone on a date:	definitionsfråga, men får nog säga ja
Favorite sport:	fotboll		When you were little, you use to...	ha låtsaskompisar och kunde lyfta vårt hus i fantasin
Ever been beaten up:	japp, två gånger eller fler, beroende på definition		Ever shoplifted:	en gång när jag var liten. Åkte dit så det sjöng om det
What you want to be when you grow up:	bättre		My parents are...	Hjälpsamma och snälla
My weight:	75 kg		Do you believe in love at first sight:	nej
Favorite clothing brand:	Nudie och Tiger of sweden		Favorite scent:	Jean Paul Gaultier
One time I got drunk and...	slog mig stenhårt i huvudet i en fontän. Akuten och sömnad i skallen		What can't you live without:	hoppet
Have you ever fired a gun:	l uftgevär		Silver or Gold:	båda två
Do you like yourself:	ibland		Are you a good driver:	vill tro det
Would you rather be rich or famous:	rik		When I'm sad or down, I...	ligger i fosterställning i sängen
Do you have a crush on anyone:	japp		What is your phone's current ringtone:	heter nåt med hattsången
Are you ticklish:	nä		The longest you've gone without sleeping:	typ 50 timmar
What would you do with a million dollars:	fundera jävligt länge på vad jag ska göra och göra det mest rättvisa		Define yourself in 3 words...	Snäll, rolig och smart
Do you believe in God:	Nej		Favorite day of the week:	Fredag
Most embarrassing moment:	Jättefull och spyendes i duschen med en tjej		Heads or tails:	klave
Favorite item that you currently own:	En gammal fin radio		Kisses or hugs:	båda två
Are you a very emotional person:	japp, fast jag är rädd för känslor

Vågor och vatten

Idag satt jag en lång stund och tittade ut över havet. Tänkte på gamla saker som på grund av en stor tragik bubblade upp till ytan igen. Havet var lagom lugnt, en vit svan simmade förbi och jag kontemplerade. Hade gärna velat ha haft med mig någon, men var ensam. Ensam med mina tankar, men kanske var det lika bra. Allt för att inte bli en börda för någon. Det fruktar jag ständigt.

Men saker är som de är, nu är det lördag och då blir det ofelbart utgång. Först pizza med Jimmy och Johanna sen bastu hos Kalle och Sanna. Sen får vi se var det blir. Har inga speciella krav, förutom att det skulle vara skönt att slippa Rindi, men vi får se.

Tragik blandas bäst med humor så därför avslutar jag med en rolig bild:

Puff har sina preferenser klara i alla fall

Let us sing the prisoners anthem! //Hattsatan

Hemgjord "konst"

Tänkte lägga upp lite av mina gamla kreationer. Kan ju va kul i väntan på det som komma skall. Därför, here goes:

En hyllning till det som sket sig. Kan vara fint om än inte


Lenin må vara död, men vi lever

Snart skall jag lägga upp lite nya kreationer tänkte jag. Men håll tillgodo så länge!

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..

På promenad genom stan

Är såklart mestadels ganska banal, men har i alla fall blivit kreativ på sistone, vilket alltid är nåt.

Text och foto: Me, myself and I

En del av storheten i våra liv är att inte veta hur nästa dag skall bli

Puss på er!

Om den romantiska sjukan

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Hittade en gammal text som är värd att publicera. Den behandlar den så kallade romantiska sjukan, hur den ter sig och varifrån den kommer. Helt klart är att den på ett sätt är vansinnig, samtidigt som den på ett annat är fullständigt normal.Ett typexempel på hur den kan yttra sig är följande:

»Fastän hennes särk var av blaggarn, tycktes den honom vara av finaste och tunnaste battist; kring handlederna bar hon några glaskulor, men för honom skimrade de som äkta orientaliska pärlor; hennes hår, vilket till en viss grad stötte på tagel, föreställde han sig som trådar av glimmande arabiskt guld, vars glans fördunklade själva solens; och hennes andedräkt, som alldeles otvivelaktigt luktade åt nattstånden löksallat, tycktes honom från hennes mun sprida den ljuvaste vällukt.»

George Dumas har sammanfattat det rätt så bra i följande textstycke:

»Vi äro alla emellanåt — det är olika olika dagar — misstänksamma, så vi tro oss förföljda, svartsjuka, mjältsjuka, avundsjukt ärelystna,ömsom envisa principryttare, en annan gång impulsiva, låtande oss glida med intrycken, utan plan och system. Vi bära inom oss fröet, icke allenast till dårskaper, utan också till allt slags vansinne; och vinna vi en inblick i galningars själsliv, så finna vi med förvåning, hur litet som skiljer det sjuka och det sunda. Och vad mera är, den anpassning av själslivet till verkligheten, som ju vore den verkliga och fullkomliga sundheten, den uppnås ej heller av de normala. Vi grumla denna inställning, vi ledas alltjämt vilse av förutfattade meningar, av önskningar och drömmar. Dåraktigheten är regel, och själens fulla hälsa det mest sällsynta av undantag.»

Man vet ju vad man vill, vad man drömmer om och längtar efter. Tyvärr vet man inte alls hur man ska uppnå det. Av det följer en stigande frustration, en oro och en känsla av ensamhet. Man växlar mellan att tro det värsta till att hoppas på det bästa. Egentligen är det ju fullt normalt, men jävligt drygt. Samtidigt är det även fint på nåt sätt, men det gäller att försöka se igenom de tankar som grumlats av den intensiva drömmen och försöka tänka på hur det faktiskt är, hur verkligheten ser ut. Tyvärr tenderar man ju då att se den och framtiden, dvs sin önskan som ouppnåelig.

"Man lyckas icke få bukt med miliön, men rätta sig efter den är under ens värdighet. Hellre går en ärans man under. Eller i landsflykt från verkligheten. Så är det all filosofi begynner. Att »gå in i sig själv» blir en utväg ur ett olidligt livsläge. En ersättning för ens vanmakt att gestalta det yttre livet. Likaså vid allt som kallas »det andliga livets fördjupning». Insatser som hämmas tvinga en inåt, hem till ideal och illusioner."

Så är det ju såklart. Man flyr in i sig själv, på gott och ont. Sen har man mage att kalla sig för ensam. Men det tycker jag man får. Det är ju det man är.

.

Dedikerad till ni som skrattar er fram till er sjukt seriösa, ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa, ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta, ni som vågar vara sneda och defekta.

Nattliga bestyr

Drömde något mycket konstigt inatt. Jag höll på att klättra över alperna tillsammans med en svart katt som hade en hatt av mässing. Det var av nån anledning mycket viktigt för mig att katten inte rymde, så jag höll i den under halsen. Låg alltså ner och katten släpade mig fram uppför ett snötäckt berg. På vägen hittade vi ett gäng ruiner där vi fann ett gäng leksaker som ingen av oss visste vad det var för något. Ungefär så var det, så nu täkte jag mig försöka på att tyda drömmen. Enligt en info jag hittat på internet betyder det följande:

Bestiga berg: något obehagligt förestår

Katt: Katten anses symbolisera falskhet men också huslig lycka. Det finns många tolkningar av kattdrömmar och här följer några. Se svart: hotande fara. Se vit eller randig: trivsel i hemmet. Höra jama: du är otillfredsställd. Bli klöst av: din vän är svartsjuk av sig.

Svart: The unknown, what you are unconscious of, feelings of evil being present, death, absence of knowledge, or ability to see or understand. Because we cannot see in the dark, black usually refers to activities in and around us, that we fail to be aware of.

Järn (hittar inte mässing): Strength of will, perhaps unbending emotions. Brutality. Will that does not allow any partnership with the emotions. Hardness and unfeelingness.

Leksaker: Childhood habits, desires or attitudes not yet outgrown or changed

Hatt: Your mental attitude or opinions. Your thoughts, philosophy, opinions, reasoning or logic. The different ways of thinking or even the different roles you take in life

Snö: Anything to do with snow often points to long frozen emotions and urges.

Bära: är det en person du känner kan vederbörande komma att få betydelse för dig inom den närmaste framtiden

Kanske kan nån hjälpa till med tolkningen?

Bara måste

Bara måste lägga upp mannen i den vita hatten. Den har helt enkelt kommit att betyda mycket för mig. Sjukt bra och med detta kanske jag kan sluta lägga upp textstycken från den. Vi får se.

Drygt att texten inte går att få icke-kursiv längre. Undrar varför?